Hur hitta leden?

[seon]

Tråden om Sverigeföraren innehåller en diskussionsvärd urspårning, nämligen beträffande märkning av leder, vilket kan vidgas till en diskussion om hur man skall kunna hitta dom leder man vill göra på en viss klippa.

Min åsikt är att det skall gå att hitta en led utan att det skall vara ett projekt i sig. Det är inte orientering vi sysslar med. Handlar det om "naturliga linjer" såsom sprickor och hörn så räcker det ofta med en tydlig förarbeskrivning. Borrbultad sportklättring har ju dock sedan länge lämnat allt vad naturliga linjer heter och söker sig till mer strukturlösa klippor. Då blir det genast knepigare. Jag kan inte uppröras över diskret målade lednamn vid instegen. Det är inget större ingrepp än själva borrbultarna.
I sydeuropeiska kalkklippor kan det vara ett elände där lednamn saknas. Då skall man först hitta en led för att utifrån den följa antalet bultlinjer tills man hittar den led som man tror är den man vill göra.
Jag blir bara glad när jag hittar ett angivet lednamn.

Beträffande alpin klättring är läget ett annat. Där är "route finding" en del av den utmaning och problemlösning som hör till en alpin klättertur och då ingår givetvis att även hitta fram till insteget.

 

[Antis]

Det bästa är att rita ut eller nämna det som finns på platsen i föraren, vilket funkar på de allra flesta klipporna.

Då ser man att den här leden är nummer 2 till höger om trädet, till höger om stenen, till höger om borrbultarna, till höger om överhänget osv. Eller varför inte till höger om röset?

Vårdberget har löst det ganska snyggt med en liten mässingsnamnplåt på var 5e led och det passar där, inte överallt. Tunaberg har sin pil som jag tycker är en ok pik till Föreningen Sörmlandsleden som hinkat ut litervis med orange färg i naturreservatet.

Måttfullhet och eftertanke är ledord om man över huvud taget tänker tanken att placera borrbultar eller ledmarkeringar. Man bör minnas att jag själv är död om 100 år men klippan står kvar.

Så här ska det inte se ut:

 

[lyckegard]

Även sportleder värda att göras brukar följa naturliga formationer, och borde inte kräva någon skylt (följ den uppenbara linjen). Att säga "ta den tredje bultade linjen från höger" är bara till värde om inte det sker några förändringar i antalet bultade linjer (bultade linjer kan som är känt både tillkomma och försvinna).

När man har klättrat några år är det lättare att se var linjer går någonstans, och man har också lättare att förstå förare. I början kan det upplevas hopplöst. Skyltar, bultar och trall under klippan är väl bara olika grader av snuttifiering av sporten?

 

[johannoren]

Tycker fortfarande jag är välsignad som bor här uppe i norr där det är vanligt att vi skriver på stenen... Jag håller inte på med orientering, jag håller inte på med naturskådning och jag håller definitivt inte på med matematik... Jag håller på med och utövar en sport...

Att det står en grymt liten siffra tex: 3. Längst ner vid marken på en bouldersten som redan är borstad ren från lavar och mossa och det är fullt av kalkade grepp på är jag bara glad över... Då kan jag kolla i föraren, nr 3, ja men det är en 7b som heter såhär och det är sittstart.... Perfekt, bara börja utöva min sport och göra det jag kom dit för...

Samma med sportleder, dom är ju ännu mer åverkade, förutom avsaknaden av mossa och lavar och dom vita kalkade greppen så sitter det dessutom en bultlinje mitt i Klippan.... Att lednamnet står längst ner vid marken förstör absolut ingenting... Tvärt om, det hjälper mig och gör min vistelse både lättare och mer behaglig... Hur kan nån tycka att det förstör när stenen redan är "förstörd"?

Och gör man då som mig å använder en vit däckpenna som står emot naturens krafter bra men går lätt att borsta bort med en stålborste så behöver man heller inte bekymra sig om att barnbarnsbarnen ska vara sur på dig.... Bara borsta bort namnet...


Trad och alpina turer är nå annat, där borde det inte märkas ut kanske....

