Kängor eller trailskor?

[JMel]

Om det nu vore så, varför vandrar folk inte i slalompjäxor? Där man väl verkligen snacka om stöd för vristen?

Varför kör inte löpare med högskaftade kängor?

Jag försökte föra en vettig diskusion och du kommer med sådan spydig skit. Är du verkligen så korkad att du inte begriper att det finns en gradvis övergång från mjuka skaft till helt styva slalompjäxor?

 

[MonicaKa]

(Fniss. Jag har gjort några 5 km-promenader på barmark i terrängen med mina Scarpa Denali randonnéepjäxor i upplåst läge, det går förstås, men är väl ingen större njutning... ville verkligen prova dem innan "skarpt läge" och toppturer med anmarsch.)

 

[Dagsvandring]

Jag tror att den stora skillnaden ligger i risken att stuka fotleden. Det är jätteskönt att gå i lättare, låga skor när det går bra men jag har många gånger tänkt:

"Aj! där hade jag stukat foten om jag inte haft kängor", när jag halkat av en sten eller gått ner i ett "osynligt" hål längs vägen.

Det går säkert att träna upp fotleden rejält men de där yttersta lägena vette katten om den klarar.

Bevare mig från människor som säger att deras åsikt är den enda rätta! Inte ens denna!

 

[fridaeus]

Jag tror att den stora skillnaden ligger i risken att stuka fotleden. Det är jätteskönt att gå i lättare, låga skor när det går bra men jag har många gånger tänkt:

"Aj! där hade jag stukat foten om jag inte haft kängor", när jag halkat av en sten eller gått ner i ett "osynligt" hål längs vägen.

Det går säkert att träna upp fotleden rejält men de där yttersta lägena vette katten om den klarar.

Bevare mig från människor som säger att deras åsikt är den enda rätta! Inte ens denna!

Jag tror det finns många stora skillnader. I skalkängor kan i alla fall jag att stuka en fotled, däremot är foten skyddad av gummiskalet och underbenet av läderskaftet. I blockmark tycker jag att det är lättare att gå med trailrunners, utom när det går dåligt, då går det mycket sämre. Jag råkar titt som tätt ut för att jag klämmer foten mellan olika stenar. Det är INTE skönt i trailrunners, så samtidigt som jag är smidigare måste jag också vara mycket mer försiktig.

 

[nermander]

Jag försökte föra en vettig diskusion och du kommer med sådan spydig skit. Är du verkligen så korkad att du inte begriper att det finns en gradvis övergång från mjuka skaft till helt styva slalompjäxor?

Spydig? Jag försöker reda ut var gränsen går. När är skaften lagom styva? Uppenbarligen är slalompjäxor för styva och sandaler för mjuka i skaftet? Ändå vadar folk utan problem på halkiga stenar med sandaler...

 

[JMel]

Löpare behöver oftast inget vriststöd. De har vältränade vrister och ingen packning.
Du skriver att stabiliteten inte sitter i skaftet. Den som tror det har gått på en myt. Slutsatsen av det är att du menar att springskor och kängor av typ Island ger samma stabilitet i vristen.
Förklara hur skor utan skaft dvs de som slutar nedanför fotknölarna ger stöd/stabilitet för fotleden.
Det är en kombination av skaftets egenskaper och de nedre delarna som avgör stabiliteten för vristen.

Spydig? Jag försöker reda ut var gränsen går. När är skaften lagom styva? Uppenbarligen är slalompjäxor för styva och sandaler för mjuka i skaftet? Ändå vadar folk utan problem på halkiga stenar med sandaler...

 

[Schneeberger]

Det finns tyvärr en ganska djupt rotad myt/missuppfattning när det gäller stabilitet hos skor. Jag har själv gått på den myten.

Myten är att stabiliteten sitter i skaftet. Men det gör den inte. Stabiliteten sitter i sulan och själva "skon" vid foten (främst delarna runt vristen/hälen).

Titta t.ex. på hur man lindar en stukad fot för att ge stadga. Inte lindar man högt upp på vaden?

[/QUOTE

Vore tacksam om vi kan lämna den ( iofs underhållande) pajkastningen en stund...

Detta är intressant och väcker en del tankar

- På vilket sätt är det en myt?

- Hur har man motbevisat den och vem har gjort det

- Om skaften är oviktiga för stabiliteten torde det innebära att en halvsnörd känga skulle vara lika stabil som om man snörar kängan hela vägen, eller?

Jag har själv en skada som gör att jag lätt stukar mig och har svårt att bära mer än 10 kg packning utan någon form av stödjande skor så den här här frågan engagerar mig.

Uffe

.

 

[avslutat 73229]

Vore tacksam om vi kan lämna den ( iofs underhållande) pajkastningen en stund...

Detta är intressant och väcker en del tankar

- På vilket sätt är det en myt?

- Hur har man motbevisat den och vem har gjort det

- Om skaften är oviktiga för stabiliteten torde det innebära att en halvsnörd känga skulle vara lika stabil som om man snörar kängan hela vägen, eller?

Jag har själv en skada som gör att jag lätt stukar mig och har svårt att bära mer än 10 kg packning utan någon form av stödjande skor så den här här frågan engagerar mig.

Uffe

.

Det finns en del studier på amerikanska basketspelare och huruvida höga skaft skyddar mot stukning eller ej. Resultaten verkar vara långt ifrån konklusiva och som jag förstår krävs mer rigida ortoser/skydd för att signifikant skydda mer. Huruvida det är applicerbart på en vandringssituation vet jag inte, men när jag snabbt ögnar igenom artiklarna, verkar det som att det snarare är skons/sulans utformning att ge proprioceptoriska signaler från foten som har betydelse än skafthöjd.

