Hur blir vi av med vargelendet

[supergeten]

Apropå i annan tråd nämnd politikers åsikter om vargen:


Färre vill bo i Norberg

Ola Jonsson, S (21/3) har hittills verkar stå ensam i sin offentliga kritik mot att Norbergs kommun och de lokala politikerna inte tar sitt ansvar för utvecklingen av vår bygd och våra gröna näringar. Jag är med honom.
Den helt berättigade kritiken bottnar i kommunens passivitet i förhållande till rovdjurspolitiken, som är orimlig och orättvis. Tillväxt av varg och lo koncentreras till södra halvan av landet, vilket ni som inte sov på geografilektionen vet att är från Östersund till Ystad.
Ola Jonsson uppskattar att vi i dag har 16 vargar inom kommunens gränser. De kan nog stämma, även om det finns nog en överhängande risk för att antalet är underskattat.
Svenska Jägarförbundets beräkningar visar en tillväxt med 40 procent, vilket skulle innebära att då de politiska kvarnarna i Stockholm och Bryssel har malt klart inhyser Norbergs närområde ett 70-tal vargar.

Tyvärr befarar jag att det då är för sent. Vargarnas fortplantning går långt mycket snabbare än vad storstadspolitikerna planerat. När de är klara kommer landets södra halva att inhysa 1 000-1 500 vargar och den gröna näringen är med stor sannolikhet utslagen.
Skogsnäring, fårskötsel, tamboskap, hästar, alla drabbas mer eller mindre. Förekomsten av tamhundar blir sannolikt minimal, eftersom vargar inte drar sig för att ta hundar på ägarens gårdsplan. Katter gör nog bäst i att hålla sig inne.
Om kommunen anser att det inte är deras problem bör de rimligtvis ta initiativ till att utreda den lokala effekten av rovdjurspolitiken:
n Hur påverkas fårskötsel, boskap och hästhållning av en rovdjurspolitik om tillväxten av varg ligger på 40 procent?
n Hur påverkas ekonomin om invånare flyttar från orten på grund av att de inte kan utnyttja skog och mark för jakt och viltvård?
n Hur påverkas Norberg om skogsbolagens förvaltning försvåras av den utökade vargstammen?
n Hur påverkas Norbergs attraktivitet om möjligheten att sträva fritt i naturen påverkas av en talrik vargstam?
n Hur påverkas inflyttningen av rovdjurspolitiken?
Rovdjurspolitik borde handla också om glesbygdens möjlighet att överleva. Utan vildmarksliv kommer Norberg att bli fattigt.

Vargens vara eller inte vara väcker en annan, långt farligare frågeställning, om vanligt folks tilltro till lagstiftare och allmän lag och ordning. Lagar som inte harmoniserar med folkviljan riskerar att göra laglydiga till brottslingar.
Forskning visar att har man en gång brutit mot lagen så är sannolikheten större att man gör det på andra områden större, särskilt om man kan motivera det ur ett subjektivt samhällsperspektiv. Då är både demokrati och samhällsordning i fara.
Om det är någon gång som kommunen måste värna om sin landsbygd så borde det rimligtvis vara nu. Bergslagen och där*ibland Norbergs kommun sett ur ett landsbygdsperspektiv är på väg att helt och hållet utarmas som en effekt av den rovdjurspolitik som förs av politikerna i Stockholm och Bryssel.
Det här handlar i grunden
inte om partipolitik utan är gränsöverskridande.

Christer Filipsson, FP, Norberg

 

[supergeten]

Det här är så vansinnigt att man faktiskt häpnar.

