Hur viktig är vikten?

nu är det ju inte kolfiber i sig som inte tål slag utan det att kolfiberskrov ofta är så mcyket tunnare än många glasfiberskrov. Deremot funkar kolfiber hur bra som förstärkninhsmaterial eller i sandwichkonstruktioner med ett mjukare distansmaterial. många distansmaterial är dock för mjuka tycker jag, och man borde använda sig av kraftigare skum typ 200 kg/m3 kvaliteter

/Jacob
 
Håller med Jacop att torrdräkt är bra i vissa lägen! Paddlar jag ensam på vintern å vädret är stökigt har jag gärna på mig den! Men oftast är vi fler som paddlar ihop på vintern å gärna när vädret är fint! Soligt högt i tak, ja ni vet! Vintrarna kan vara helt underbara å oftast finns inte en enda motorbåt på havet då! Å då paddlar jag helst utan torrdräkt! Skulle aldrig sätta på mig en på sommarhalvåret!
Men mkt beror såklart på hur man paddlar! Gillar man paddla både långt å fort å då är det inte läge för torrdräkt inte i min värld i alla fall ;)
Hoppas verkligen Teknikern hänger med oss fortsättningen oxå ......trots vi inte gillar torrdräkten lika mkt som han utan ser den mer som nåt nödvändigt ont ;)

/Janne
 
Själv har jag funderat på att försöka gå ner ett par kilon innan sommaren. Jämförelsevis billigare än att köpa en lättare kajak. Många av oss har nog viss potential till en lättning, eller hur ?

Sedan hjälper väl inte det när eländet ska upp på biltaket direkt.

Oj oj, vakta din tunga. Jag hade samma ide´förut och det föll inte i god jord, he he.
 
Vikten är viktig

Gissar att det mest är män som skriver i denna tråd. Mitt lilla ironiska inlägg om den personliga vikten är bara en reflexion över hur makalöst allvarliga/seriösa vi gubbar alltid verkar lyckas bli. Kajak, skidåkning, eller vad som helst - spelar ingen roll. Och konsekvensen brukar bli att vi handlar på oss en massa dyra prylar. Det kan vara bra att påminna sig själv om den egna rollen i det hela. Det är ju så kul med prylar......
 
Att gå ner några kilo...

tycker jag är en lysande perspektivförskjutning på viktfrågan och inser att för egen del skulle jag nog kunna bli av med hela sandsäcken (skulle ju kosta 10000 att få hjälp att transportera runt Orust enl tidigare offert). ;)

Jag hoppas verkligen att Teknikern blir kvar i forumet och dryftar torrdräktssynpunkter.
Med tanke på alla som får tjata om rollar, och GP kontra vingpaddlar, så är han i sin fulla rätt att göra det. Och det finns nog fler lestedianer här på utsidan...

Själv tycker jag att torrdräkten nog lämpligen kan användas sommartid också vid rätt tillfällen.
Skulle gärna se en sommarvariant, extra tunn och gärna lysfärgad. Bättre andasförmåga och bara täta benmuddar istället för latexfötter. Det kommer nog.

Jag tycker fortfarande det är mycket intressant att läsa om olika material och är imponerad av era kunskaper. Om utvecklingen rullar på, så får vi BÅDE lättare och slitstarkare kanoter. Prisutveckling drivs väl av helt andra parametrar...
 
Själv tycker jag att torrdräkten nog lämpligen kan användas sommartid också vid rätt tillfällen. Skulle gärna se en sommarvariant, extra tunn och gärna lysfärgad. Bättre andasförmåga och bara täta benmuddar istället för latexfötter. Det kommer nog.

Du kan kika på Ursuit MPS som är en tunn torrdräkt med mycket bra andasfunktion. Den är avsedd att kompletteras med skyddande kläder utanpå men man kanske kan nöja sig med shorts och t-shirt!

http://www.nordickayaks.se/doc/app.php#mps
 
Du kan kika på Ursuit MPS som är en tunn torrdräkt med mycket bra andasfunktion. Den är avsedd att kompletteras med skyddande kläder utanpå men man kanske kan nöja sig med shorts och t-shirt!

http://www.nordickayaks.se/doc/app.php#mps

Tack för länken.
Jag har tittat på denna tidigare men ännu inte klämt och känt på den i verkligheten. Den är väl närmast (just nu) vad jag menar. Men jag skulle önska att den var i en tydlig, upptäckbar färg och att den hade täta benmuddar istället för hela fötter. Gärna anpassad dragkedja för pisspaus (det kanske den redan har) och helst en halsdragkedja som man kunde öppna upp och dra igen beroende på om man är varm eller ska göra en överfart (tex). Dräkten behöver inte vara ABSOLUT 100-procentigt tät, men så nära som det är går. Men det är viktigt med MYCKET goda andas-egenskaper om den ska kunna användas sommartid. Och lätt och tunn ska den vara.
Om jag får önska mig en optimal sommar-torris.
 
Nu blir ni aldrig av med mig,,,,,,

Efter lite överläggning med mig själv så kan jag bara beklaga att dom som helst sluppit se mig mera eventuellt kommer att få se ännu mera av mig.


Den torris som nu dryftas har samma placering av dragkedjan som min och det är ingen som helst svårighet att få ut slangen för att tappa ur begagnat vatten utan att riskera att blöta ner sig, dragkedjan är ganska lång och slutar ganska långt ner.


Har ni förresten hört historian om gubben som kom till doktorn och ville ha Viagra utskriven, och frågade om det var lätt att dela dom i fyra delar.
"Fyra delar "sa doktorn, "då blir det ju inte mycket till resning".
"Behövs inte" sa gubben, "jag behöver bara få upp den så mycket så att jag inte riskerar att pissa på mina tofflor".
 
