Under den mörka delen av året är jag ute rätt ofta och astrofotar, oftast helt själv på rätt ensliga platser. Ibland sover jag över. Jag är inte överdrivet orolig av mig och rationellt vet jag att det inte finns några direkta objektiva faror men några gånger har jag blivit rejält uppskrämd. I november för några år sen var jag vid Raktenjávrre i Ultevis (efter vägen mot Sitoälvsbron). Det var en fantastiskt stjärnklar natt och det finns knappt några ljusföroreningar på platsen. När jag sitter på huk i mörkret och håller på med mina astroprylar så hör jag dock att "något" närmar sig ganska nära bakom mig. Jag hann nästan göra i brallan innan jag tände pannlampan och såg att det bara var några nyfikna renar. Förra hösten var min sambo med en gång. Medan jag höll på med mina prylar tog hon en promenad i mörkret längs en enslig grusväg. Helt plötsligt hör jag henne ropa i mörkret, jag vet inte vad som händer och ser mig om efter min yxa, springer till bilen och åker efter vägen. Det visade sig vara en räv som var lite väl närgången och hade sprungit runt hennes ben i mörkret. I september förra året var jag med om en annan sak som just då kändes lite kymig; jag var ute på en plats nära Piertinjaure några mil väster om Jokkmokk. Helt plötsligt upptäcker jag något märkligt på himlen som just då kändes mycket närmare än det var och jag fick sen reda på att det var en rysk raketuppskjutning från Cosmodrome Plesetsk som jag också filmade. Men ensam ute i skogen fick jag nästan föreställningar om att jag snart kommer bli upphämtad av "något".
När jag är ute i mörkret själv så hör jag nästan alltid ljud runt omkring mig. Fantasier kan ju lätt dra iväg, men rationellt vet jag att det förmodligen bara är ren, älg eller andra djur som nog är mer funderande på vad jag är för filur.
Under den ljusa delen av året känner jag mig säker även om jag då och då gör väsen av mig för att inte råka gå på och överraska björn eller älg. Jag rör mig ofta i björntäta trakter men det är många år sen jag sett någon, men det känns onödigt att överraska någon när jag går i skogen eller är ute och cyklar.
När jag är ute i mörkret själv så hör jag nästan alltid ljud runt omkring mig. Fantasier kan ju lätt dra iväg, men rationellt vet jag att det förmodligen bara är ren, älg eller andra djur som nog är mer funderande på vad jag är för filur.
Under den ljusa delen av året känner jag mig säker även om jag då och då gör väsen av mig för att inte råka gå på och överraska björn eller älg. Jag rör mig ofta i björntäta trakter men det är många år sen jag sett någon, men det känns onödigt att överraska någon när jag går i skogen eller är ute och cyklar.