Med anledning av den publicerade nyheten om illegalt uppfödda och utsläppta vargar i Ryssland fick redaktionen brev från en läsare med goda kontakter i Finland. Kaarlo Nygren fd chef för viltforskningsstationen i Finska karelen känner till problemet sedan en tid tillbaka. Nygren fick dock för bara ett par dagar sedan nya uppgifter och detaljer kring varguppfödningen från sin kollega Professor Pjotr Danilov, vid Ryska Vetenskapsakademin.
Enligt Pjotr Danilov har följande hänt i den nu uppdagade historien om varguppfödning;
Under sommaren 2011 har 6 vargvalpar från djurparken i Jaroslavl släpps ut och fötts upp på en ö i en sjö vid byn Kiimavaara. Byn ligger cirka 60 kilometer från den finska gränsen i den hörna som pekar mot Kajanatrakten. Valparna höll sig på ön tills dess att sjön frös till is och de kunde vandra därifrån.
Kiimavaara ligger i den så kallade gränszonen där jakt nästan är förbjuden. Mannen som stått för själva uppfödningen och de illegala utsläppen heter Vladimir Bologov. Bologov har bland annat sysslat med vargar i ett område i Tver där han uppges ha släppt ut 23 vargar än så länge. Vargarna köper han av djurparker och jägare med pengar han får från miljöorganisationer i bland annat Tyskland och Frankrike (se faksimil av tysk hemsida ovan).
Vladimir Bologov har av förklarliga skäl inte anmält sina utplanteringar till några myndigheter då hans syfte är att ”rädda” den ryska vargstammen. Mer om motiven bakom går att läsa på den tyska hemsidan www.wolfshilfe.de som drivs av Gisela Müller. Det är också till henne man ombeds donera pengar för själva verksamheten.
De platser man valt för själva utsläppen har även syftat till att ”rädda” den finska vargstammen. I förlängningen kanske man även hoppats på att enskilda individer skall vandra över till de svenska och norska populationerna.
Allt som allt har vi här ganska konkreta exempel på illegal vargverksamhet, trafficking fast inte med människor utan vargar. Kaarlo säger att hans ryska kolleger inte är förvånade över att sådan verksamhet förekommer. Dels kanske man drivs av ideologiska skäl men det verkar också vara så att det finns betydande pengar att tjäna på att plantera ut vargar.
Vargfakta kommer säkert att ha anledning att återkomma i ärendet framöver.

 

[supergeten]

Vargförvaltning blir en dyr historia.

Ett nytt begrepp har tillförts den svenska rovdjurspolitiken – förvaltningsjakt. Rent resultatmässigt, på det biologiskt fysiska planet skiljer det sig inte från licensjakt men ekonomiskt och juridiskt är det helt olika världar.
Sent om sider verkar det ha gått upp för de förvaltande och styrande organen inom politiken att även vargpopulationer växer. Den enkla vargmatematiken är att 1 + 1 efter en liten stund blir 6 vargar totalt. När en population blivit tillräckligt stor tar tillväxten fart av den enkla anledningen att antalet möjligheter att hitta en partner ökar. Hur stor denna tillväxt är råder det delade meningar om. Allt från 40% per år till cirka 20% har kommunicerats från såväl forskare som ensamutredare. För de som kan sin biologi är det i alla fall uppenbart att vargarna har ett gynnsamt underlag för tillväxt i Sverige med våra rika viltstammar.
När Lars-Erik Liljelunds utredning presenterades framkom även varierande siffror på hur många vargar vi nu har i Sverige. Även innan vargsymposiet i Vålådalen nämndes siffror som var i paritet med de vargfakta presenterade i augusti 2011. Våra beräkningar pekade då mot en vargstam om allt från 350-400 individer. Dessa siffror gäller för vår del fortfarande som underlag tills dess att en ny inventering presenteras. Vi nöjer oss inte med att man före exempelvis Vålådalen pratar om 350 och sedan efter ”cirka 300″ utan att förklara var dessa 50 individer tagit vägen.

Beräknad tillväxt
Vår beräkningsmodell bygger i grunden på inventeringsdata och historisk tillväxt och mortalitet. Utifrån de trender och siffror som man kan utläsa genom att titta bakåt i kurvan kan vi också projicera framtiden. Dessutom är det på sin plats att återigen påpeka att det inte är ett butikslager som räknas utan att det handlar om rörliga individer i stora områden. Historiskt har viltforskare alltid räknat för lågt när de försökt ge sig på att bestämma hur många djur det finns av en viss sort.
Men vi utgår i alla fall från att den historiska föryngringstillväxten håller i sig vilket i sin tur betyder att vi alldeles strax har minst 38 nya valpkullar som i oktober, enligt statistiken innebär 4 överlevande valpar per kull. Allt som allt kommer den svenska vargpopulationen ha ökat med 152 nya individer i oktober.
Det ger en miniminivå av 350 + 150 vargar vilket är 500 före beräknad mortalitet. Den historiska mortaliteten är 13,4% vilket betyder att mellansverige, när vi går in i vintern 2012 och över i 2013 är hem för cirka 433 vargar.
Man kan räkna på andra sätt också. En tillväxt om 20% som omnämns i Liljelunds utredning (s 129) över en längre period, exempelvis fram till 2024 ser ut på följande vis ( 350 * 1,2 ^ 12 = 3 120 ). Om de nivåer som Liljelunds förra utredning är vad som eftersträvas betyder det att det kommer att produceras ett överskott om 2 670 vargar de kommande 12 åren.

