Hur var friluftslivet förr

[seobserver]

E u har svenska folket aldrig varit i så god form som 45-47. De flesta cyklade och kristidsmaten hade ännu inte försvunnit från matsedeln.
På de pang där min far och jag utgick från under tidigt 60-tal var huvuddelen av gästerna just lärare, officerare och akademiker.
I Norge förekom även handlare och förmän inom industrin.
Friluftsliv då var inte för alla.

 

[greendanger]

Som 12 åring fick jag inte åka ner på stan själv, dock så var det inget problem för päronen att släppa ut mig i skogen med filt, fotogenkök och päronrygga från typ 50-talet.
Visste precis inom området jag fick röra mig inom (ca 5*7 km, avgränsat av vägar) var det fanns bra granar eller annat att sova under.
Något år senare hade jag skaffat en presenning (typ tarp) att sova under.
Detta var slutet på 70-talet och början på 80-talet, har aldrig haft så många utenätter som då

 

[seobserver]

Skogen var även för mig tillåten lekplats men inte stan. Ryggsäck, thermos och matpaket samt regnplagg var allt som behövdes för långa dagar i surskogen och granbackarna. Fick elementär utrustning från ca 7 års ålder, vi var alltid i kamratsällskap. Lupp och begagnade burkar brukades till insamlade blommor, frukter, nötter och grodyngel mm. Fiskekort var gott att ha när inspektören kom och lärde de andra hur de skulle göra. Ett förlåtande möte.

 

[fuchs]

Mångas berättelser låter så fint att jag nästan tycker att det är trist att jag inte var född förrän 1981.
Då var det lite samma sak, fick ganska mycket frihet från ungåldern och sova ute, cyklar på tur osv. Men skulle jag på stan på konsert eller så ack då fick jag vara hemma vid absolut senast kl 22

De berättelser jag har sett och hört förr har i princip varit liknande, tidigt 19XX har det funnits en del folk ute i natur men det var inte vem som helst. Det fanns ju även många "första gångerna" som t.ex någon historie jag läste där det skulle bestigas ett visst berg i södra Europa och de som faktiskt sedan klarade att vara först fick träffa Hitler vilket de tydligen inte ville så värst mycket egentligen...
De "Ariska" sporter och grejer man känner till från många länder vid krigstiden var nog mindre uteliv, om då boddes det nog mest i stugor och allt vad det innebär.

På sätt och vis borde man ju även räknar alla som reste och upptäckte förr i tiden - typ Amerika, Nordpolen osv osv... De levde ju "ute" väldigt lång tid så att säga även om det kanske var lite annorlunda. Men då var det ju rätt lite folk som hade råd för dessa äventyr.

Fundera hela tiden vad den där ca 100år gamla riktig fina filmen hette som jag såg för ett tag sedan. En stor grupp som skulle bestiga Everest, var väldigt många härliga vyer i den filmen, man såg en del av deras utrustning osv.

 

[fowwe]

Om vi pratar om början av 1900-talet så var det väl inte så många som direkt ägnade sig åt friluftsliv i den bemärkelsen vi menar?

De som bodde "på landet" ägnade sig ju åt "friluftsliv" hela dagarna och de som bodde i städerna hade väldigt begränsade möjligheter att ta sig "ut i naturen". Det var väl bara "den övre medelklassen" som hade möjlighet att ta sig ut i naturen som "rekreation"?

Ja, detta var väl i stort sett så. Men inte för alla. I Turistföreningens årsbok 1892 kunde man läsa en artikel av en anonym författare som då såg tillbaka på en fjällvandring som han, som 15-åring, gjort 20 år tidigare. Han hade följt med ett sällskap samer från Aktse, genom det mesta av Sarek och till Njunjes vid Kvikkjokk. Uppenbarligen hade han blivit biten av något som vi idag skulle kalla friluftsliv. Han skrev:

Ofta i föreställningen skådar jag åter vid Ruonas med undran ut öfver fjällandskapets vidsträckta rymd. Tankarna irra oemotståndligt till Ruonas liksom också till Aktsekdalen, hvilka båda i vild storhet och underbar skönhet vida öfverträffa alla de vackra trakter af vårt härliga fosterland jag sedermera sett.

Samla, så, läsare, från våra fjäll och sjöar, skogar och dalar, under ungdom och mandom för ålderdoms afton och du har en minnenas guldskatt, som tid icke tär och roflystnad och maktspråk icke kunna beröfva dig. Sedd med dina ögon och belyst af din uppfattning, är den din, uteslutande din egendom, en helgedom, dit du när som helst kan smyga dig in från en tråkig om ej fiendtlig värld och dit ingen kan följa dig för att stjäla dina hemligaste tankar, en helgedom, som med sin mystik smyger sig på dig under arbete och hvila, midt i sällskapslifvets flärd och den brinnande kampen för tillvaron, ja en helgedom, hvars underbara skatter ofta nog bringa ro åt din ur jämvikt bragta själ.

Hans