Nu börjar väl tråden så sakteliga ebba ut. Synd, för jag tror att inte ett enda inlägg har svarat på den fråga som TS faktiskt ställde:
"Nu undrar jag så här, det finns ju en lag om att man inte får tälta för nära bostadshus och störa boende.
Och att nära räknas som 20-30 meter från bostad så kallad hemfridszon.
Borde det inte finnas en motsvarande regel att man inte får störa dom som tältar.
Kvinnan med sina löst springande hundar dök upp bakom mig när jag höll på att koka potatismos på spisen.
Man blir behandlad som skräp när man tältar var min uppfattning, och måste buga, be och ställa sig på knä och tigga.
Har man inga rättigheter alls?"
Lite intressant frågeställning faktiskt. Om någon på ett eller annat sätt ger sig på tältet så finns det lagparagrafer som kan åberopas, men om någon slår sig ner några meter från tältet - bara för stunden eller med ett eget tält - vad kan då åberopas för skrivna eller oskrivna regler?
Jag misstänker att en sådan diskussion kan bli livlig men egentligen knappast bära någon frukt - men kanske om jag omformulerar frågan: Känner du till något fall där tältare (t.ex. du själv) blivit rejält och "otillbörligt" störda av påträngande personer? Känner du till något rättsfall och/eller ett lagrum som skulle kunna tillämpas?
Edit. TS skrev även "Nån form av hemfridszon måste väl även gälla för den som tältar."
Var hittade 20-30 meter som hemfridszon?
Jag läser 60-70 m från villa på sidan 18 i tidigare länkad skrift. Kortare om det finns en bergknalle emellan.
Hemfrid gäller som jag läser det i första hand passage, inte vid övernattning. Avståndet borde vara längre vid övernattning då den består längre än en passage.
Tältar man på annans mark så tycker jag hemfriden är tämligen begränsad - då är man tillfällig gäst på annans mark och får nog finna sig i att markägaren och andra tillfälliga gäster också är på ägarens marker.
Särskilt vackra platser är troligen välbesökta och borde kunna delas hänsynsfullt.
/Patrik