Jag tycker att det är en sorglig och vacker film. Men samtidigt gör han det många andra inte gör, han ger sig iväg på en resa, han ensampaddlar nästan hela Coloradofloden, luffar igenom USA. Lever i veckor ute i vildmarken själv.
Han gjorde ju många learning by failing, tyvärr hade han ingen backup och då gick det som det gick!
Men för mig så är han då ingen patetisk figur, han var less på de livet han levde och vågade ifrågasätta om detta är allt i livet. Och jag tycker det är en bedrift, hur många finns det inte som klagar och tycker att livet är piss men inte gör något åt det!
Nu gick det ju kanske inte så bra, men hade han kommit hem, undernärd men med livet i behåll hade det aldrig blivit en bok eller en film utan kanske som en tidningsartikel med texten "nära ögat" ...
Han tog i all fall ett aktivt val med vad han ville göra med sitt liv och försökte leva ut sina drömmar, det måste man respektera!
Håller med dig helt och hållet!
Jag brukar själv resonera:
"Har du inte försökt göra någonting åt det så har du heller ingen rätt att klaga på det"
Man behöver inte hålla med honom men man kan ändå respektera HANS val att leva SITT liv.
Jag blev lite besviken på filmen men jag tror att det berodde på att jag hade högt ställda förväntningar.
Däremot var det ett mycket bra soundtrack till filmen, både MIchael Brook's orginal musik och Eddie Vedder's låtar. Framförallt låten "Long nights" som ger mig rysningar varje gång jag hör den.
//Peter