Vid en tur i Sarek i somras så brast tålamodet så småningom med alla ringar man stöter på.
De är av två slag: Eldringar och tältringar.
Vid nästa varje vacker utsiktpunkt i Sarvesvagge stötte jag på dessa eldringar. En del halvfärska, en del halvgamla. Gemensamt har de att de består av 5-6 stenar, stora som människohuvuden. Mellan dem ligger träkol och inte sällan rester av aluminiumförpackningar.
Många släta fina tältplatser man kommer till är försedda med ringar av stenar som uppenbarligen använts till att förankra tältpinnar/linor med.
Träkol försvinner så småningom. Till och med alufolie försvinner väl efter några decennier. Vad som inte försvinner förrän nästa istid är ringarna själva.
Man kan ifrågasätta behover av eldringar överhuvudtaget. Jag har aldrig träffat någon renskötare som bygger sådana. Men det är inte det jag vill diskutera.
Om man nu behöver eldringar eller tältringar (mer befogat) så skall man inte lämna dem kvar efter sig. Rimligen går det att lägga tillbaka stenarna där man tog dem, ungefär.
Oavsett om man är i en nationalpark eller inte så har jag svårt att acceptera att man lämnar efter sig den här typen av monument. Som sagt, de försvinner ALDRIG.
Om inte...
Mitt förslag är att ni som delar min uppfattning då och då gör en liten arbetsinsats när ni passerar den här typen av ringar. Ta stenarna och släng iväg dem en bit. Sprid ut dem, så att de inte står kvar som någon form av mini-Stongehenge. Det är ganska lätt att också ta halvbrända stockar och vedträn och sprida ut dem i terrängen.
Om vi är några stycken som gör så här så kanske vi kan minska den här typen av nedskräpning en smula.
Jag kan tänka mig att göra undantag för hårt frekventerade rastplatser, där en eldring bidrar till att hålla förstörelsen på ett ställe. Åtminstone ibland. Många frekventerade rastplatser brukar annars visa tecken på att en del homo sapiens har ett outsinligt behov av att bygga sin egen eldring, och lämna denna efter sig.
Rävar brukar lämna sin avföring på upphöjningar i terrängen. Är detta någon liknande form av revirmarkering?
Hälsningar
Jörgen
De är av två slag: Eldringar och tältringar.
Vid nästa varje vacker utsiktpunkt i Sarvesvagge stötte jag på dessa eldringar. En del halvfärska, en del halvgamla. Gemensamt har de att de består av 5-6 stenar, stora som människohuvuden. Mellan dem ligger träkol och inte sällan rester av aluminiumförpackningar.
Många släta fina tältplatser man kommer till är försedda med ringar av stenar som uppenbarligen använts till att förankra tältpinnar/linor med.
Träkol försvinner så småningom. Till och med alufolie försvinner väl efter några decennier. Vad som inte försvinner förrän nästa istid är ringarna själva.
Man kan ifrågasätta behover av eldringar överhuvudtaget. Jag har aldrig träffat någon renskötare som bygger sådana. Men det är inte det jag vill diskutera.
Om man nu behöver eldringar eller tältringar (mer befogat) så skall man inte lämna dem kvar efter sig. Rimligen går det att lägga tillbaka stenarna där man tog dem, ungefär.
Oavsett om man är i en nationalpark eller inte så har jag svårt att acceptera att man lämnar efter sig den här typen av monument. Som sagt, de försvinner ALDRIG.
Om inte...
Mitt förslag är att ni som delar min uppfattning då och då gör en liten arbetsinsats när ni passerar den här typen av ringar. Ta stenarna och släng iväg dem en bit. Sprid ut dem, så att de inte står kvar som någon form av mini-Stongehenge. Det är ganska lätt att också ta halvbrända stockar och vedträn och sprida ut dem i terrängen.
Om vi är några stycken som gör så här så kanske vi kan minska den här typen av nedskräpning en smula.
Jag kan tänka mig att göra undantag för hårt frekventerade rastplatser, där en eldring bidrar till att hålla förstörelsen på ett ställe. Åtminstone ibland. Många frekventerade rastplatser brukar annars visa tecken på att en del homo sapiens har ett outsinligt behov av att bygga sin egen eldring, och lämna denna efter sig.
Rävar brukar lämna sin avföring på upphöjningar i terrängen. Är detta någon liknande form av revirmarkering?
Hälsningar
Jörgen
