Kajaktiv får en fet, våt och skrynklig tumme upp!
Oj, vilken helg!
Varken jag eller den nyblivna 30-åringen har paddlat tidigare. Aldrig ens suttit i en kajak. De fyra andra som var med på kursen hade paddlat havskajak i minst tolv år.
Efter utprovning av utrustning blev det dags att sätta sig i och göra två kontrollerade och lugna "wet exits" innan vi fick grabba paddeln (dvs. slå runt kajaken så man är upp och ned för att sedan ta sig ur och upp till ytan). Undertecknad fick användning för sina nyvunna "wet exit"-kunskaper väldigt snabbt när vi skulle paddla i åttor på lugnt plattvatten.
Efter att ha övat kamraträddningar, paddeldaskningar för att motverka kantring och fått lite känsla för kajakerna blev det dags att lära sig gå in och ut ur strömt vatten, traversera, ta sig in i bakvatten osv.. Ännu en "wet exit"...
Innan lunch låg vi lite före schemat så alla gavs möjlighet att öva på eskimåsväng med instruktören stående i vattnet.
Efter lunch lämnade vi Kajaktivs basläger intill Lisselälven och begav oss med bil några minuter uppströms till Skålforsen i Västerdalälven. Där ställdes kajakerna upp på ett picnic-bord, paddlaren tog plats och sen droppade man ned från bordet till en grässlänt och vidare ned i vattnet. Gnarly!
Vi tog oss ned för de "lätta" Skålforsarna och paddlade lite transport fram till början av Hagforsen. Där gick vi i land och rekade, lärde oss lite grundläggande om hur man läser vattnet, navigerar etc..
Sen var det dags att ge sig i kast med Hagforsens vänsterkant med några skrämmande (på ett bra sätt) stora vågor. Sen fick vi traversera till andra sidan vilket inte var helt lätt för en annan som inte klarade att paddla rakt på plattvatten än.
Sen bars kajakerna upp till början av forsen igen, vi satte oss i kajakerna på land och gled i vattnet via grässlänten. Nu var det dags att tackla mittfåran av Hagforsen som är klassad som en tvåa på den femgradiga skalan (som blå slalombacke).
Forsen hade under helgen två stora valsar, den första skulle inte vara några problem att paddla rakt igenom med fart men den andra gällde det att pricka rätt ställe för att komma igenom. Dessvärre kunde man inte se den andra valsen förrän man var igenom den första och då var avståndet väldigt kort för korrigeringar.
Med en stor portion tur hittade jag inte bara rätt ställe att ta sig igenom utan lyckades även hålla mig upprätt. Men nu var kroppen rejält sliten och det var med pannben jag paddlade mig fram. Jag höll mig därför intill strandkanten medan de tre plurrade räddades in.
Ånyo bars kajakerna till början av Hagforsen fast den här gången paddlade vi bort till Lisselälven för att ta den ned till Kajaktiv. Slog runt när jag kom in i bakvattnet och fick avsluta dagen med ännu en "wet exit" (först mot slutet av dag två började jag vicka kajaken rätt in i bakvatten). Tyvärr sträckte jag axeln väldigt illa när jag simmade in till land.
Efter bad i den vedeldade tunnan grillade vi på Kajaktivs gasolgrill och sänkte några öl och ljög om dagen.
Dag två var kroppen rejält sliten, man använder väldigt annorlunda muskler mot cykling som är min normala aktivitet. Jag saknar uthållighet i överkroppen, muskler som vickar höfterna när man sitter vinkelrät samt att småmuskler på knänas baksida börjat protestera. Axeln hade dock blivit något bättre under natten och jag bestämde mig för att följa med och provpaddla.
I civila kläder men med alla paddelkläder packade for vi iväg uppströms till Nås, idag skulle vi vara borta hela dagen. Här värmde vi upp kropparna ordentligt, övade kamraträddningar och lekte "Under hökens vingar" där instruktören visade var skåpet ska stå rejält. Respekt!
Axeln klagade inte nämnvärt på paddlandet så länge jag höll handen under ögonhöjd, väldigt skönt!
Lissforsen, Skansforsen och Ol-Ersforsen användes för att öva att hitta små bakvatten, traverseringar via bakvatten och liknande paddelintensiva lekar. Väldigt skoj men extremt jobbigt för en annan. Fick vila lite efter ännu en "wet exit".
