Kängor - Behövs dom?

[alven]

Idén med lågskor är ofta att man lägger vattenskyddet innanför skon, dvs med hjälp av t ex Sealskinz-strumpor, och har en sko som snabbt torkar efter vad (vilket ju GoreTex-kängor knappast kan sägas göra).

Själv upplever jag inte att ett lite högre skaft ger så mycket i ökad styvhet, men för min del vill jag täcka fotknölarna. Hamnar man i lös stenskravel (jag tenderar att göra det då och då) är det inte kul utan skaftet som skydd. Tycker jag alltså.

Mitt val:
http://www.alfasko.no/index.php?option=com_content&task=view&id=72

 

[Avslx]

Det där med "vriststöd" är omdebatterat.
De flesta hävdar att det är sulans och hälkappans styvhet som är avgörande för om du vrickar fötter eller inte - inte skaftets höjd.

de flesta 'lättpackare' borde man väl säga...

Det är väl lite att ta i att de flesta delar den åsikten?

Och rent generellt, om varför jag inte köper lågskoidealet, jag vet inte hur andra är byggda men jag har ett par fotleder i kopplingen mellan vad och fot. Om jag går långa sträckor med eller utan packning blir jag trött, speciellt om musklerna och lederna i och kring fotleden arbetar hårt pga. eländig terräng eller brant lutning. Om jag stödjer fotleden genom att ha ett vadderat skaft som avlastar fotleden minskar jag risken att fotleden överbelastas. Detta borde vara ganska självklart att man kan avlasta en led genom att delvis isolera den. Detta gäller speciellt i brant terräng (typ alperna). Den extra belastning som en tyngre skor ger tycker jag helt uppvägs av den stabilitet den ger. Dock kan jag ha svårt att se nyttan av skaft som går mycket högre än fotknölarna. Jag testade ett par lågskor i alperna i somras, men efter 20 km fick jag nog och satte på mig mina vanliga kängor.

Och ja, jag har hyfsat starka fotleder, tränar dem regelbundet och använder aldrig höga snörskor till vardags.

 

[Avslutat medlemskap]

Idén med lågskor är ofta att man lägger vattenskyddet innanför skon, dvs med hjälp av t ex Sealskinz-strumpor, och har en sko som snabbt torkar efter vad (vilket ju GoreTex-kängor knappast kan sägas göra).

Själv upplever jag inte att ett lite högre skaft ger så mycket i ökad styvhet, men för min del vill jag täcka fotknölarna. Hamnar man i lös stenskravel (jag tenderar att göra det då och då) är det inte kul utan skaftet som skydd. Tycker jag alltså.

Mitt val:
http://www.alfasko.no/index.php?option=com_content&task=view&id=72

Ser bra ut.

Jag märker genom hela diskussionen en klar skillnad mellan fjällbehov och sydeuropeiska sådana.
I Sydeuropa är vad en sällsynthet; dels finns
broar där det hjälper (eftersom det är lättre
att lägga ut dem), dels samlas vattnen
längre under trädgränsen. Man klarar sig i regel med stengång.

Här är en bild
på ett av ytterst få vadställen under mina senaste turer:
http://www.huthyfs.com/pyreneerna05/pages/pyr042.html
typiskt nog i skogen.

Så konvergerar diskussionen (och marknaden?)
också mot en skotyp
mellan den gängse alpina kängan och lågskon.
Jag kollade just mina par - det är en påtagllig skillnad.

Jag har förstås gått i sydnorska fjällen 10 år i rad
och en olycka för snart 7 år sen har gjort att vad är
ngt jag drar mig för. Det förekommer
lyckligtvis ungefär lika sällan i de trakterna som i Alperna. Dock är det ju lite ängsligt att lämna lederna om man skulle bli ställd. Men att bli blöt om fötterna är det sista
jag oroar mig för. Med regnkläder på bör man klara det mesta.

 

[Martin Fjäderlätt]

Det där med "vriststöd" är omdebatterat.
De flesta hävdar att det är sulans och hälkappans styvhet som är avgörande för om du vrickar fötter eller inte - inte skaftets höjd.

de flesta 'lättpackare' borde man väl säga...

Det är väl lite att ta i att de flesta delar den åsikten?

