Hur var friluftslivet förr

[Nirrebosse]

Kul historia. Somligt har man provat och annat är oprovat.

Bosse

 

[100826]

Tjena!

kunskapen om hur man klarade sig i skog o mark med liten utrustningi var absolut en nödvändighet som fallit i glömska idag. Dock så levde man AV skogen som man inte gör nuförtiden. Friluftsliv som sådant tror jag inte fanns förr i tiden som Ts frågade efter, handlade mer mellan liv o död. Dock så gillar jag det gamla sättet att vara ute i skog o mark väldigt mycket (Bushcraft) är själv ute på det sättet. Dagens utrustning är fantastisk, men vad händer om du inte ens kan göra upp eld med ditt elddon, eller tändstickor, vet vilket material du skall använda till diverse grejor, mat, växter, bivack mm

Såg tidigare att Ts hade lagt in ett foto på sin yxa o kniv, då var det någon som undrade viilken funktion dessa verktyg hade ute i skogen!!! (Menar inget påhopp ) men det talar sitt tydliga språk tycker jag.

Även jag är ute på det "gamla sättet"

Med vänlig hälsning, Nicklas L

 

[Avslutat Medlemskap 201709]

Jo, man lärde sig ju antagligen från barnsben hur man gjorde. Kan inte undgå att relatera till den här texten:

http://www.faltbiologerna.se/faltbiologen/innan-toapapperet-uno-viklund-berattar

Tack Peter!
Det här var bland det roligaste jag läst på länge och såå långt från våra dagliga funderingar här på utsidan. Lärorikt på många sätt, inte minst andan i berättelsen. En annan tid ett annat liv.

 

[stenblock]

Jag får intryck att friluftsliv i form av vandring och längdskidåkning var mer av en folkrörelse förr. Då snackar jag inte 100 år tillbaka i tiden utan snarare 30-40 år tillbaka i tiden

Runtom i Sverige ser man förfallna friluftsområden och vandringsleder som tyckts skapats i en tid då sånt tycktes vara möjligt att göras lite överallt och i stor skala. Idag halvt förfallna platser som tycks leva vidare enbart genom enstaka "eldsjälar" i 70-årsåldern.

Ingen skulle väl idag dra igång stora projekt som kungsleden eller skåneleden idag.

Jag var i Norge för några veckor sedan och där fick jag känslan av att klimatet är helt annorlunda. Där värdesätter man även tätortsnära natur, varenda skogsdunge har markerade stigar och stugor. Dessutom tycks skogsbruket inte bedrivas i lika skövlande skala som i Sverige, vilket ger fler områden att vandra i även närmare städerna.

 

[nermander]

Ja, min uppfattning är att det hade sin höjdpunkt under 70-80-talet, sen har det blivit mer "segregerat" eller vad man ska kalla det. Många av dagens ungdomar som är uppväxta i städerna har aldrig varit i en riktig skog, än mindre sett ett fjäll.

 

[TROY GARNER]

Ja verkligen , var uppe och vandra omkring Bohuslän i somras.

Pratade med folk , t.ex så hade soteledens underhållssnubbe gått bort
så det var lite så med markerinarna och ens stigarna och sedan var det lite si och så med sträckningarna när man skulle köra karta.

Så lokala ledkartor är nog nödvändigt då typ allmäna friluftskartor kanske inte är uppdaterade.

 

[majjen]

Jag försökte googla lite och det verkar som om det i första halvan av 1900-talet mest var så att det handlade om att idrotta i det fria och det mesta gjordes i organiserad form i grupper. Som jag förstår var det inte så mycket tältande utan man bodde företrädesvis i stugor och var utomhus på dagarna bara.

Min far - född 1917 - var scout i sin ungdom. hans berättelser från den tiden vittnar om relativt avancerade övningar med vandringar och läger som kunde hålla på en vecka. Man bodde i tält eller vindskydd av granris och han hade två ihopsydda hästfiltar som sovsäck.

HåkanF

 

[Avslutat Medlemskap 201709]

Ja, min uppfattning är att det hade sin höjdpunkt under 70-80-talet, sen har det blivit mer "segregerat" eller vad man ska kalla det. Många av dagens ungdomar som är uppväxta i städerna har aldrig varit i en riktig skog, än mindre sett ett fjäll.

Ligger nog mycket i det.

På 60/70 talet var många familjer ute och skidade till någon stuga där korvar grillades och chokladen i thermosen var tillsammans med apelsin en ständig följeslagare.

Trots att farsan var lite däven efter gårdagskvällen så blev det familjens höjdpunkt på veckan. Inget märkvärdigt men bara så enkelt och möjligt för ett lättsamt friluftsliv för en dåtidens familj av normalt snitt.

Jag och min kompis kom med i en scoutkår där vi fick lära oss både det ena och det andra. I en trälår med lås låg yxa, såg, knivar rep, torra näverbitar tillsammans med några väl tummade exemplar av den periodiskt utkommande tidskriften piff som med sina kolorerade bilder beskrev ett slags naturbilder. Skrämmande men samtidigt en naken sanning av vår dåtid. Typ.

