Krönika i Utemagasinet

Idag tjuvläste jag krönikan på ICA och jag undrar om den finns i två versioner? Jag känner nämligen inte alls igen beskrivningarna från denna tråd.

Denna kommentar som exempel: ”...skribenten...utan närmare eftertanke bara hylla nytt och dissa gammalt.”.
.....
Citat från artikerln: "Sen är det nya brallor, ryggsäckar, och handskar siom gäller när de insett att gammalt jox bara tillhör an naiv Åsa Nisse- bild av hur friluftslivet ser ut". "Lägg ner. Skaffa nytt". Och sluta belasta mig med dina uråldriga prylar". Nyanserat?

När det gäller kängor. Att dissa kängor av "gammal" konstruktion, dvs utan foder, är bara dumt. I mångt och mycket en smaksak viket som föredras. Fodrade kängor har sina förtjänster, ofodrade har sina.

Raskesven
 
mipert:
Precis så uppfattar jag krönikan. Den handlar till stor del om tabut att kritisera de styvnackat old school som tenderar att snobba och nästan trycka ner de som inte gör som de utan istället även anammar utvecklade produkter. Just att våga tänka nytt, att ha självinsikt även inom friluftslivet och att det i många fall faktiskt finns nya produkter som har en bättre funktion än de gamla. Att man sen inte har råd med de bättre sakerna eller att man gillar charmen med det äldre är en annan sak och inget som dissas.

Catwoman:
Du tenderar att missa målet eftersom du inte sett det. Dessutom är jämförelsen med datorer inte relevant, det är bl a helt olika utvecklingstakt inom friluftsliv jämfört med IT. Frågan är ju om du kommer köpa en likadan dator som den du hade när den gamla är helt utsliten. Troligtvis inte trots att den gamla modellen är lika precis bra som den alltid varit (ja, om man inte jämför den med de nya och utvecklade modellerna förstås).
 
Nu har jag också läst krönikan ......

Nu har jag också läst krönikan i Utemagasinet, men jag tjyvläste den på COOP i Uppsala och den var inte märkvärdig vare sig till innehållet eller till stilen.

Förvånande är dock denna stora erfarenhet av att turer har blivit förstörda av folk som haft undermålig utrustning genom att haverierna eller den, underförstått, av utrustningen nedsatta prestationsförmågan.

Jag har aldrig upplevt att en tur sabbats eller försinkats av att utrustningen inte fungerat dock har jag upplevt sämre komfort för mig själv vid ett par tillfällen p.g.a. utrustningen. Ett punkterat Therma-Rest UL (på den tiden väldigt modernt och i framkant på utrustningssidan) på en vintertur 93 i norra Lappland, har ännu detta liggunderlag och det är snart tjugo år. Och har därefter inte behövt laga det fler gånger. En annan vintertur i Jamtlandsfjällen en november för dryga tjugo år sedan fick mig att övergå till skal med Gore-Tex membran. Efter att ha marschat undan (skidföret hade tagit slut) i regnsnöstorm tog vi in i en gammal koja där jag ägnade natten åt att elda för att torka mitt vadmal- och Ventileutstyr när min färdkamrat sov i godan ro relativt torr tack vare sitt skalställ så skaffade jag ett sådant därefter. Vid inget av dessa tillfällen tror jag att min kamrat led och kände besvikelse snarare kände han sig kanske road av situationen och såg fram mot två bra berättelser.

Min senaste längre tur var i sommras med vandring genom alla dörrarna i Lunddörrsfjällen samt ett besök vid gruvhålet. Vi bodde i tält och färdades ca 12-15 mil på fem dar.

Min personliga utrustningslista såg då så här ut och allt höll hela turen och säkert många till;

byxor ca tio år gamla från Haglöfs i Climatikväv,

tre par kortfillingar i syntet av för mig numer okänt ursprung,

två syntetundertröjor enligt min sedan länge antagna filosofi att såna oavsett prisklass kommer att snabbt lukta faan när de används och etfer nå't år även direkt efter tvätt och är då mogna för bingen varför de ska vara så billiga som möjligt i inköp,

en Fristads skjorta i bom/polyester som är kvar från arbetskläderna hos en numer konkursad arbetsgivare,

två tunna ullfrottesockor och dito rena syntet (vilka inte var så rena vid turens slut),

två syntet t-tröjor en från Craft och en från ITAB av många anseddda som värdelösa men jag tycker dom fungerar utmärkt och har gjort så i åratal,

regnställ från Craft som jag erhållit av min nuvarande arbetsköpare, fungerade även som vindställ, det blåste utav bara den andra da'n, det är i Vent-Air mtrl vilket fungerar helt tillfredställande för regn och rusk på sommarfjället,

förstärkning en gammal fleecetröja köpt på rea sommaren 93,

jag gick i ett par väl ingågna Garmont Pico vilka ev är utgågna p.g.a. böjsprickor, jag får se vad skomakaren i Uppsala säger, de har aldrig givit mig ett endaste litet skavsår,

jag sov gott på ett ca tjugo år gammalt Therma-Rest liggunderlag och i en drygt femton år gammal TNF Snowshoe sovsäck, den är ännu i varmaste laget för sommarbruk i fjällen,

hela midevitten som bestod av mer små personliga prylar samt min del av den gemensamma utrustningen par jag i en drygt tjugo år gammal Karrimor Jaguar S80, den håller ännu efter många bördor och mil bekväm är den också att bära.

