Hej!
Har skällts så mycket på MTB-åkare, hundägare, hästridare, barnvagnsdragare mfl den senaste tiden i detta forum.
Vill bara flika in med en episod från igår kväll.
Jag cyklade MTB i Hellasområdet. Hörde på stigen framför mig en tjej som var upprörd över att hennes hund inte lydde henne och sprang runt glad att få vara ute, samtidigt som pojkvännen hurtade efter med kopplet och den andra hunden kopplad.
En annan tjej sitter på huk hållandes i sin hund (tyckte mig se att även den var okopplad men hon höll i hunden).
Nåväl, jag stannade på stigen fem-tio meter framför henne (fick se det som ett tillfälle att flåsa ut några sekunder).
Tjejen ser oroligt på mig och säger att jag kan cykla förbi men att hunden brukar "nafsa" på cyklister men om han gör det får jag sparka på honom. Jag svarar att det är inte hunden som jag är rädd för utan att jag inte bara vill cykla mellan henne och pojkvännen/hundarna i full fart och vill inte förvärra deras situation, med lugn röst samt ett leende.
(Ok, det är inte bra av dem att ha hundarna okopplade i skogen, tom förbjudet tror jag, nu när djurens minstingar har kommit ut.)
Tjejen utbrister att tänk om fler cyklister kunde ta sådan hänsyn, o jag möts av ett leende, samtidigt som hon säger återigen att jag får mycket väl sparka på hunden om han skulle nafsa efter mig.
Till slut får pojkvännen fatt på hunden och jag kan lugnt cykla förbi samtidigt som jag hör efter mig ett glatt tillrop från tjejen något om att jag skulle kunna få träna deras hund att sluta nafsa efter cyklister.... eller nåt liknande.
Den lilla episoden slutade med att fyra människor som slumpmässigt möttes i skogen gick vidare glada och harmoniska(hoppas jag iallafall att de oxå gjorde). Jag fick min träning (även om jag var tvungen att cykla över Hammarbybacken för att känna mig nöjd), de fick sin promenad med hundarna samt förhoppningsvis ett bättre intryck av MTB-åkare.
Föreställ er om jag hade istället utan att plinga i full fart kört mellan dem och satsat järnet i lerpölen och stänkt ner dem, samt skrikit åt dem att "koppla hundarna för f-n". Vem hade det gynnat?
Mitt inlägg i slitage debatten MTB vs vandrare är att de sliter nog precis lika mycket i sig, dock lite olika. Till exempel, MTB-åkaren kör igenom pölen och förvärrar den, dvs den blir djupare, vandraren går runt pölen så att en ny stig vid sidan om den blir upptrampad. Blir vi tillräckligt många på ett och samma ställe sliter vi för mycket tyvärr. På sörmlandsleden etapp 5 finns det tydligen för många, på tex etapp 18-20 för få, då enligt min högst subjektiva uppfattning inte skulle göra något om stigen blev lite bredare på sina ställen så jag kan gå i kortisar utan att bli uppriven på benen av all ljung.
Sen kan man slita mer med en skogscykel om man vill genom att tex låsa hjulen, spinna i vattenpölar mm. Eller har jag fel?
En sista rad, sluta skäll på varandra och visa lite ödmjukhet, vare sig ni är ute i skogen eller skriver på utsidans forum (har dock själv skrivit ett inlägg där jag var tvärförbannat på en MTB åkare i våras, så jag är nog inget helgon ändå:-(
Tjatigt kan tyckas, men en dialog behövs tydligen och en sansad sådan, både från "påhoppare" och MTB-frälsta.
Mvh
Håkan
Skogslitare i form av MTB-åkare, sörmlandsledsvandrare, orienterare, och förhoppningsvis även barnvagnsdragare med "Mountain Baby Stroller" inom sinom tid.
Har skällts så mycket på MTB-åkare, hundägare, hästridare, barnvagnsdragare mfl den senaste tiden i detta forum.
Vill bara flika in med en episod från igår kväll.
Jag cyklade MTB i Hellasområdet. Hörde på stigen framför mig en tjej som var upprörd över att hennes hund inte lydde henne och sprang runt glad att få vara ute, samtidigt som pojkvännen hurtade efter med kopplet och den andra hunden kopplad.
En annan tjej sitter på huk hållandes i sin hund (tyckte mig se att även den var okopplad men hon höll i hunden).
Nåväl, jag stannade på stigen fem-tio meter framför henne (fick se det som ett tillfälle att flåsa ut några sekunder).
Tjejen ser oroligt på mig och säger att jag kan cykla förbi men att hunden brukar "nafsa" på cyklister men om han gör det får jag sparka på honom. Jag svarar att det är inte hunden som jag är rädd för utan att jag inte bara vill cykla mellan henne och pojkvännen/hundarna i full fart och vill inte förvärra deras situation, med lugn röst samt ett leende.
(Ok, det är inte bra av dem att ha hundarna okopplade i skogen, tom förbjudet tror jag, nu när djurens minstingar har kommit ut.)
Tjejen utbrister att tänk om fler cyklister kunde ta sådan hänsyn, o jag möts av ett leende, samtidigt som hon säger återigen att jag får mycket väl sparka på hunden om han skulle nafsa efter mig.
Till slut får pojkvännen fatt på hunden och jag kan lugnt cykla förbi samtidigt som jag hör efter mig ett glatt tillrop från tjejen något om att jag skulle kunna få träna deras hund att sluta nafsa efter cyklister.... eller nåt liknande.
Den lilla episoden slutade med att fyra människor som slumpmässigt möttes i skogen gick vidare glada och harmoniska(hoppas jag iallafall att de oxå gjorde). Jag fick min träning (även om jag var tvungen att cykla över Hammarbybacken för att känna mig nöjd), de fick sin promenad med hundarna samt förhoppningsvis ett bättre intryck av MTB-åkare.
Föreställ er om jag hade istället utan att plinga i full fart kört mellan dem och satsat järnet i lerpölen och stänkt ner dem, samt skrikit åt dem att "koppla hundarna för f-n". Vem hade det gynnat?
Mitt inlägg i slitage debatten MTB vs vandrare är att de sliter nog precis lika mycket i sig, dock lite olika. Till exempel, MTB-åkaren kör igenom pölen och förvärrar den, dvs den blir djupare, vandraren går runt pölen så att en ny stig vid sidan om den blir upptrampad. Blir vi tillräckligt många på ett och samma ställe sliter vi för mycket tyvärr. På sörmlandsleden etapp 5 finns det tydligen för många, på tex etapp 18-20 för få, då enligt min högst subjektiva uppfattning inte skulle göra något om stigen blev lite bredare på sina ställen så jag kan gå i kortisar utan att bli uppriven på benen av all ljung.
Sen kan man slita mer med en skogscykel om man vill genom att tex låsa hjulen, spinna i vattenpölar mm. Eller har jag fel?
En sista rad, sluta skäll på varandra och visa lite ödmjukhet, vare sig ni är ute i skogen eller skriver på utsidans forum (har dock själv skrivit ett inlägg där jag var tvärförbannat på en MTB åkare i våras, så jag är nog inget helgon ändå:-(
Tjatigt kan tyckas, men en dialog behövs tydligen och en sansad sådan, både från "påhoppare" och MTB-frälsta.
Mvh
Håkan
Skogslitare i form av MTB-åkare, sörmlandsledsvandrare, orienterare, och förhoppningsvis även barnvagnsdragare med "Mountain Baby Stroller" inom sinom tid.