 

[nermander]

Min far - född 1917 - var scout i sin ungdom. hans berättelser från den tiden vittnar om relativt avancerade övningar med vandringar och läger som kunde hålla på en vecka. Man bodde i tält eller vindskydd av granris och han hade två ihopsydda hästfiltar som sovsäck.

Jo, men det var ju en del av det organiserade friluftslivet. Att folk gav sig ut på egen hand (bara familjen eller bara ett par vänner) var nog inte lika vanligt. Och det var ju inte så många som ägnade sig åt det. Ungdomar har ju dessutom alltid varit lite mer äventyrliga av sig, det fanns ju inget facebook och inga datorspel, det fanns väl inte ens biograf och sitta på café eller nåt hade man inte råd med. Så vad skulle man göra för att komma bort från vardagen i hemmet?

Skolan organiserade tydligen en del också, det var ju den här inställningen att "naturen fostrar"

 

[Brune]

Jag har samlat på mig Svenska Turistföreningens (STF) nästan alla årsskrifter från 1886 och framåt. Där finns mycket intressant att läsa om utrustning. Vid en kanottur på Strömsholms kanal vägde tältet 14 kg (kommer inte ihåg vilket år det var).

I egenskap av långfärdsskridskoåkare har jag ”hittat” en intressant artikel i STF årsskrift från1914. Enköpimg - Örebro- Nyköping.

Nu är mina föräldrar döda ( födda 1914 resp. 1918) och när vi (jag och min syster) städat efter dom ”hittade” vi del av mammas och pappas prylar och foton från tiden långt innan vi var påtänkta.

Cykel utan växlar. Sovsäckar med vadd(?) i. Träskidor med hickorykanter. (stålkanter var inte uppfunna, än mindre utlösningsbindningen). Fotogenkök, kastruller och tallrikar från Skultuna aluminium .

Pappa hade tagit alla magistermärken i simning och simmade gjorde han i hamnen (havet). 7-toppsmärke från Riksgränsen hann han med. Det fanns nog i alla fall tåg till Riksgränsen .

När mamma var i Åre fick hon gå från ”byn” till Åreskutans topp.

Nu sysslar jag inte med klättring, men jag har läst Tenzing Norgay memoarer översatt till svenska. Intressant läsning.

Jag är nu 60 år och bara under ”min” tid har det kommit en del prylar som gjort friluftslivet lättare och roligare. En snabb genomgång utan tidsordning och utan att tänka så mycket.

• Utlösningsbindbindnigar.
• Plastskidor. Men innan dess kom träskidor med plastbelag så man slapp grundvalla med tjära
• Cyklar med utanpåliggande växlar med fasta lägen.
• Kajaker och kanoter i kompositmaterial.
• Tält med inner och yttertält.
• Självstagade tält.
• Tält med bågar (tunneltält och kupoltält)
• Gasolkök och gasolbrännare
• GoreTex och andra material som ska vara vattentäta, till skillnad mot barndomens galonbyxor.
• Slalompjäxor med spännen, i stället för skosnören.
• Simhallar (när jag lärde mig simma var det 14 grader i vattnet).
• Stålthermos
• Långfärdsskridskor utan remmar.
• Dubbepik
• Självuppblåsande liggunderlag
• Skidstavar i aluminium eller kolfiber stället för bambustavar

Bland det som kom, sågs men försvann kan jag bara just nu komma Itera plastcykeln och vindsurfingsbrädan. Jag känner ingen som nu har en vindsurfingbräda nu men när jag köpte min fanns det bara i den stan där jag bor 9 st företag som sålde vindsurfingbrädor.

Edit infört punktlista

Per

 

[thureb]

Väldig mycket var avancerat även långt tillbaka i tiden.

Jag tänker t ex på Ötzis mycket ändamålsenliga utrustning.

Heliga Birgitta en dam från Sveriges överklass gick till Rom och tillbaka på 1300-talet.

Jag gillar att läsa Fritiof Nansens böcker. Det han uppskattade i friliuftslivet, kan vi skriva under på nu 130 år senare.

STFs årsskrifter saliga i åminnelse finns till stora delar på nätet i projekt Runeberg. Blev nyfiken på artikeln Per Brune nämnde. http://runeberg.org/stf/1914/0229.html

"Plötsligt dök en värdig
poliskonstapel fram ur mörkret; han intervjuades om rum och
visade oss in i en mörk port, som fick lof att upplysas af
en af våra elektriska ficklampor."

" I lä för en udde
värmdes i hast frukost på ett medfördt spritkök af aluminium,
som helt enkelt var idealiskt och blott hade ett enda fel;
det var nämligen af tysk tillverkning."

Thure

 

[hassex]

Den uteaktivitet man hade på friluftsdagar när jag gick i skolan kallar man numera för "expedition" Som sagt friluftslivets höjdpunkt låg någonstans 70-90talet. Den curlade faceboksgenerationen är inte några friskusar direkt.

Dom man möter ute idag är stavgående pensionärer och en och annan nyanländ har man gått genom Sahara och simmat över Medelhavet är man van vid strapatser. Fast det är inte ofta man möter folk ändå

Jag tror även "lumpen" gjorde sitt till man hade helt enkelt större utevana förr.