Hela packningen väge runt 15-16kilo för mig och då var inte maten lättvikt utan riktig s.a.s. så det åldriga utstyret kan ju inte skyllas vara allt för olättviktigt vare sig bokstavligt eller bildligt till sin funktion.

För att höja säkerheten under turen så lämnade vi mobiltelefonerna i bilen i Tossåsen.
 
Vad är så provocerande?

Att byta ut dåliga och icke längre fungerande prylar mot dito bra fungerande? Det är väl inte samma sak som att byta varje gång nåt nytt kommer,jämför datorer,mobiltelefoner,digitalkameror som uppgraderas flera gånger om året.
Stinkande trasiga utslitna stövlar och kängor,utnötta sovsäckar som inte håller värmen,läckande regnkläder etc,vad är det att använda?
Var ut på en kortare övernattning med en icke tältvan väninna.
Hon lånade mitt gamla Thermarest för att ligga bekvämare än på ett vanligt cellplast, hennes Tågluffar-rygga hade definitivt sett sina bästa dagar och satt knappt kvar på ramen utan slängde hit och dit så hela packningen var sned och fick packas och spännas om titt och tätt när vi cyklade.
Sen hade hon blivit pålurad en sk vandringskänga som var sprillernya när vi for och såg mer använd ut än mina gamla Meindl efter knappa 2 mils total färd,sög vatten som läskpapper och såg ut som man gått och sparkat dom i stenskravel.
Riktiga fungerande ändåmålsenliga prylar är viktiga,vissa håller länge,andra är det en nära samband mellan ålder och funktion på.
och ofta är pris och kvalitet också nära besläktade.
Mina egna äldsta prylar är en vandringsrygga,stora matkosan,vikmuggen,Trangiat,
 
Efter att ha dumpat av de stora barnen på dagis och skola stack jag in till ICA igen när de öppnade vid 8 för att köpa grillkorv och tjuvläsa några tidningar. ;-)

Och nu ser jag att tonen var lite mer tyken än jag mindes efter första genomläsningen. Jag har dock fortfarande svårt för att förstå de många upprörda känslorna, inte heller vill jag gå med på att han utan eftertanke hyllar allt nytt.

Och jag vill nog påstå (utan att veta naturligtvis) att han knappast vänder sig mot de som har Thermarestunderlag, Climatic-byxor och kroppsnära syntetplagg som håller fukt borta från huden. Oavsett om de är köpta imorgon eller för tio år sedan...

Själv har jag ibland fått utflykter försämrade av att andra har felaktig utrustning. Orsaken är visserligen oftast okunskap, man går i seglarstövlar med ett par tubsockar, har jeans en regnig höstdag eller dunjacka över tjock tröja under en hård promenad i -2°.
Men själv höll jag fast alldeles för länge vid mina gamla utförsskidor, jag hade samma Rossignolmodell som Piero Gros tävlade med under hans glansdagar och tio år efter alla andra upptäckte jag att det hänt saker med utrustningen. Mina skidor fick man kämpa mot, inte med. Varje morgon började med att skidorna fick ett kok stryk av mig för att de skulle göra som jag ville. Tills jag en dag fick skäll av min åkarkompis som uppmanade mig att hyra ett par nya.
Damn säger jag bara, inte undra på att så många åkte bättre än mig, skidorna jag provade var en njutning att glida fram med...

Många säger att just de inte tar åt sig av krönikan, ändå räknas det upp många exempel på gamla grejor som minsann fortfarande fungerar ypperligt i vad jag måste uppfatta som ett försvar.

Förresten, mina gamla goa Lundhagskängor gör jag mig knappast av med men en mig närstående har lagt ut ett par M59 i mycket gott skick på Tradera med utropspris 20:-

Något sådant kan väl gamla rävar (i storlek C52) inte motstå... :)
 
Senast ändrad:
Det finns såklart massor av problem man kan skriva om men just den här krönikan tog ju upp problemet med de som nästan hänsynslöst förstör för andra genom att inte erkänna att det finns olika bra prylar och vägrar inse att de man själv har faktiskt orsakar problem för gänget. Och hans, liksom min, erfarenhet är att dessa problem oftast uppstår när någon har undermåliga, gamla saker.