 

[lyckegard]

Fast text är en symbol, krita är ingen symbol, och för många inte iögonfallande eftersom de flesta inte vet vad det är. Mossa, och avsaknad av mossa eller annat bös är det nog bara hundägare, och andra som är riktigt ofta ute i skogen, som skulle kunna märka, och förmodligen glömma lika fort.

 

[Mezzner]

Jag tycker man ska ha en tillräcklig ambitionsnivå när man gör en förare. Då ska man kunna hitta lederna utan att de är målade eller skyltade. Det kommer förstås alltid att vara en skillnad mellan klättring på ett gym resp utomhus, och även om man inte klättrar utomhus för att få orientera, så bör man ju förstå att uppskatta skillnaden.

 

[johannoren]

men om man nu målar rätt...

dvs en diskret liten siffra längst ner mot marken så lovar jag er att ingen som inte letar efter den kommer att se den. när siffran står diskret och lågt ner även kanske lite dåligt till då måste man även som klättrare leta efter den innan man hittar den...

nä om ni tror att klättringen bevarar naturen som den är då borde ni börja öppna ögonen lite mer.... nertrampad mossa, stigar fram till väggen/stenarna, ofta brukar det vara trampat jordgolv runt dom stenar som är populära och även utefter väggen brukar det bara vara hårdtrampad jord....

en liten siffra längst ner gör INGEN skillnad... förutom att det är grymt mkt lättare å går fortare att orientera sig å ta reda på vad det egentligen är man står vid...

 

[Klippsmurfen]

Det som ändå är skillnaden är hur det uppfattas när man lägger till något till skillnad för enbart tagit bort något annat. Det blir tydligare för andra icke-klättrare. Att mossa försvinnar och stigar trampats ned noteras inte lika tydligt som när det målats på klipporna eller för den del bulltat, oavsett hur litet och otydligt det är.

I områden långt från allmänhet kan man tänka sig att detta knappast utgör ett problem, medan det i accesskänsliga områden kan vara oerhört problematiskt.

Sen huruvida orientering eller inte är en del av sporten... Tycker själv att det är en del av sporten av via en förare leta reda på både klippa och leder, utan att jag för den del tycker det har med orientering att göra. En del av charmen. Tillrättalagt klättring har vi redan inomhus.

 

[Mike C]

Dåligt ritade förare bär inte med sig någon charm tycker jag, och det finns en del av dem. Att ha bra foton istället för ritade topos tycks vara något som inte svenska förarförfattare tagit till sig heller. Men med tradklippor brukar det var rätt lätt ändå, men inte alltid på sportklippor.

Jag ser inget som helst behov att måla direkt på klippan, en liten lös sten målad vid insteget är en utmärkt lösning för sportklippor. Sportklättring är redan iordningställd så jag har svårt att se hur man kan störa sig på en liten lös sten vid insteget, om man nu inte stör sig på allt som har med sportklättring att göra dvs.

Det finns ingen grund att detta skulle utgöra något som helst hot för access heller. Vem har bestämt att allmänheten ska bli upprörda över en liten målad sten men inte klippor fulla med bultar och klättrare?

 

[Klippsmurfen]

Jag ser inget som helst behov att måla direkt på klippan, en liten lös sten målad vid insteget är en utmärkt lösning för sportklippor.

Jag håller helt med om att det är en utmärkt lösning. Foton i föraren är för övrigt helt överlägset, men det antar jag är en utvecklingsfråga. Idag har alla kamera med sig.

 

[johannoren]

27crags

Det är där 27crags är så bra... Man bygger upp förarna med hjälp av foton som man sen ritar linjer på när man lägger upp dom.... 27crags är oftast mkt bättre info än en tryckt förare...

 

[Mezzner]

Jag är så konservativ inser jag, i det fallet.
Foton är ofta mycket bra, men teckningar känns roligare...

Egentligen kanske det kvittar vilket, huvudsaken är att bilderna är bra - och både foton och teckningar kan verkligen variera i kvalitet. Det krävs väl i och för sig lite mindre begåvning för att få till bra foton, och bra foton är förstås väldig bra, även om fotovinklar kan vara lite luriga om det handlar om lite större väggar, som är lite mer formationsrika. Då kan ju möjligen en teckning vara lite mer pedagogisk och platta ut perspektiven.