Höjdsjuka?

[eaglerock]

Re: Syrgas

Jag ska själv ner till Himalaya och vadnra och är liksom många andra lite orolig över höjdsjukan. Är det så att man bör ha med syrgas eller det är endast god kunskap om höjdsjukan som gäller? Vi kommer och att gå på pass över 5000 meter.

Syrgas är helt onödigt på dessa höjder.

Som många nämnt här så är det gott om tid till acklimatisering som är a och o.

Jag gick för några år sedan Annapurna runt där man passerar ett pass på 5400 meters höjd. Vi stannade en extra natt på 3400 meters höjd (Manang) där vi gick en tur upp på sluttningen under dagen, och tog sedan bara 300 höjdmeter ytterligare per natt fram till Thorung Phedi (4400), sista natten före passet.
Sedan klämde vi passet på en dag utan några andra problem än med flåset. Och för den delen så gäller det bara att gå långsamt i uppförsbackarna. Det är en märklig känsla annars när benen är pigga och vill dra i väg men andningen helt enkelt inte hinner med. Särskilt tydligt blev det när vi kommit upp i passet och jag tog av ryggsäcken och skulle gå upp på en liten kulle för att fotografera. Lättad över att bli av med ryggsäcken för en stund var det bra fart på benen, men jag var tvungen att sätta mig ner efter 10 meter för att jag helt enkelt var för andfådd.

Så långsamma, långsamma steg uppåt när man kommit över 4000 meters höjd är det som gäller.

Som jämförelse så kan jag säga att jag kände mig helt färdig på 3000 meters höjd när jag på en dag gick trapporna upp på Emei Shan (i Sechuan i Kina).

Men viktigt är också att komma ihåg att acklimatisering är individuell och har ganska lite med fysisk kondition att göra. Så ta det lugnt och känn efter om du får några symptom och ta en extra vilodag om du känner av huvudvärk e dyl.

Ett par veckor efter detta flög jag till Lhasa från Katmandu och åkte bil tillbaka via Everests basläger och kände absolut ingenting av de pass på en bit över 5000 meter som vi passerade då.
[Ändrat av eaglerock 2006-07-12 kl 10:04]

 

[critan]

Åkte utan Diamox. Resan gick åt skogen, men det hade inget med medicin eller ej att göra. Min sambo fick en infektion (som verkade exakt likadant som lungödem påstås göra, men de kinesiska läkarna förstod inte när vi pratade om ödem.) Rubbade hjärtrytmen och slog ut ena lungan efter en några dagar i Lhasa/Tsetang. Bara att packa och åka tillbaka till havsnivå. Otroligt jobbigt men det är bara att spara pengar och åka igen.

Fick köpa en del mediciner i Lhasa som de tibetanska guiderna rekommenderade. Det ena visade sig vara Rosenrot, det andra var kinesiska kemikalier av något slag, vet inte vad det var ännu. Ska ta reda på det småningom, kanske rent av var Diamox. Jag testade lite av naturmedicinen som skulle användas förebyggande. Vet inte om den gjorde någon verkan men jag mådde lika bra som här hemma + lite flås.
[Ändrat av critan 2006-09-24 kl 19:46]

 

[linuskarlsson]

Re: Jag har syndat

Däremot kan jag tänka mig att använda det som en engångs-boost för att quick-and-dirty ta mig upp på en topp och snabbt gå ner igen. Om det är det enda som gör att jag kan komma upp på toppen så accepterar jag riskerna under ett dygn.
/Daniel [/QUOTE]

Om medicin är det enda som kan få dig till toppen av ett berg förstår jag inte varför du ägnar dig åt bergsbestigning. Kanske är du en av de dryga jäklar som tar sig upp endast för att kunna visa hur tuffa de är? Men var sätter du då gränsen. Är det ok för dig att flyga upp till 6000 meter och sedan gå de sista 150 m själv. Når du då toppen och upplever euforin att ha klarat det du för fem timmar sedan trodde var helt omöjligt. Tjusningen ligger i att klara av berget HELT PÅ EGEN HAND.

Medicin och syrgas skall endast användas för att ta sig levande ner. Inte upp!!