gundj; sa:
I det exemplen vi har talat om här kvittar det när spåret gjordes, personen skall hittas, info om spårålder är ointressant.
Hur många dom var kvittar oxå. Dom skall ju hittas.
Skadade eller inte, vad spelar det för roll, dom avger mer vittring när dom är skadade, så det gör lite skillnad möjligen.
- Utgångsläget är följande. Vi vet inte hur många det är som är försvunna, om de är skadade vilket vi hoppas de är för de avger mer vittring och vi vet inte när spåren gjordes och vi vet knappt vem vi letar efter men vovvarna kommer att hitta dom i alla fall.
Vi människor är olika, har vitt skilda intressen och yrken och vi gillar det vi gör eller är intresserade av. Ibland går våra intressern över till tro och kan i vissa fall bli en religion. När intresset och tron blir en religion då är det bara det som är rätt.
Hundar är bra, dom är till och med jävligt bra på att göra det man lär dom att gör och ger en leksak att leka med när de har gjort rätt. Nackdelen med hundar är att de är skitdyra att träna och att det inte finns tillräckligt många och att de inte lever så länge.
Människor är bra på att lära sig något nytt, inte bara genom att få en leksak att leka med utan för sin egen tillfredställelse. Fördelen med människan är att hon kan, utöver sina sinnen använda sig av sin mentala kapacitet för att reflektera. Människan lever även längre än en hund men är nog dyrare att utbilda.
I de flesta eftersök har man inte tillgång till vare sig Gunnars fantastiska vovvar som hittar vad fan som helst bara de får vittring på det dom borde hitta. Inte har man heller tillgång till Connys kunskaper om personen vi söker har njursten eller inte.
Oftast har vi en grupp oroliga människor som uttrycker sig genom olika känslor, mest vrede, springer omkring och letar överallt. Sedan har vi någon som föröker organisera kaoset, drar dit koptrar, hundar, spårare, hemvärnet och vad som helst för att visa att man gör en insats.
Det bästa är att lära människor att inte gå vilse eller försvinna.