"Alla branschmänniskor jag har pratat med om saken"
Senast både Granitbitens och Haglöfs utsända på Fair Enough. Och Haglöfs kan ju inte beskyllas för att vara lättpackare när det handlar om skor.

Men jag gillar som sagt själv skor som sluter kring fotknölarna.

---
Träskor är ett dåligt exempel eftersom de ju saknar den styva hälkappan jag tjatar om. En vridstyv sula utan styv hälkappa är inget vidare när man vandrar.

Vad gäller skor för terränglöpning (eller trejlranning som det heter numera) så finns det en poäng med att inte göra skon för styv - foten måste få vrida sig naturligt när den landar hårt på ojämn mark snarare än att tvinga hela foten i 90 grader mot marken.

 

[thomalin]

Jag tar nog och behåller mina kängor ett tag till... iaf till denna turen som blir keb området. Bara tanken på att trampa fel i blockterräng och skrapa fotknölarna får mig att rysa...

Vikt problemet var inte så stort som jag trodde... visst skorna ligger på andra plats på min viktlista men å andra sidan så har inte marknaden några revolutionerande viktminskningar på kängor att erbjuda utan förlorad funktion och säkerhet, mina Garmont är ju dessutom lättare (1506g) än många alternativ jag sett i våra butiker...

Bra idé med skor med damasker också... det finns ju trailskor som har inbyggda neoprenskydd t ex Salomon http://www.soar-adventures.com/images/articles/image_article_20061231.gif och icebug http://www.icebug.se/images/1868_n.jpg

... men frågan är hur mycket neoprenskyddet pallar...
[Ändrat av thomalin 2007-05-10 kl 20:10]

 

[Avslx]

"Alla branschmänniskor jag har pratat med om saken"
Senast både Granitbitens och Haglöfs utsända på Fair Enough. Och Haglöfs kan ju inte beskyllas för att vara lättpackare när det handlar om skor.

Sen kan man ju diskutera hurvida braschmänniskor kan generaliseras till de flesta... Borde inte slutanvändarna ha något att säga?

lågskor funkar säkert bra om man har en packning på 3 kilo, kan tänka sig att sova på bubbelplast och går på en fin stig (trails, som är den vanligt förekommande amerkanska vandringssättet), men med en hyfsad packning, i eländig terräng, och med mycket vad tror jag inte på den lösningen.

 

[Jörgen Fjaderlatt.se]

... men med en hyfsad packning, i eländig terräng, och med mycket vad tror jag inte på den lösningen.

Min personliga erfarenhet är motsatsen. 10-12 kg genom stenskravel med lätta skor och stavar ger en mycket större säkerhet och precision i fotisättning och möjlighet att parera med lätta, snabbtorkande lågskor. Vaden blir oändligt mycket lättare genom att man inte behöver göra något annat än att gå rakt igenom vattendraget och sedan promera vidare.

Jörgen

 

[dave1]

För mig är kängor oftast ett självklart val. Jag har haft problem med stukningar men har aldrig gjort det med kängor på mig utan endast med lägre skor så utifrån min erfarenhet väljer jag kängor. Med lätt packning på hårt jämt underlag skulle jag dock kunna överväga att använda mina lätta Bestard escape xcr som är rätt stabila och väger lite drygt 400g per sko. Med lite tyngre packning i obanad terräng så kommer mitt val fortfarande att vara kängor.
[Ändrat av dave1 2007-05-11 kl 10:19]

 

[thomalin]

... men med en hyfsad packning, i eländig terräng, och med mycket vad tror jag inte på den lösningen.

Min personliga erfarenhet är motsatsen. 10-12 kg genom stenskravel med lätta skor och stavar ger en mycket större säkerhet och precision i fotisättning och möjlighet att parera med lätta, snabbtorkande lågskor. Vaden blir oändligt mycket lättare genom att man inte behöver göra något annat än att gå rakt igenom vattendraget och sedan promera vidare.

Jörgen

Denna tanken förstår jag... jag vet ju hur lätt det är att i hög fart i skogen parera för allt möjligt i steget, och att det är väldigt sällan foten inte hamnar där man planerat...

Men samtidigt så vet jag också hur mina fötter/fotleder blir efter några mils traillöpning... lite vingligare och inte lika stor träffsäkerhet... tanken på ett felsteg, och det kan ju räcka med ett, med 15kg på ryggen solo i blockig terräng... är inte kul...