Åter igen låg vi lite före schemat så vi fick tid att öva eskimåsvängar en hel del och nu började de andra kursdeltagarna sätta dem. Själv avstod jag för att skona axeln så mycket som möjligt.
Efter god lunch åkte vi tillbaka uppströms till Käringforsen (klass II). Denna består egentligen av tre forsar med lite plattvatten emellan. Uppvärmning och sedan bar det av nedåt bakvatten för bakvatten tills vi var framme vid första forsen. Tog mig igenom allt det "värsta" bara för att välta intill bakvattnet där vi skulle samlas. Ännu en "wet exit" under bältet, den första i forsande vatten. Gick som tur var bra att simma och ta sig in i bakvattnet.
Vi tog oss genom mittensektionen utan incidenter och alla som ville fick bära upp och köra denna igen, själv var jag kluven. Det var rejält skoj men samtidigt var kroppen helt slut. Polaren ville stanna så det fällde avgörandet även för min del så vi satt och tog det lugnt medan de andra körde igen.
Sen tog vi oss gemensamt ned för sista korta sektionen av Käringforsen med alla på rätt köl, hade jag vetat att den var så kort hade jag kört mittsektionen igen. Bara två "wet exits" under eftermiddagen gav rejält med tid för eskimåövningar (tre deltagare lyckades, en rätt konsekvent medan en fjärde kom riktigt nära att lyckas) innan det var dags att ta oss tillbaka till Kajaktiv för utvärdering och avtackningar.
Jag har filmat en hel del med kamera på kajaken men det dröjer lite innan jag hunnit redigera det till något publiceringsbart, men det kommer!
Vår instruktör Bjarne är nog den bästa guide/instruktör jag haft glädjen att träffa, har ändå varit runt i Europa till ett antal guidefirmor för MTB/DH-cykling. Bra skit! Boendet hos Kajaktiv är lite väl simpelt men fyller sin funktion, hade varit bra om de kunde fixa mat etc. så det enda man som kursdeltagare behöver göra är att paddla och ta det lugnt. Men jag är väl lite för bortskämd och slö tänker jag. Tänk på att ICA i Dala-Floda stänger 17 på helger...
Exakt vad man får göra under Steg 1-kursen och upplägget varierar efter deltagarnas förmågor, familjen som gick parallellt med oss behövde sina bägge dagar för att göra vår första dag. De missade alltså i princip hela vår andra dag men de av dem som kunde fick paddla en del i Lisselälven istället.
Vi i vår grupp hann göra allt som kan ingå i Steg 1 men med onormalt mycket eskimåövande som bonus.
Jag var lite orolig att jag och polaren skulle sinka gruppen eftersom de andra ändå var erfarna havspaddlare men det gick väldigt bra att hänga med i deras tempo. Om man inom en grupp är på väldigt olika nivå brukar Kajaktiv kunna lösa det genom att flytta folk mellan Steg 1-grupperna då det ofta är två parallella kurser.
Jag är verkligen ingen bra simmare och kan inte hoppa i vattnet från en brygga utan att hålla för näsan, men det kändes aldrig otäckt att välta. Vi höll oss hela tiden på vatten som var så pass djupt att man inte skulle behöva drämma i en massa sten även om stenkontakt förekom (det ligger liksom i en fors natur att det är sten i den).
Under kursen hade Västerdalälven ett flöde på c.a. 250 mot normala 100. Både vatten och luft låg runt 17°C vilket om något var lite för varmt. Iaf. under lördagen när solen lyste. Det blev en del kamraträddningar bara för att svalka sig. Under söndagen kom en del regnskurar men det spelar ingen som helst roll när man ändå blir blöt från forsen mest hela tiden. Visst, ihållande hällregn är väl inte så skoj (mest för att sikten blir dålig), men man behöver inte oroa sig över regn.
All utrustning man behöver ingår utom tre saker: Skor, badbrallor och näsklämma. Skor rekommenderas då botten ibland är stenig och vass, har man gjort en "wet exit" måste man gå i land och tömma kajaken. Badbrallorna ska sitta under våtdräkten så små simbyxor är bättre än stora surfshorts.
