Hur startade erat intresse för friluftsliv?

[URB65]

mins ej

Har egentligen alltid varit lockad av att var ute i naturen. Har väl i barn-/ungomsåren blivit lite influerad av en del västernserier t.ex. Zeb McHahan (eller hur det stavas). Vill ha känslan av vildmarksliv och att vara långt från närmaste civilisation. På riktig har det väl inte blivit något friluftsliv att tala om förrän de senaste 5-6 åren. Finns ingen i bekantskapskretsen eller i familjen, förutom en brorsa, som delar intresset, så är det svårt att få det att bi av. Inte förrän jag bestämde mig för att inte låta andras avsaknad av intreese få stå ivägen började det vända.

 

[macgunde]

Växte upp halvårsvis på landet på mina föräldras sommarboende som ligger vid en sjö i djupaste småland. Älskade att fiska, leka krig i skogen, bygga kojjor och campa samt allmänt friluftsliv så som knivar, överlevnadshandböcker osv. Detta följde med genom tonåren och 2005 började jag resa med ryggsäck som jag efter dryga fem år tröttnade på och köpte en cykel. Mer friluftsliv och aktivt resande blev effekten med tältande ute i det vilda så som i öken, regnskog och savanner. Har även blivit vandringar och mindre bergsbestigningar under resornas gång....

På hemmafront blir det vandring, havskajakspaddling och mountainbike...

Livet är för kort att slösa bort

 

[joanna]

Den här tråden väcker min provokationslust .

Det är bara att konstatera, att jag tydligen inte ägnar mig åt "friluftsliv". Inte heller åt att "vara ute i naturen". Än mindre "i skog och mark" (vad är det?). Jag älskar inte "att vara ute i naturen", sådär ospecifikt och villkorslöst. Kan man göra det? Själv råkar jag gilla berg men inte granskog, min sambo älskar havet men inte berg...
Jag gör helt enkelt det jag tycker om att göra - om det sen kräver att man utövar "friluftsliv" så gör jag det, men inte som självändamål.

Jag gör tydligen också helt fel på mina långluffningar, för jag tycker att "kultur" jag möter på vägen är minst lika intressant som "natur" (och mest intressant är hur de samspelar och/eller krockar - nu och i ett historiskt perspektiv). Att sova under stjärnorna och lyssna till vinden är lika fantastiskt uppe på en klipphylla, som på ett hustak i ökenstaden Ghardaia. Och lika vackert att i gryningen höra bergen och staden vakna. Och lika spännande att förstå, varför huset och staden - efter några tusen år av anpassning till natur, klimat och tillgängliga material - ser ut som de gör, som att förstå vilka naturkrafter som format klipphyllan.

Jag vädrar kulturkrock - ordet "friluftsliv" finns inte ens i mitt gamla modersmål (som nu nödtorftigt försöker införliva det engelska "outdoor").

 

[lortopalt]

Du har en poäng där Joanna.
"Friluftsliv", det är nog något som stadsbor uppfunnit, när de upptäckte att världen inte bara bestrår av stad.
För oss lantisar heter det inte " friluftsliv" , det kallas vanligt liv, bara.

 

[goldy_a]

Du har en poäng där Joanna.
"Friluftsliv", det är nog något som stadsbor uppfunnit, när de upptäckte att världen inte bara bestrår av stad.
För oss lantisar heter det inte " friluftsliv" , det kallas vanligt liv, bara.

- Men om "lantisar" flyttar till stad? Jag säger - allt är relativt, beror på var man befinner sig.
/Det var i andra tråd om det, om friluftsmänniskan.

 

[dag.lunden_telia.com]

Kul tråd...

Kan sammanfatta det med ett ord: Farsan!

Min far har alltid haft en förkärlek för skog och mark och därtill fiske. Så det var bara att följa med när jag var liten - promenader och skidturer. Sen blev det ett intresse som mognade via scouter, orientering, Argaladei och så vidare.

Intressant dock att min bror (skiljer bara två år mellan oss) aldrig har delat mitt intresse (men han fiskar mer än jag... men kanske mest av sociala skäl). Troligen nått genetiskt...

//Dag

 

[joanna]

Du har en poäng där Joanna.
"Friluftsliv", det är nog något som stadsbor uppfunnit, när de upptäckte att världen inte bara bestrår av stad.
För oss lantisar heter det inte " friluftsliv" , det kallas vanligt liv, bara.

Hehe, jag är själv värsta rännstensråttan, uppvuxen mitt i en sotig och kompakt centraleuropeisk miljonstad.
Historiskt sett stämmer det ju, att det är när sådana städer växte fram i och med industrialismens genombrott, som man började känna behovet av att uppfinna "naturen" och "friluftslivet". Min egen egen väg till den där natten under stjärnorna har dock väldigt lite med den sortens svärmerier att göra.

 

[Elin-d]

Joanna - anledningen till att jag valde ordet friluftsliv, var för att jag inte fann något bättre ord som samlade aktiviteter som vandring, paddling, bergsklättring, fiske, jakt, cykling m.m. Blev dessutom lite långt att få in det i rubriken.. =)

Av de jag träffat som gärna håller till utomhus så måste jag nog påstå att även de flesta gör det för att de tycker om just den specifika aktiviteten de håller på med. Så du är inte ensam om att inte ha själva "frilufsandet" som självändamål.

Jag älskar naturen, i alla dess former (av de jag hitills upplevt). Så jag är nog en av de som gör det villkorslöst och ospecifikt - oavsett om det är berg, hav, skog, insjö, savann eller öken. Men jag föredrar skogen, både att planlöst vandra omkring och slå upp ett tält där jag får lust, eller mer strukturerat med fokus på själva vandringen/ skidåkandet/ paddlandet.
Å oftast när jag är ute så vill jag träffa så lite folk som möjligt, även om ett möte då och då kan vara riktigt stimulerande och trevligt.

 

[såg]

de var nog när man va liten o lekte med kottar o pinnar o andra roliga ting som fans i naturen.
även så är man uppvuxen på landet o ta de som en vanlig dag.
nog är de skönt att bara gå ner på sommare o sitta vid sjön o höra på vågorna o även fara ut o fiska.
tur man bor på landet vill nog inte flytta in till stan för då försvinner mitt härliga känsla av naturen.

 

[stephen]

modersmjölk

Uppvuxen på en bergsstation i Himalaya, så intresset kom med modersmjölken... flyttade till Jämtland 1987, blev vuxen, skaffade en Alaskan Husky, sedan två, sen 4, sedan 6, Och ja, då är det bara att vara ute! Oj, nu längtar jag till vintern igen!

 

[goldy_a]

nog är de skönt att bara gå ner på sommare o sitta vid sjön o höra på vågorna o även fara ut o fiska.
tur man bor på landet vill nog inte flytta in till stan för då försvinner mitt härliga känsla av naturen.

- Det var bra sagt. Men jag tycker att tråden börjar "gå iväg" lite
Det var intressant att läsa om människors åsikt, om VARFÖR de har börjat frilufsa, varifrån utgår "rötterna" av detta intresse.
Och jag undrar att inte många som vill skriva här om det (inte många, som har kanske funderat på det).

 

[goldy_a]

Uppvuxen på en bergsstation i Himalaya, så intresset kom med modersmjölken... !

- Oj, det har jag glömt - att det var inte bara genetiken, jag var ju också uppvuxen i bergstad! Det har "hjälpt" till mitt naturintresse iaf