Den stora frågan för mig är varför man bygger havskajaker i kolfiber. Kolfiber ger möjlighet att bygga lätta och ruskigt styva konstruktioner men är uruselt om man vill ha slagtålighet. Detta passar ju racingkajaker perfekt, men hur bra är det i ett havskajakskrov. Bästa haussen av kolfiber idioti är ju någon kajaktillverkare (Tiderace?) som hade ett mässexemplar i kolfiber som man kunde slå på med hammare för att visa slagtåligheten (kanoten var naturligvis tung och svindyr).
Bättre borde det väl vara att använda kevlar och liknande som är segare och mjukare men fortfarande starkt i dragstyrka. Det är inte en slump att det är kevlar och inte kolfiber som används till ballistiska skydd. Däremot borde kolfibern passa perfekt till skottväggarna..

Vår erfarenhet är att vi får ett bra resultat när vi kombinerar kolfiber och glasfiber. Glas ytterst och kol på insidan. Då får man nytta och glädje av båda materialens goda egenskaper utan att priset skenar i väg. Kevlar gillar vi inte att jobba med. Det tuffsar sig när man behöver slipa och går knappt att klippa utan väldigt skarpa verktyg. Kevlar har även den egenheten att den tål mycket stryk men fäster inte så bra med limmet dvs ett slag på skrovet mosar limmet men fibern hänger kvar som en sladdrig säck och att reparera i Kevlarskador är häller inte så kul. Kombivävar är nog mer för det estetiska än för det funktionella. Det är den styvaste fibern som fäster bäst i limmet som får bära störst belastning och den andra förblir obelastad.

Som sagt rätt fiber, lim placerat på rätt ställe gör att man kan få ned vikten en aning och fortfarande ha hygglig hållfastighet etc.

Det märkliga är att jag byggt massor av kombinationer och varianter på temat men hitintills aldrig känt mig 100% nöjd med någon av kajakerna. Snålar man för mycket på färgen så blir ofta partier med dålig täckning och då retar man sig på det. Tunna däck kan se böggliga ut och skott etc. avtecknar sig på ytan, så slutsattsen blir hur eller hur en kompromiss mellan det estetiska och det funktionella mm.
/Kåre
 
Det bästa av tre världar,,,,,,,,

Eftersom jag bla. har ett förflutet som konstruktör, reparatör, allt-i-allo inom plastindustrin är jag mycket väl insatt i problemet med "skottsäkert men får inte väga nåt". En ide som slog mig nu är, har någon testat att ha glasfiber ytterst, kevlar i mitten och kolfiber innerst?
 
kol / glasfiber

till K-anka:

är iofs. enig i dina betrakningar kring glas / kol och jag tycker okså att man skal använda kolfibern begåvat och inte helt sådär som på vissa poppiskajkker... Sedan är det ju ett material som också funker estetisk om använt rätt.

Jag är också enig i att kolfiberkajakker av sämre kvalitet finns i rikt mått - och att det har blivet många väldigt tveksamma kajakker på senare år. - Och likaså många riktigt dårliga design.

Jag vil även påstå att det var så illa med designen bland kommercielt tillverkade kajakker att redan min första design var betydligt bättre än merparten av kajakker på marknaden (Obs: den får jag stå för helt själv).

Kevlar är riktigt svårjobbad, och ännu svårare att få en snygg finnish på. âven i kombivävar tycker jag den kan vara svår... vad nytter det att Kevlaren finns kvar om resten av väven har slagits sönder?
-Jag håller med om att den bara blie en estetisk grej och då jag tycker att det är jobbigt med skrov som står i klarlack ( väldigt svårt att reparera snyggt) blir det meningslöst eftersom blandväv med kevlar på däcket väl nog är det närmsta vi kommer fullständigt onödigt!

/Jacob

förslag om att ligga kevlar inuti laminatet vill jag låta någon annan svara på he he...:) ...
 
Svar till Jacob:

Förstår inte riktigt vitsen med Kevlar i mitten.

Ett treskickts lager är ju ett smörgås laminat där det mittersta lagret blir en distans. Att vissa tillverkare gillar att fylla detta utrymme med skum eller annat är ju begripligt då det går åt lite mindre material att bygga. En träkärna kan ju även bli vackert estetiskt och göra att vanliga svenssons kan bygga i garaget samtidigt som det pallar med ganska mycket stryk. Annars är väl inte skummaterial så vidare värst i botten med tanke på slitagestyrkan och det blir lite knöligare att reparera samt att skroven blir känsligare för punktbelastningar, men styva blir det.

Så slutsattsen blir att smörgåslaminaten är bra för lättviktsbyggen på tävlingsbanorna och för de försiktigare långfärdskanotisterna.

De finns ju flera andra typer av distansmaterial så som balsa, honycomb mm. och alla har sina plus och minus. Tex kan det vara mindre kul att få in vatten i distansmaterialet(om detta inte är mättat) då detta kan leda till frostsprängningar och inte är det så tjusigt med sexkantsmönstret från honungskakorna på ytan av gelcoaten alla gånger och särskilt inte då man fått våtslipa och polera vissa repor tex. Poleras det för hårt kan div mönster dyka upp på ytan som inte är så tjusiga. Använder man homogena material så slipper man många av de negativa aspekterna av distansmaterialen som dessutom kan vara tjuriga att dubbelkröka, skarva och mätta med konsikvenser av inkapslade luftblåsor och blåsor vid övergångar.

Homogena material kan bli sladdriga och flexande och särskilt på de fyrkantiga kajakerna som nästan ser ut att vara byggda av playwoodskivor. I bland kan ju flex vara att föredra styrkemässigt framför styvhet.

Som sagt ökad medvetenhet om olika material och dess egenheter är bra för alla.

/Kåre
 

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg