Respekt...
Klart att det drar i knävecken när man står högt upp! Sen brukar jag också ganska ofta få känslan av att jag vill hoppa... Inte om jag tittar ner, men om jag blickar ut över vyerna så att säga. Fenomenet skrämmer mig lite, men jag vet ju att spärren finns där.
Håller med ovanstående om att när man kommit tillräckligt högt upp så försvinner höjdrädslan. Det blir för svårgripbart helt enkelt.
Det är annars lätt att bli för van vid höjden och tappa respekten. Att stå på en klippkant och luta sig ut är aldrig smart.... Vindilar existerar ju tex. Detsamma gäller när man lägger glesa säkringar för att man litar för hårt på sin egen förmåga ("leden är lätt"). Man vet aldrig - plötsligt halkar skon till eller nån stenskärva lossnar som man håller i eller man får blodsockerfall och yrslar till eller......
Men det är klart - man var ju stencool precis innan man föll!
Klart att det drar i knävecken när man står högt upp! Sen brukar jag också ganska ofta få känslan av att jag vill hoppa... Inte om jag tittar ner, men om jag blickar ut över vyerna så att säga. Fenomenet skrämmer mig lite, men jag vet ju att spärren finns där.
Håller med ovanstående om att när man kommit tillräckligt högt upp så försvinner höjdrädslan. Det blir för svårgripbart helt enkelt.
Det är annars lätt att bli för van vid höjden och tappa respekten. Att stå på en klippkant och luta sig ut är aldrig smart.... Vindilar existerar ju tex. Detsamma gäller när man lägger glesa säkringar för att man litar för hårt på sin egen förmåga ("leden är lätt"). Man vet aldrig - plötsligt halkar skon till eller nån stenskärva lossnar som man håller i eller man får blodsockerfall och yrslar till eller......
Men det är klart - man var ju stencool precis innan man föll!