På en av mina tidigare kajaker så la jag på en smal kevlarremsa i för och akter som slityta. Men eftersom kevlaren inte går att bearbeta (den bara luddar när man slipar) bakade jag in allt i mer glasfiber. Funkade nog ok och vad jag vet så har det inte gått hål där ännu efter 7 år. Så här i efterhand känns det kanske lite overkill men jag ville ha det så då. Den skulle vara robust och tåla mycket stryk - gå att använda flitigt till långturer, instruktioner, självräddningar mm. Hela båten hamnade nog uppåt 23-24 kg komplett. De senaste byggena har jag jobbat mig ner lite, kört med tunnare virke och inte fullt lika mycket förstärkningar, och ligger runt 20 kg.
Numera satsar jag på förstärkning med fler lager glasfiber i stället. Eftersom de är rundbottnade blir det bara i stäven, ca 1,5-2 m plus en lite bit i akter från skäddan och bakåt. Först en riktigt smal remsa typ 1 cm, sen 2, osv upp till ungefär 4-5 cm bredd. Som mest är det nog 7 lager där fram och 5 där bak, Men eftersom det tonar ut och bara ligger precis där det behövs så syns det inte och bygger inte så mycket vikt.
Efter två säsonger är det fortfarande rätt ok, även om det syns det att det slitits ner en bit. Det lär antagligen inte hålla så bra som kevlaren, men eftersom det är betydligt lättare att jobba bara med glasfiber, både bygga nytt och reparera, så kommer jag nog fortsätta med det. Det brukar ju ändå bli lite upputsning av botten var 2-3 år och då får man kanske räkna in några extra remsor fiber också.
På en köpebåt hade jag velat prova med kevlarstrip eller sprutad uretan, verkar funka mycket bra båda två. Har dock varit med om att kevlarstrip släppt från själva skrovet vid hård belastning (tror skrovet flexade mer än strippen) så man bör antagligen vara noggrann med monteringen.
Slutligen, håller helt med Kåre - var försiktig med epoxin! Även om den är nästan luktfri är den minst lika farlig som polyestern..
/ Ulf