Kvikkjokk-Vallevagge-Njoatsojavrre-Tarraluoppal-Kvikkjokk

[Bandersson]

Jag har bara en liten rekommendation. Istället för att gå ner i Ruonasgårsså kan du gå ner innan Hábres ner mot Tjuoldavvágge. Börja med att följa den första jokken efter passet i Vállevágge och tvära sedan över i riktning mot renvaktarstugan. Kontakten med Tjuoldavvágge, även om den sker ”uppifrån”, ger dig unika utsiktspunkter för spaning efter vilt.

 

[skogsbaronen]

Jag har bara en liten rekommendation. Istället för att gå ner i Ruonasgårsså kan du gå ner innan Hábres ner mot Tjuoldavvágge. Börja med att följa den första jokken efter passet i Vállevágge och tvära sedan över i riktning mot renvaktarstugan. Kontakten med Tjuoldavvágge, även om den sker ”uppifrån”, ger dig unika utsiktspunkter för spaning efter vilt.

Tack, Björn!

Det är alltså den vägen du redogör för i blogginlägget som länkades tidigare.
Antar att det inte är något problem alls att ta sig över något utav de tre vattendragen då (de två innan Habres samt det som kommer ur ruonasgårsså)?

/Tomas

 

[Bandersson]

Den väg jag pratar om är helt problemfri när det gäller vad. Du behöver förstås gå upp och ner när du tvärar över jokkar och moränkullar men se bara till att göra lite kaffe (med sportbröd med mycket smör och gärna med en bit av en chokladkaka) med jämna mellanrum så är det en upplevelse som du aldrig kommer att glömma.

 

[skogsbaronen]

Den väg jag pratar om är helt problemfri när det gäller vad. Du behöver förstås gå upp och ner när du tvärar över jokkar och moränkullar men se bara till att göra lite kaffe (med sportbröd med mycket smör och gärna med en bit av en chokladkaka) med jämna mellanrum så är det en upplevelse som du aldrig kommer att glömma.

Låter som en bra väg.

Tack!

/Tomas

 

[skogsbaronen]

Hej igen!

Jag börjar fundera på att göra om denna tur.

Valet av den ursprungliga sträckningen grundades till mångt och mycket att det var blev en lämplig längd med start och slut i Kvikkjokk.
Hemvägen via Tarradalen kändes egentligen inte så lockande, men var lämplig helt enkelt.
Jag tror vi får ut mer av rutten på bilden nedan. Mer varierat och mer storslagna vyer. 1200-meters-gräddhyllan är också något som jag varit sugen på under en längre tid.
Möjligen kan vi också tänka oss en topptur upp på Nåjte, om ork och tid finnes.



Sträckning och dagsetapper/tältplatser på den nya sträckningen kommer från Fowwes bok Vandringsturer i Sarek.
På bifogad bild är det slarvigt ritat.
Röda prickar är planerade tältplatser.

"Genvägen" upp förbi Bulkas blir ju en utmaning, men som jag förstått det är det, förutom stigningen, inga konstigheter eller svårigheter att gå upp den vägen.

Beroende om hur vi känner oss när vi når Njoatsojavrre kan vi fortfarande välja den ursprungliga vägen via Tarradalen hem. Den bör vara ett par dagar kortare och mindre ansträngande.


Fråga:
8 dagar + 1-2 reserv verkade som lämpligt till den ursprungliga turen.
Låter 9 dagar + 1-2 reserv som lämpligt för den nya turen?

Nya turen är en knapp mil längre (totalt 110 km), och förmodligen något mer ansträngande.

/Tomas

EDIT:
Ser att jag skrivit fel på avståndet mellan Sähkokjåhkå och Stour Dahta. Det avståndet är såklart inte 11 km, utan kring 17 km.

 

[skogsbaronen]

Ytterligare en fundering.

Vad kan man förvänta sig för snöläge på luohttolahko kring den 24-25/7?

 

[qy]

Hej igen!

Jag börjar fundera på att göra om denna tur.

Tack för det inlägget! Har bara haft lite lösa tankar om min tur i västra Sarek i år men inser nu att jag har 50% eller mer av lösningen i ditt turförslag!

 

[skogsbaronen]

Tack för det inlägget! Har bara haft lite lösa tankar om min tur i västra Sarek i år men inser nu att jag har 50% eller mer av lösningen i ditt turförslag!

Kul!

Men jag tänker inte ta åt mig äran.
Turen är till 99% stulen av andra. Min procent är i så fall att jag klippt ihop andras arbete till en egen variant (men jag är säkert inte först ut med den heller) =)

Fowwe skriver i sin bok att Luohttolahko bör besökas mot slutet av säsongen, p.g.a. av kvarliggande snö på den höga höjden.
Jag är inte helt klar på definitionen av det, men jag misstänker att månadsskiftet juli/augusti är gränsfall. Det varierar såklart från år till år med snösmältning.

Får se om han eller någon annan kommer med något klokt inspel =)

 

[qy]

Kul!

Men jag tänker inte ta åt mig äran.
Turen är till 99% stulen av andra. Min procent är i så fall att jag klippt ihop andras arbete till en egen variant (men jag är säkert inte först ut med den heller) =)

Fowwe skriver i sin bok att Luohttolahko bör besökas mot slutet av säsongen, p.g.a. av kvarliggande snö på den höga höjden.
Jag är inte helt klar på definitionen av det, men jag misstänker att månadsskiftet juli/augusti är gränsfall. Det varierar såklart från år till år med snösmältning.

Får se om han eller någon annan kommer med något klokt inspel =)

Då kan jag möjligtvis bidra med att jag var där för drygt 30 år sen i första dagarna i Augusti var det perfekt. (Snön på kortet hade fallit under natten.)

Efter det hade jag en lång period då jag inte kunde vandra i fjällen p. g. a. allergi. Luohttolahko har dock bitit sig fast i minnet så nu när jag kunnat återuppta vandrandet sedan några år har planen varit att komma tillbaka och i år är tanken att det ska ske.Samtidigt ska övre Njoatosvagge vandras, som jag den gången bara kunde kila upp mot från "kanten" av Luohttolahko, tiden räckte inte till mer den gången. I år tänkte jag hålla mig mycket i dessa delar och kanske Sarvesvagge.

 

[Tomas P]

Jag följer också den här tråden lite extra eftersom jag har tänkt vandra i samma område som ni i år dock lite senare, du har fått många bra tips som jag också tar till mig! Jag kommer inte gå ner i Njoatsosvagge som ni utan fortsätta i Låptåvagge till Låptåvakkjavrre och komma in i Njoatsosvagge väster ifrån men även jag har tänkt att ta mig upp i Jiegnavagge ,som ni planerar, som genväg till Sarvesvagge. Förra sommaren kunde jag göra den turen som var planerad för 2015 som då fick lov att ändras p.g.a all snö som fortfarande fanns kvar då i augusti, kom upp till Luohttolahko via Noajdevagge för att sen ta mig fram till "hyllan" vid Loameboullda. Luohttolahko ligger ju på hög höjd och det är nog stor chans att det ligger snö kvar där men att ni inte ska kunna ta er över Luohttolahko till nämnda hylla tror inte jag blir några problem. En kille jag träffade vid sista nattlägret (stuor Dahta) 2015 hade gått Lulliahvagge upp Noajdevagge över Luohttolahko, vadat Ruopsokjåhkå och vidare ner till Boarek, stuor Dahta och gick det att gå där 2015 så blir det nog inga problem i år heller. "Hyllan" vid Loameboullda är ett bra val att slå nattläger på jag skulle egentligen ha fortsatt en bit till den dagen men men... sämre ställe kan vara tvungen att slå läger på!! Bilden är från Boarddetjåhkkå 2005 möh och visar hur det såg ut på Luohttolahko 7/8-15 och vi får hoppas det är mindre snö i år!
/Tomas

 

[fowwe]

Fowwe skriver i sin bok att Luohttolahko bör besökas mot slutet av säsongen, p.g.a. av kvarliggande snö på den höga höjden.
Jag är inte helt klar på definitionen av det, men jag misstänker att månadsskiftet juli/augusti är gränsfall. Det varierar såklart från år till år med snösmältning.

Får se om han eller någon annan kommer med något klokt inspel =)

Ett litet inspel blir det faktiskt. Just i år har jag inte följt med hur snöläget är, men som Tomas P berättar så var det extremt mycket snö sommaren 2015. I normala fall bör Luohttoláhko vara lättgånget i månadsskiftet juli/augusti, ibland tidigare.

Kan bidra med en annan synpunkt också, och det gäller vadet över Ruopsokjåhkå om man är på väg upp till Luohttoláhkå. Problemet med denna jokk är ju att ravinen som den rinner i är klippig med lodräta sidor. Men det finns ett ställe där man ganska enkelt kommer ner till vattnet, nämligen strax efter att den lilla sidojokken från Ruopsokvárásj runnit ihop med Ruopsokjåhkå. Här har bildats en liten bassäng på plan mark, och om vattenmängden inte är för stor så kan man enkelt vada Ruopsokjåhkå här. Sluttningarna lutar dock rejält på bägge sidor vilket kan upplevas lite obehagligt, särskilt om marken är våt och halkig. Men vem som helst bör klara det och jag anser att detta är "normalstället" för att vada Ruopsokjåhkå på väg upp till Luohttoláhko.

Vid stora vattenmängder får man söka sig till något vadställe högre upp (blå prickar). Mängden vatten minskar efterhand och man letar upp ett ställe där man kommer över. Det var detta alternativ jag tog med i min Sarekbok från 2010. Det bästa vore att jag fått med även normalstället (vilket jag kände dåligt till när boken skrevs). I min nya bok om Präststigen finns det med. Normalstället innebär en vägbesparing på upp till 2-3 kilometer.

/Hans

Kartunderlag: Lantmäteriet.

 

[qy]

Den gången på 80-talet fastnade vi vid just denna jokk på grund av dess stupande sidor. En av oss hittade ett ställe vi hjälpligt skulle kunna komma ner, problemet var bara att det inte fanns något vettigt ställe att komma upp igen. Min färdkamarat ville gå över där ändå med motiveringen "det ordnar sig när vi väl är på andra sidan jokken". Jag vägrade (känns som rätt beslut än idag). Då vi inte visste hur det såg ut uppströms gick vi nedåt och hamnade ända nere i dalen innan vi kom över. Sen var det bara att gå upp igen.

Beställde faktiskt bägge dina böcker du nämner i går kväll efter att skogsbaronen nämnt en av dem, bland annat för att kunna minska antalet incidenter av den typen. (Ett tips: Ge ut dem som e-bok! Jag och säkert många andra skulle gladeligen köpa dem igen för att kunna ha dem utan vikt i smartphonen för att kunna kolla upp något på plats. Den inbundna versionen läser jag hemma.)