Näsklämma är verkligen en bra grej, de går att köpa i Kajaktivs butik för 120,-. Den modellen har ett snöre som håller fast klämman i hjälmen, ingen risk att tappa bort den alltså. På plattvatten är det skönt att kunna ta av den och låta den dingla i sitt snöre. Sen sätter man dit den innan man ger sig i kast med något svårare eller när huvudet ska under ytan. Dessutom blir alla att prata nasalt som vilken journalfilm som helst.
Tre av mina kurskamrater stannade kvar för att börja Steg 2 direkt efter Steg 1, en annan i Steg 2-gruppen hade gått Steg 1 någon vecka innan. Själv skulle jag inte orkat gå Steg 2 direkt efter Steg 1, men är man van paddlare går det säkert. Det normala är att komma tillbaka året efter för Steg 2, paddlar man emellan så glömmer man inte för mycket.
Steg 2 handlar mer om att rädda sig själv och andra, simma i forsen, kastlinor och liknande. I vissa fall får Steg 2 ge sig i kast med själva Fänforsen (klass III) men det hör tydligen till undantagen. Kajaktiv har fler kurser, dels med extremare forsar (Norge) men även renodlade räddningskurser (KRT).
8.30 började kursen, 10.00 satt vi i vattnet. 16.41 paddlade jag en klass II-fors. Inte illa med tanke på att jag aldrig setat i en kajak förr eller ens hållit i en paddel med två blad.
Har nu en massa bra teoretiska kunskaper men det är så klart en del nötande kvar innan det blir "ryggmärgsreflex" att t.ex. daska till vattnet med paddeln när man håller på att kantra. Lyckades räta upp situationen ett par gånger i skarpt läge i vart fall. Lyckades även några korta stunder få till vinkel och lutning mot strömmen så man kunde traversera utan att paddla, väldigt häftig känsla!
Hade inte funderat på vad som skulle ingå i kursen eller hur det skulle vara i förväg, men blev ändå rejält förvånad att den ändå var så pass "extrem". Bra skit! Rekommenderas starkt! Ganska mycket pengar men inte dyrt. Man lär sig väldigt mycket på kort tid och får många timmar skoj för pengarna.
Oj, vilken helg!
Varken jag eller den nyblivna 30-åringen har paddlat tidigare. Aldrig ens suttit i en kajak. De fyra andra som var med på kursen hade paddlat havskajak i minst tolv år.
Efter utprovning av utrustning blev det dags att sätta sig i och göra två kontrollerade och lugna "wet exits" innan vi fick grabba paddeln (dvs. slå runt kajaken så man är upp och ned för att sedan ta sig ur och upp till ytan). Undertecknad fick användning för sina nyvunna "wet exit"-kunskaper väldigt snabbt när vi skulle paddla i åttor på lugnt plattvatten.
Efter att ha övat kamraträddningar, paddeldaskningar för att motverka kantring och fått lite känsla för kajakerna blev det dags att lära sig gå in och ut ur strömt vatten, traversera, ta sig in i bakvatten osv.. Ännu en "wet exit"...
Innan lunch låg vi lite före schemat så alla gavs möjlighet att öva på eskimåsväng med instruktören stående i vattnet.
Efter lunch lämnade vi Kajaktivs basläger intill Lisselälven och begav oss med bil några minuter uppströms till Skålforsen i Västerdalälven. Där ställdes kajakerna upp på ett picnic-bord, paddlaren tog plats och sen droppade man ned från bordet till en grässlänt och vidare ned i vattnet. Gnarly!
Vi tog oss ned för de "lätta" Skålforsarna och paddlade lite transport fram till början av Hagforsen. Där gick vi i land och rekade, lärde oss lite grundläggande om hur man läser vattnet, navigerar etc..
Sen var det dags att ge sig i kast med Hagforsens vänsterkant med några skrämmande (på ett bra sätt) stora vågor. Sen fick vi traversera till andra sidan vilket inte var helt lätt för en annan som inte klarade att paddla rakt på plattvatten än.
Sen bars kajakerna upp till början av forsen igen, vi satte oss i kajakerna på land och gled i vattnet via grässlänten. Nu var det dags att tackla mittfåran av Hagforsen som är klassad som en tvåa på den femgradiga skalan (som blå slalombacke).