Populationskontroll
Beräkningarna ovan visar båda på behovet av att kontrollera vargstammens omfattning. Och i faktiska siffror bör den årliga avskjutningen från och med i vinter egentligen inte understiga tillväxten om 150 vargar. Huruvida det är politiskt möjligt att går från 0 skjutna vargar till 150 är svårt att bedöma i nuläget. I tidningarna förekommer det nu siffror om att det faktiska avskjutningsbehovet är cirka 100 vargar.
För vidare beräkningar nöjer vi oss med 100 vargar som det reella behovet av populationskontroll.

Professionella jägare anlitade av staten
Skillnaden mellan förvaltningsjakt och licensjakt är, enkelt uttryckt att den ena görs med statens pengar och under statens fullständiga kontroll och den andra görs med jägarnas pengar efter statens direktiv. Förvaltningsjakten kommer troligtvis administreras och hanteras av exempelvis respektive länsstyrelse i de vargberikade länen med Naturvårdsverket som yttersta instans.

De ekonomiska aspekterna
Som vi redogjort för tidigare är vargjakt ingen lätt sak. Det vittnar såväl våra inhemska försök om som de utländska vi kunnat läsa om under året som gått. I snitt tar det cirka 2 000 mantimmar att fälla en varg och med statligt anställda eller avlönade professionella jägare kommer det betyda att det översätts i kostnader.
En yrkesjägare, alltså en person med exempelvis viltmästarutbildning kan under inga omständigheter kosta mindre än 35 000 kronor i månaden. Med tillägg för den obekväma arbetstid som garanterat tillkommer för att jaga varg hamnar vi säkert på långt över 40 000 kronor i månaden. Det betyder en årlig lönekostnad om cirka 630 000 kronor inklusive arbetsgivaravgifter.
En jägare förslår inte långt om det handlar om att skjuta 100 vargar fördelat på alla de vargberikade länen. Vi utgår ifrån att det krävs minst 10 jägare per län i de län där jakten skall bedrivas. Värmland, Dalarna, Gävleborg, Örebro och Västmanland är definitivt aktuella vilket i sin tur skulle betyda ett 50-tal anställda jägare. 50 jägare med en årlig lönekostnad om 630 000 kronor ger en total lönekostnad om 31 500 000 kronor.
Till detta krävs materiella resurser, bilar och kommunikationsutrustning, kläder och vapen. Länsvis bör det handla om minst 1 till 2 miljoner kronor per år.
Totalt skulle anställda jägare försiktigt räknat kosta skattebetalarna mellan 36 och 41 miljoner kronor per år så länge vi har en vargstam av nuvarande omfattning och en förvaltningsmodell som bygger på förvaltningsjakt. År 2024 betyder det att populationskontrollen kostat skattebetalarna 432 till 492 miljoner kronor.

Förvaltningsjakt på entreprenad
Om man istället lägger ut jakten på entreprenad kan man räkna på lite annorlunda vis. Lönekostnaderna och materialkostnaderna flyttas från den kommunala budgeten till den privata företagaren och översätts i ett timpris eller ett längre kontrakt.
Att anlita en professionell jägare på entreprenad kan under inga omständigheter kosta mindre än 500 kronor + moms i timmen. Översatt i mantimmar per varg betyder det att varje varg beräknas kosta 500 kronor * 2 000 timmar = 1 miljon. Om då cirka 100 vargar skall skjutas av årligen blir den årliga kostnaden 100 miljoner för oss skattebetalare. År 2024 betyder det att populationskontrollen kostat skattebetalarna 1,2 miljarder kronor i nominella kostnader.

De juridiska aspekterna
Med förvaltningsjakt uppträder en del juridiska komplikationer då jakträtten följer med äganderätten. Antingen är det markägaren själv som innehar jakträtten eller så är den utarrenderad och då är det arrendatorn som har jakträtten. Ett vargrevir sträcker sig över stora arealer varför man behöver fråga eller sluta kontrakt med många enskilda individer och bolag.
När vargjakt bedrivs på marken är det svårt att se att någon annan jakt kan eller bör bedrivas varför man helt enkelt måste avlysa jakten på antingen hela reviret eller inom ett begränsat område. Återigen kommer man behöva informera ett stort antal personer om att jakt på varg bedrivs för att inte risker att konflikter uppstår ute i markerna.
Här kan det faktiskt även bli tal om ekonomiska frågor. Om jakten bedriv av professionella jägare som i sin tur tjänar pengar på sin jakt är det frågan om jakträttsinnehavaren känner sig bekväm med att det görs på mark han eller hon betalat arrende för eller rent ut sagt äger.
Rent krasst kan man väl säga att det finns all anledning för jakträttsinnehavare att ifrågasätta de ekonomiska aspekterna av själva jakten. Vetskapen om att professionella jägare bedriver jakt på din mark och samtidigt tjänar 500 kronor i timmen känns som underlag för en konflikt om inte den som äger jakträtten också ersätts.

Slutligen
I artikeln belyses två aspekter av förvaltningsjakten. De ekonomiska och de juridiska är på inget vis enkla att lösa och kommer som fenomen att belasta de förvaltande organen från och med nu och tills det att vi eventuellt får en annan lösning.
Om Sverige inte hade blivit anmält till EU av Svenska Naturskyddsföreningen, Svenska Rovdjursföreningen och Världsnaturfonden Sverige hade jakten kunnat bedrivas som en licensjakt med jägarkårens frivilliga insats som grund. Mot bakgrund av de kostnader vi räknat fram om allt mellan 430 miljoner och 1,2 miljarder fram till 2024 framstår den frivilliga insatsen som ett bättre alternativ.
I Sven-Erik Liljelunds framförande vid presskonferensen sade han ungefär så här om rovdjuren – ”Om vi nu skall ha rovdjur så måste det få kosta!”.
Vargfakta har konstaterat att det kommer det också att göra.





Hur var det nu Almgren eller någon sa, "fåraherdar, vem vill betala det? Räck upp en hand..."

 

[KLAGER]

"Hittills har 22 säkra vargföryngringar räknats in i Skandinavien 2011, varav tre delas mellan Sverige och Norge. Därutöver känner man till tio familjegrupper och ytterligare två revir med antingen par eller andra konstellationer, ännu osäkert vad.
Det berättade Linn Svensson från Viltskadecenter när Vargsymposiet I Vålådalen gick in på sin andra dag på tisdagen.
Prognosen för 2011 är att det blir en liten men dock minskning av antalet valpande revir i Skandinavien.
I dag finns omkring 300 vargar i Sverige, nästan alla håller till i Mellansverige. "

Det är FAKTA, till skillnad från de ovan kopierade åsikterna

 

[eos]

Det här med att alla vargar finns i Mellansverige tycker jag är intressant.
Är det så att inga vargrevir får bildas i renbeteslandet?
Har sökt runt på nätet men inte hittat någon bra information om det här.
Själv bor jag i Ångermanland och här har vi ingen varg trots enorma obebyggda arealer.
Någon ren har jag för övrigt heller aldrig sett under de 37 år jag har strövat runt i dessa skogar.
Om man uttryckligen säger att de inte får förekomma varg i mer än halva landet tror fasen att det blir svårt att få acceptans för en livskraftig stam.
Är det på det viset är ju faktiskt rovdjurspolitiken väl värd att ifrågasätta.

 

[supergeten]

Det här med att alla vargar finns i Mellansverige tycker jag är intressant.
Är det så att inga vargrevir får bildas i renbeteslandet?
Har sökt runt på nätet men inte hittat någon bra information om det här.
Själv bor jag i Ångermanland och här har vi ingen varg trots enorma obebyggda arealer.
Någon ren har jag för övrigt heller aldrig sett under de 37 år jag har strövat runt i dessa skogar.
Om man uttryckligen säger att de inte får förekomma varg i mer än halva landet tror fasen att det blir svårt att få acceptans för en livskraftig stam.
Är det på det viset är ju faktiskt rovdjurspolitiken väl värd att ifrågasätta.

Huvudet på spiken. Odlarna tror sig dock sakta kunna tvinga till sig renbeteslandet, man pratar om diverse lösningar, hägn, gummikulor och fan och hans moster.

Man vill öppna en korridor för "viktiga" gener - läs - framodlade ryssvargar i Karelen. (sanslöst)


Allt detta sammantaget betyder:

Inga vargar i renbetesland - när samerna gör som odlarna, dvs tar ärendet vidare så kommer Sverige att få bannor av FN. Ursprungsbefolkning bråkas det INTE med.

Sålunda:
Alla vargar i mellansverige.

Jakten på de ca 100 vargar som årligen skall skjutas skall skötas av "fantomenbrigaden" till en gigantisk kostnad.


Djurhållare skall stängsla in sina gårdar till en kostnad som är ännu större.


Ergo: en plats som inte kan hålla massvis med orädda vargar förväntas göra just detta. Till en kostnad som är gigantisk.

För ett djur som inte är utrotningshotat.


...samtidigt tror man att folk stillatigandes skall acceptera detta.


Jag säger, lycka till med det...

 

[plaskdaja]

Jasså Aktive jägarn blev inte av med vargelendet. Han fick några hundra till istället. Ah ha ha ha!

 

[aktiv-jägare]

Jasså Aktive jägarn blev inte av med vargelendet. Han fick några hundra till istället. Ah ha ha ha!

Lugn, än är inte domedagen kommen. Utredaren har lagt in prutmån i egenskap av "expert".

Ganska meningslöst att prata om siffror, vad gällde för 2011 gäller inte för 2012.
"Fakta" på siffror är färskvara och dessutom inte ens praktiskt bevisat.

Man kan tolka utredaren som man vill, det var så det var tänkt. Det viktigaste tolkningen är för EU.
Målsättningen 450 st skulle nås om 10 år. Det borde betyda jakt på kanske 1000 individer!
Som jag ser det så ville han först jaga ner dom till ett bra utgångsläge, eller som han säger:
"förvalta dom" -därefter låta dom sakta öka till 450.

Negativt är att dom skall öka till 450, positivt är att det är bara ca 50 kvar dit, vilket betyder en rejäl jakt i vinter om man ska ha ett lågt utgångsläge.
Vad man ska ta fasta på det är att det finns en rejäl majoritet bland allmänheten för "förvaltning"

Jag tror jag ska sluta jaga och börja förvalta istället.

 

[plaskdaja]

En sak jag funderat på är hur åsikterna går i jaktlagen. Dominerar Aktive jägarens åsikter eller signaturen Patrics? Ni är båda jägare fast med helt skilda åsikter.

 

[aktiv-jägare]

En sak jag funderat på är hur åsikterna går i jaktlagen. Dominerar Aktive jägarens åsikter eller signaturen Patrics? Ni är båda jägare fast med helt skilda åsikter.

Du kan dela in dom i 2 kategorier.
Dom som har varg och dom som inte har varg.

Hos oss (som har varg) så tror jag 99% skulle skriva på den här listan, i alla fall instämma om
dom fick frågan. Den sista % -en vet jag inte vem det är, det är bara en gardering.
http://www.jagareforbundet.se/Ny-rovdjurspolitik/
Det enda några skulle anmärka på är att SJF driver en för lös linje..

Hur det är hos patrik vet jag inte?

 

[insco]

Huvudet på spiken. Odlarna tror sig dock sakta kunna tvinga till sig renbeteslandet, man pratar om diverse lösningar, hägn, gummikulor och fan och hans moster.

Man vill öppna en korridor för "viktiga" gener - läs - framodlade ryssvargar i Karelen. (sanslöst)


Allt detta sammantaget betyder:

Inga vargar i renbetesland - när samerna gör som odlarna, dvs tar ärendet vidare så kommer Sverige att få bannor av FN. Ursprungsbefolkning bråkas det INTE med.

Sålunda:
Alla vargar i mellansverige.

Jakten på de ca 100 vargar som årligen skall skjutas skall skötas av "fantomenbrigaden" till en gigantisk kostnad.


Djurhållare skall stängsla in sina gårdar till en kostnad som är ännu större.


Ergo: en plats som inte kan hålla massvis med orädda vargar förväntas göra just detta. Till en kostnad som är gigantisk.

För ett djur som inte är utrotningshotat.


...samtidigt tror man att folk stillatigandes skall acceptera detta.


Jag säger, lycka till med det...

Vore kul om du kunde utveckla ditt resonemang!

 

[-Patric-]

En sak jag funderat på är hur åsikterna går i jaktlagen. Dominerar Aktive jägarens åsikter eller signaturen Patrics? Ni är båda jägare fast med helt skilda åsikter.

det är så jäkla olika.. satt med ett några herrar högt upp i företagssveriges näringskedja, inte lokala bilhandlare.. vi halkade in på jakt, dom berättade om sina slottsjakter, afrikajakter osv. halkade efter ett tag in på den onyanserade vargdebatten, dom skrattade lite och sa att det var inget problem, man håller rent kring sina egna marker.. jag har sagt det innan, man ska nog inte räkna bort jägarna som banjospelande idioter.. stora delar av sveriges näringslivstopp är jägare och dom är vana vid att få som dom vill.. jag vet inte om dom kan eller vill påverka i denna frågan men makt har dom..

hemma så har vi precis fått varg, ännu är det ingen stor fråga.. den dominerande frågan är grisen. ingen i vårt lag pratar varg, dom flesta ser inget problem.. andra jaktlag i området har en annan bild av läget.. jag vet att det anordnats några få vargmöten runt om.. det skiljer sig lite på innehållet i jaktlagen.. vi är nog ett ovanligt sansat jaktlag oavsett fråga..