Eric Bluman, MD, PhD, an assistant professor of orthopedics at Harvard Medical School, believes that focusing on shoe height in terms of structural support may miss the point.

“One important thing some shoes may do is increase proprioceptive feedback,” he pointed out.

“If you put your bare foot on the floor and roll out into inversion, there are twenty-eight bones and thirty-three joints, and a hundred and twelve ligaments in that foot that are very mobile, and that make it difficult to sprain your ankle,” said Howard Hillstrom, PhD, director of the Leon Root Motion Analysis Laboratory at the Hospital for Special Surgery in New York City. “But when you put on a shoe, it reduces that freedom, so all those joints and articulations are no longer able to adapt as well. Then, if you stand in the shoe and roll
it out in the direction of inversion, you get to the edge of the sole, where you feel this marginally stable point. If you go further—boom! You’ve sprained your ankle. That point of instability arises artificially due to the edge of the shoe under the lateral aspect of the foot.”

Betänker man också den kraft man belastar fotleden med i en stukning, så tänker iaf jag spontant att det krävs en ganska rigid konstruktion för att förhindra/minska effekten av en stukning. Inga av mina kängor är så rigida lateralt.

För den som är intresserad finns nog ändå ett antal studier och troligen är det svårt att dra enkla slutsatser eftersom skor och kängor ju är konstruerade på så många sätt.

Ankle sprain prevention revisits shoes as solution | Lower Extremity Review Magazine

Shoe designers have begun to investigate other ways that shoes might play a role in preventing sprains in sports rather than contributing to them.

lermagazine.com

What Is the Difference Between Tennis Shoes & Basketball Shoes?

The sports of tennis and basketball involve quick stopping and starting as well as lateral movement. The shoe you choose should offer durability and support during play. Wearing a tennis shoe for basketball or vice versa, though, will not enhance your play.

www.sportsrec.com

 

[joanna]

(...) men när jag snabbt ögnar igenom artiklarna, verkar det som att det snarare är skons/sulans utformning att ge proprioceptoriska signaler från foten som har betydelse än skafthöjd.
(...)
“If you put your bare foot on the floor and roll out into inversion, there are twenty-eight bones and thirty-three joints, and a hundred and twelve ligaments in that foot that are very mobile, and that make it difficult to sprain your ankle,” said Howard Hillstrom, PhD, director of the Leon Root Motion Analysis Laboratory at the Hospital for Special Surgery in New York City. “But when you put on a shoe, it reduces that freedom, so all those joints and articulations are no longer able to adapt as well. Then, if you stand in the shoe and roll
it out in the direction of inversion, you get to the edge of the sole, where you feel this marginally stable point. If you go further—boom! You’ve sprained your ankle. That point of instability arises artificially due to the edge of the shoe under the lateral aspect of the foot.” (...)

Oj vad jag känner igen mig. Vore jag inte så förbannat frusen av mig, och så ofta i behov av stegjärn, så skulle jag bara vandra och klättra i barfotaskor. På tunna mjuka sulor kan jag dansa mig genom blockterräng, medan min fotisättning blir mer okänslig ju mer "stöd" och "uppbyggnad" det finns i kängorna. Med tillhörande risk för feltramp och stukningstillbud, men också med mer problem för mina risiga knän.

Men jag kan visst tänka mig att det beror på vana och starka vrister, och att andras behov av yttre stöd kan vara större.

 

[seobserver]

Kan vi sluta skjuta på budbärarna och konstatera att vad som behövs för att kunna gå i lätta skor och sandaler är en styv sula och starka vrister.

Balansplatta med boll under gör underverk, jag vet efter min Quadropedius avslitning, med åtföljande OP rekommenderade sjukgymnasten promenader, med 2 kg Footjoy, ingen höjdare och balansplanka i en dörröppning, klart bra.

Minskad risk för stukning utgör starka vrister, jag lyckades en gång få skenbenen utanför ledkapseln och det var ingen höjdare och berodde inte på svaga vrister utan helt fel fotplacering och belastning i mörkret. Nåväl att åter få benen i ledkapseln var det mest smärtfyllda, men även det gick. Läkningen gick väl, om än lång. Skadan skedde i stabila lågskor. Mjuka kängskaft hade inte hjälpt vid det tillfället.

Den vanligaste orsaken till skavsår är korviga strumor och nya styva skor, speciellt kängor. Med värnpliktiga såg vi det vid varje utbildnings omgång. Efter punkteringar och livbojsplåster blev det sportskor tills skadan var läkt.

 

[joanna]

Kan vi sluta skjuta på budbärarna och konstatera att vad som behövs för att kunna gå i lätta skor och sandaler är en styv sula och starka vrister. (...)

Alltid bra med starka vrister, men för min del förutsätter lätta skor och sandaler mjuk (och tunn) sula, annars blir de som vingliga balansplattor. Det är när jag av andra skäl måste ha en styv sula (t ex för att fästa stegjärn), som jag också känner för mer "vriststöd" i skorna - för då har jag förlorat min proprioceptoriska feed-back från fötterna.

 

[Dania]

Känner också igen mig och tycker att rapportcitatet stöder min upplevelse, även om den nu är personlig, och den verkar också stödja att det ska vara mjuk sula. Själv är jag mer och mer glad över mina varma fötter.
Den mjuka sulan är den som gör att jag känner att min fot har kontroll och att jag själv slipper tänka på detta.