Forsen hade under helgen två stora valsar, den första skulle inte vara några problem att paddla rakt igenom med fart men den andra gällde det att pricka rätt ställe för att komma igenom. Dessvärre kunde man inte se den andra valsen förrän man var igenom den första och då var avståndet väldigt kort för korrigeringar.
Med en stor portion tur hittade jag inte bara rätt ställe att ta sig igenom utan lyckades även hålla mig upprätt. Men nu var kroppen rejält sliten och det var med pannben jag paddlade mig fram. Jag höll mig därför intill strandkanten medan de tre plurrade räddades in.
Ånyo bars kajakerna till början av Hagforsen fast den här gången paddlade vi bort till Lisselälven för att ta den ned till Kajaktiv. Slog runt när jag kom in i bakvattnet och fick avsluta dagen med ännu en "wet exit" (först mot slutet av dag två började jag vicka kajaken rätt in i bakvatten). Tyvärr sträckte jag axeln väldigt illa när jag simmade in till land.
Efter bad i den vedeldade tunnan grillade vi på Kajaktivs gasolgrill och sänkte några öl och ljög om dagen.
Dag två var kroppen rejält sliten, man använder väldigt annorlunda muskler mot cykling som är min normala aktivitet. Jag saknar uthållighet i överkroppen, muskler som vickar höfterna när man sitter vinkelrät samt att småmuskler på knänas baksida börjat protestera. Axeln hade dock blivit något bättre under natten och jag bestämde mig för att följa med och provpaddla.
I civila kläder men med alla paddelkläder packade for vi iväg uppströms till Nås, idag skulle vi vara borta hela dagen. Här värmde vi upp kropparna ordentligt, övade kamraträddningar och lekte "Under hökens vingar" där instruktören visade var skåpet ska stå rejält. Respekt!
Axeln klagade inte nämnvärt på paddlandet så länge jag höll handen under ögonhöjd, väldigt skönt!
Lissforsen, Skansforsen och Ol-Ersforsen användes för att öva att hitta små bakvatten, traverseringar via bakvatten och liknande paddelintensiva lekar. Väldigt skoj men extremt jobbigt för en annan. Fick vila lite efter ännu en "wet exit".
Åter igen låg vi lite före schemat så vi fick tid att öva eskimåsvängar en hel del och nu började de andra kursdeltagarna sätta dem. Själv avstod jag för att skona axeln så mycket som möjligt.
Efter god lunch åkte vi tillbaka uppströms till Käringforsen (klass II). Denna består egentligen av tre forsar med lite plattvatten emellan. Uppvärmning och sedan bar det av nedåt bakvatten för bakvatten tills vi var framme vid första forsen. Tog mig igenom allt det "värsta" bara för att välta intill bakvattnet där vi skulle samlas. Ännu en "wet exit" under bältet, den första i forsande vatten.
Gick som tur var bra att simma och ta sig in i bakvattnet.Vi tog oss genom mittensektionen utan incidenter och alla som ville fick bära upp och köra denna igen, själv var jag kluven. Det var rejält skoj men samtidigt var kroppen helt slut. Polaren ville stanna så det fällde avgörandet även för min del så vi satt och tog det lugnt medan de andra körde igen.
Sen tog vi oss gemensamt ned för sista korta sektionen av Käringforsen med alla på rätt köl, hade jag vetat att den var så kort hade jag kört mittsektionen igen. Bara två "wet exits" under eftermiddagen gav rejält med tid för eskimåövningar (tre deltagare lyckades, en rätt konsekvent medan en fjärde kom riktigt nära att lyckas) innan det var dags att ta oss tillbaka till Kajaktiv för utvärdering och avtackningar.
Jag har filmat en hel del med kamera på kajaken men det dröjer lite innan jag hunnit redigera det till något publiceringsbart, men det kommer!
Vår instruktör Bjarne är nog den bästa guide/instruktör jag haft glädjen att träffa, har ändå varit runt i Europa till ett antal guidefirmor för MTB/DH-cykling. Bra skit! Boendet hos Kajaktiv är lite väl simpelt men fyller sin funktion, hade varit bra om de kunde fixa mat etc. så det enda man som kursdeltagare behöver göra är att paddla och ta det lugnt. Men jag är väl lite för bortskämd och slö tänker jag.
Tänk på att ICA i Dala-Floda stänger 17 på helger...Exakt vad man får göra under Steg 1-kursen och upplägget varierar efter deltagarnas förmågor, familjen som gick parallellt med oss behövde sina bägge dagar för att göra vår första dag. De missade alltså i princip hela vår andra dag men de av dem som kunde fick paddla en del i Lisselälven istället.
Vi i vår grupp hann göra allt som kan ingå i Steg 1 men med onormalt mycket eskimåövande som bonus.
Jag var lite orolig att jag och polaren skulle sinka gruppen eftersom de andra ändå var erfarna havspaddlare men det gick väldigt bra att hänga med i deras tempo. Om man inom en grupp är på väldigt olika nivå brukar Kajaktiv kunna lösa det genom att flytta folk mellan Steg 1-grupperna då det ofta är två parallella kurser.
Jag är verkligen ingen bra simmare och kan inte hoppa i vattnet från en brygga utan att hålla för näsan, men det kändes aldrig otäckt att välta. Vi höll oss hela tiden på vatten som var så pass djupt att man inte skulle behöva drämma i en massa sten även om stenkontakt förekom (det ligger liksom i en fors natur att det är sten i den).
Under kursen hade Västerdalälven ett flöde på c.a. 250 mot normala 100. Både vatten och luft låg runt 17°C vilket om något var lite för varmt. Iaf. under lördagen när solen lyste. Det blev en del kamraträddningar bara för att svalka sig.
Under söndagen kom en del regnskurar men det spelar ingen som helst roll när man ändå blir blöt från forsen mest hela tiden. Visst, ihållande hällregn är väl inte så skoj (mest för att sikten blir dålig), men man behöver inte oroa sig över regn.All utrustning man behöver ingår utom tre saker: Skor, badbrallor och näsklämma. Skor rekommenderas då botten ibland är stenig och vass, har man gjort en "wet exit" måste man gå i land och tömma kajaken. Badbrallorna ska sitta under våtdräkten så små simbyxor är bättre än stora surfshorts.
Näsklämma är verkligen en bra grej, de går att köpa i Kajaktivs butik för 120,-. Den modellen har ett snöre som håller fast klämman i hjälmen, ingen risk att tappa bort den alltså. På plattvatten är det skönt att kunna ta av den och låta den dingla i sitt snöre. Sen sätter man dit den innan man ger sig i kast med något svårare eller när huvudet ska under ytan. Dessutom blir alla att prata nasalt som vilken journalfilm som helst.
Tre av mina kurskamrater stannade kvar för att börja Steg 2 direkt efter Steg 1, en annan i Steg 2-gruppen hade gått Steg 1 någon vecka innan. Själv skulle jag inte orkat gå Steg 2 direkt efter Steg 1, men är man van paddlare går det säkert. Det normala är att komma tillbaka året efter för Steg 2, paddlar man emellan så glömmer man inte för mycket.
Steg 2 handlar mer om att rädda sig själv och andra, simma i forsen, kastlinor och liknande. I vissa fall får Steg 2 ge sig i kast med själva Fänforsen (klass III) men det hör tydligen till undantagen. Kajaktiv har fler kurser, dels med extremare forsar (Norge) men även renodlade räddningskurser (KRT).
8.30 började kursen, 10.00 satt vi i vattnet. 16.41 paddlade jag en klass II-fors. Inte illa med tanke på att jag aldrig setat i en kajak förr eller ens hållit i en paddel med två blad.
Har nu en massa bra teoretiska kunskaper men det är så klart en del nötande kvar innan det blir "ryggmärgsreflex" att t.ex. daska till vattnet med paddeln när man håller på att kantra. Lyckades räta upp situationen ett par gånger i skarpt läge i vart fall. Lyckades även några korta stunder få till vinkel och lutning mot strömmen så man kunde traversera utan att paddla, väldigt häftig känsla!
Hade inte funderat på vad som skulle ingå i kursen eller hur det skulle vara i förväg, men blev ändå rejält förvånad att den ändå var så pass "extrem". Bra skit! Rekommenderas starkt! Ganska mycket pengar men inte dyrt. Man lär sig väldigt mycket på kort tid och får många timmar skoj för pengarna.