Kommer jag däremot ner i vikt att bära... så är det nog ett alternativ, t ex så funderar jag på att springa fjällräven classic... och då blir det ju definitivt ett par löparskor.

 

[Avslx]

... men med en hyfsad packning, i eländig terräng, och med mycket vad tror jag inte på den lösningen.

Min personliga erfarenhet är motsatsen. 10-12 kg genom stenskravel med lätta skor och stavar ger en mycket större säkerhet och precision i fotisättning och möjlighet att parera med lätta, snabbtorkande lågskor. Vaden blir oändligt mycket lättare genom att man inte behöver göra något annat än att gå rakt igenom vattendraget och sedan promera vidare.

Jörgen

Men det är min erfarenhet att det inte funkar, iofs så testade jag detta i bayerska/österrikiska alperna, i ganska bastanta lutningar men jag kommer nog inte ge dem en andra chans.

Precision i fotisättning? Har du svårt att träffa rätt i kängor? För mig har det hittills inte varit ett stort problem iaf, kanske upptäcker jag vilken last detta problemet har varit om jag konverterar?

Skämt åsido, lättpackningen lyfter fram mycket bra saker, men jag tycker inte man ska anamma allt helt okritiskt. Speciellt tycker jag det verkar dumt att överge sånt som är baserat på erfarenhet. Är det en slump att cellgummikängan eller näbbstövelen tog form i Sverige, eller är den väl lämpad för terrängen? Eller att majoriteten av alla vandrare i (österrike/tyskland/Schweiz)alperna har halvhöga grövre kängor? (Det senare är min erfarenhet, och det är ju som bekant subjektivt)

(Sen har jag personligen svårt att svälja att en liten utvald skara skulle veta mycket bättre än resten av oss får, och att de minsann vet hur vi ska höja kvaliteten på våra friluftsupplevelser. Och tydligen så är det så att sättet som vi utövat friluftsliv på tidigare tydligen varit betungande. Alla veckopackningar har tydligen vägt 25 kilo och ingen har någonsin tänkt på vikt innan. Oj, det lät argare än det var menat, men jag tycker tonen från vissa ibland kan bli lite väl missionerande.)

\O, som i princip alltid har försökt ha lätt packning.

 

[Avslutatmedlemskapx]

Det är märkligt att inte kängmaffian svarat med safarikängor och öken do som oftast är vida lättare än traditionella halfasta/tunga alpmodeller.
Browning hade under många år en utmärkt serie featherlights. Mina safari och ökenkängor väger under kilot/par i 45or.
Själv har jag gått de senaste åren i Rockports dubbeldämpade lågskor.
Inga problem med fot och ankelvikningar, mellan 8 och 16 kg i ryggsäcken mest.
För att kängorna skall ge sidstöd till fotleden krävs att de är styva som utförspjäxorna och i dylika vägrar jag gå långt, inte bara av viktskäl.
Om man skall bära damasker eller tvätta fötter och strumpor ofta är väl upp till den resande, men i varmt väder föredrar jag det senare.
Med snö på marken har ännu kängor ett berättigande även om mina gamla skidlöparkängor är väl så låga....Askimsmodellen i gummi åkte ut i senaste röjningen men de var funkis i blötsnö, men numera ersatta av utmärkta, om än tyngre stövlar.

go tur

 

[dave1]

Det finns väl knappast några rätt eller fel här. Vill man gå i lågskor gör man det, tycker man hellre om att gå i kängor gör man det valet. Att hävda att ett par kängor ska vara styva som slalompjäxor för att ge stöd åt fotleden låter utifrån min erfarenhet märkligt. Själv kan jag som sagt tänka mig att gå i lågskor om underlaget är relativt torrt och lättgånget men med tyngre packning i svårare terräng väljer jag kängor även om lättviktsmaffian, för att parafrasera JohanK´s uttryck om kängmaffian, tycker jag är korkad.

Det blir lätt polariseringar som jag bara tycker är löjliga. Som om det ena vore mer "rätt" än det andra. Man gör väl förhoppningsvis som man själv tycker utifrån sin egna erfarenhet.

Tycker jag, som i helgen ska ut och premiärgå ett par splirrans nya höga Bestardkängor med kevlar.