Det finns många faktorer som påverkar om en är hungrig eller inte. Det jag tror en del vandrare som vandrar med lågt kcal-intag utan att vara hungriga (som även vittnas om här i tråden) är att de metabolt har låg tillgång till kolhydrat och kroppen då producerar aptithämmande ämnen (ketonkroppar) och därför är de inte hungriga trots lågt kcal-intag i relation till hög kcal-förbrukning. Det är mekanismen bakom flera dieter, t.ex. VLCD och LCHF. Detta är också en anledning till att inte börja packa överdrivna mängder fett, om en inte redan är van vid att äta så i normalfallet.
Nu tycker jag du verkar pricka ganska bra i din planering. Det finns en gräns för hur mycket mer än vanligt en orkar äta utan att det blir för mycket. Baserat på din kroppsstorlek skulle jag gissa att den gränsen för dig ligger nånstans mellan 3500-4000kcal, men det är bara en grov gissning och såklart helt individuellt beroende på flera olika faktorer, samt beror på om det är "lättätna" kcal. Det är iallafall en aspekt att ha med sig om man överväger att bära med stora dagliga kalorimängder.
En kan förvänta sig sämre prestation på kalorirestriktion, iallafall är det så när man tittar på idrottare, de får sämre återhämtning och sämre prestation och de ej äter mycket under och efter aktivitet. Detsamma är tydligt även hos grupper som ej är idrottare. Sjuka människor har studerats mycket i de här sammanhangen. Att gå upp i vikt innan en tur (som föreslagits i tråden) är alltså inte att jämföra med att packa med sig lagom mängd mat.
Då kan man ju fråga sig om det spelar någon roll om man presterar lite sämre eller bättre på en vandring, som kanske inte alls handlar om prestation? Kanske inte. Men min uppfattning är att det ofta kan vara en fjällsäkerhetsfråga, att man är pigg när man går i svårare terräng och då får mindre skaderisk. Dessutom behöver man ju inte prestera lika mycket om ämnesomsättningen fungerar bra, och kan fokusera på att njuta omgivningen istället för att slita.
Rapsolja kan vara ett bättre val än olivolja om det är fjälltur. Blir det kylskåpstemp så stelnar ju olivoljan och blir svårt att hantera ur en flaska. Kan iofs vara ok med lämplig förpackning
Då det var jag som föreslog att "äta upp sig före turen" dvs bära med sig energi inlagrat i kroppen som fett som sedan kan förbrukas under turen, vill jag förstå bättre
Visst är omvandlingen från kroppsfett till energi lite långsammare och mindre effektiv än att äta nya kolhydrater. Att bränna fett gör väl kroppen då de fria kolhydraterna är slut och det åtgår lite energi (och vatten) att omvandla fett till energi för kroppen.
Således tycker jag att man till viss del (men inte helt) kan ersätta buren mat/energi med inlagrat kroppsfett.
Eller var/hur felar mitt resonemang?
/Patrik, som räknar med att tappa lite vikt på långa vandringsturer men jag har marginal så jag ser ingen fara med det, brukar äta lite mer än hemma på tur men inte ofantligt mycket mer