Nu har även jag testat detta, och jag blev inte besviken.
7 dagar i Sarek.
Första dagen från Tarraluoppal bjöd på temperatur strax över nollan, ordentlig vind, regn, snöblandat regn och snö. Det var kallt i bara nylonstrumpor, men inte så att det var ett problem. Efter ett par tre timmar gjorde vi ett par vad. Efter det blev det obekvämt kallt om fötterna. Det var lunchdags och i samband med det bytte jag till ullstrumpa och sealskinz. Sen var det varmt och gott om fötterna igen.
Ullstrumpa och sealskinz användes ytterligare en gång när vi satt och väntade ut vädret på observatorieplatån och var allmänt nedkylda. Behöll dessa på i en timme under nedstigningen men bytte sedan tillbaka till nylonstrumpor.
I övrigt gick jag enbart i dubbla 60D nylonstrumpor och upplevde aldrig att fötterna var kalla. Snarare var det skönt med svalkande vatten kring foten. Efter ett långt besvärligt vad över Luohttojåhkå var fötterna känslolösa, men det tog inte mer än en kvart för dem att bli varma igen.
De fem första dagarna var jag konstant blöt om fötterna. De två sista dagarna var det torrt i markerna, och mot slutet av en lång och varm dagsetapp, halvvägs på motorvägen över pårekslätten, valde jag faktiskt att doppa fötterna i en bäck. Det botade en begynnande brännande känsla under främre trampdynan.
Fötterna blev inte så russinlika som jag förväntat mig. På grund av det dåliga vädret tog jag bara av mig skorna för fotluftning en gång på hela turen. Trots detta var fötterna i gott skick. Kanske berodde det på att jag smörjde fötterna med fotkräm 1-2 gånger per kväll, och ibland även på morgonen.
Noll (0) skav eller blåsor. Inte ömt någonstans.
Jag har förvisso sällan problem med skav och fryser inte heller så lätt om fötterna.
Använde ett par Inov-8 x-talon 255.
Inga exponerade sömmar så jag tippade på att de skulle hålla bra. De gjorde de också. Knappt slitna alls.
Tillverkade i ganska grov nylon. Nog täta för att hålla ute skräp, men ändå dränerande. Håller inget vatten, men torkar gör de inte i första taget.
Relativt tunn och icke-styv sula. Väldigt spetsiga stenar ville man hålla borta från hålfoten. I övrigt uppskattade jag markkontakten från den tunna sulan. Greppet var suveränt på allt utom blöta, flata och lavbevuxna block och stenar.
Till dessa hade jag ett par damasker av modellen salomon trail gaiters high för att hålla skräp ute. Även dessa visade sig vara väldigt slitstarka. Töjde sig dock vid blött väder, så en storlek nedåt rekommenderas.
Så efter att ha testat detta koncept i alla möjliga väder och all möjlig terräng (från blöta dalbottnar till utmanande blockfält) har jag mycket svårt att tro att jag återgår till kängorna.
Det var en otrolig frihet att slippa bry sig om att hålla fötterna torra. Inga stopp för att byta om för vad, inget onödigt letande efter vadplatser, inga onödiga stopp för att byta strumpor.