Min erfaranhet är att det nästan alltid är orutinerade människor som inte känner sin utrustning (gammal eller ny) som orsakar problem. Enda prylen som hotat förstöra turen var ett helt nytt gaskök med stopp i ventilen. Jag har aldrig varit med om att en rutinerad friluftsmänniska har sinkat gruppen pga gammal välbeprövad utrustning. Ovana och/eller otränade personer kan däremot innebära ett lägre tempo.

Eller egentligen kan man väl säga att grejerna ofta funkar, bara det att de relativt modernare saker är så mycket sämre att de orsakar besvär för gruppen.

Tycker inte man kan säga att modernare saker generellt är sämre eller orsakar problem för gruppen. (Strider inte ditt uttalande förresten mot din ståndpunkt?)

När man är ute i en grupp kommer man märka att det finns skillnader mellan prylar.

Framförallt inser man att det finns stora skillnader mellan individernas friluftsvana. Stor fixering på de "rätta" prylarna känns som en typisk nybörjargrej.

Man kommer inse att hans kläder värmer fastän han är blöt medan jag får frysa, ...

Ullkläder är väl inte en helt ny uppfinning?

....hans kläder torkar på en natt medan jag får sätta på mig mina blöta, ...

Syntetunderställ är väl inte heller nån ny idé?

...hans tält har ingen kondens på morgonen medan mitt är genomblött,..

Har inte märkt att nya tält generellt är bättre på den punkten.

..hans liggunderlag får plats i ryggsäcken medan jag måste ha mitt utanpå ryggan,

Hans tar troligtvis mycket längre tid att blåsa upp vid rast och vila (sinkar gruppen?) och är känsligare för punktering (kan förstöra en tur).

han får plats med jättemycket prylar i sin kajak medan jag måste prioritera bort saker för att de är för skrymmande,

Jättemycket prylar i en kajak innebär lång tid att packa och packa upp, samt svårt att hålla reda på allt, vilket sinkar gruppen. Dessutom är en tydlig trend bland nyare havskajaker att de kommer i LV versioner med lägre volym.

...hans kök smälter snö mycket snabbare än mitt osv.

Bensinköket är ingen ny uppfinning, och inte har effekten ökat väsentligt de senaste 30 åren. (Testat att smälta snö i ett jetboil? ;-))

Är man alltid ute själv är detta bara ett problem.
Vet man inte om att det finns bättre prylar än de man har så upplevs problemet som mindre.
Är man med i en grupp och har alla dessa prylnackdelar så är det ett stort problem.

Själv tycker jag gruppens vana är betydligt mer avgörande än tillverkningsåret på prylarna.

Just det där med nya (moderna) kängor tas ju upp i krönikan då han skriver om hur han och flickvännen gick på tur med sprillans kängor och klarade det utan minsta problem med fötterna. Medan den gamla skolans kängor krävde evighetslångt lidande innan man gått in dem.
Iofs inget han rekommenderar eftersom det alltid är klokt att ha testat sin utrustning innan den används skarpt.

Även moderna kängor blir bättre efter en säsongs användning. Själv skulle jag aldrig chansa på att gå på fjällvandring med ett par helt nya kängor oavsett hur skicklig marknadsföringen är. Märkte aldrig nåt lidande med mina gamla Lundhagare. Korrekt storlek och läst är förstås viktigt.

Givetvis är det så att bra nya prylar är bättre än gamla dåliga. PSS som att bra gamla prylar är bättre än nya dåliga. Min slutsats är att rutinen och erfarenheten är otroligt mycket viktigare än prylar. Detta avspeglar sig dels p val av prylar och dels på hur dessa används. En rutinerad friluftsmänniska använder inte dåliga prylar. Bra prylar kan framstå som dåliga när de används av nån oerfaren. Oerfarna väljer ofta dåliga eller felaktiga prylar.
 
Väntan på andra beror oftast på att de är utdragna på något som de inte gjort på länge, de blir nervösa och fumliga i att hantera en ovan situation, givetvis medför de de gamla grejor de en gång brukade. Men som Thure så riktigt skrev de som kommer med grejorna i plastkassar och orginalkartonger, de får man se upp med....
Tar man det lugnt och anpassar turen till den svagaste (som man skall göra) blir det oftast bra för de flesta men har man satt prestationskrav på sig att på 7 timmar klara 35 km kan det definitivt bli problem för många.....
Givetvis är det roligt att pröva nya ting, vi är ju alla mer eller mindre nyfikna.... men att generellt hävda att nytt = bra och gammalt = dåligt är väl svart/vitt.
Trots allt är det alltid operatörerna som sätter gränserna, med träning och klurighet sträcks dessa....
Grejor som går sönder under turen, uppenbart hade artikelförfattaren inte med reparationspåsen eftersom andras haverier sinkade honom. Själv har jag råkat ut för skidbrott, ryggsäckshaverier samt tält som brunnit upp men mer än marginellt har inget av dessa haverier momentant stoppat färden för en reparation i fält.....men givetvis fick tältturen göras om till en stugtur....flexibilitet.
//J
 

Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg