Höjdrädd?

[petratetra]

Respekt...

Klart att det drar i knävecken när man står högt upp! Sen brukar jag också ganska ofta få känslan av att jag vill hoppa... Inte om jag tittar ner, men om jag blickar ut över vyerna så att säga. Fenomenet skrämmer mig lite, men jag vet ju att spärren finns där.

Håller med ovanstående om att när man kommit tillräckligt högt upp så försvinner höjdrädslan. Det blir för svårgripbart helt enkelt.

Det är annars lätt att bli för van vid höjden och tappa respekten. Att stå på en klippkant och luta sig ut är aldrig smart.... Vindilar existerar ju tex. Detsamma gäller när man lägger glesa säkringar för att man litar för hårt på sin egen förmåga ("leden är lätt"). Man vet aldrig - plötsligt halkar skon till eller nån stenskärva lossnar som man håller i eller man får blodsockerfall och yrslar till eller......

Men det är klart - man var ju stencool precis innan man föll!

 

[Macaco]

Lusten att hoppa

Det är tydligen ganska vanligt att man får en känsla av att man vill hoppa ut över en klippkant. Likadant som man kan få när man står och väntar på exempelvis tunnelbanan, att slänga sig ut på spåret.

Vad jag har hört så har detta en hälsosam effekt på så sätt att det varnar hjärnan för att något farligt kan hända och man skärper sina sinnen.

Sanning eller inte... det låter ganska vettigt i varje fall.

 

[islagg]

Ja, men endast de 15 första metrarna vid någorlunda lodrät uppstigning. Det är inget stort obehag. Därefter uppfattar jag bergssidan som marken.
Islägg

 

[svindel]

Höjdskräcken kommer och går

Visst känner man av höjden och utsattheten, det är ju en del av tjusningen och behållningen.

I början var jag livrädd redan efter ett par meter på inomhusväggen. När jag sedan satt på min första stannplats (4-bulten i Häggsta) var jag allt annat än kaxig.

På senare tid har höjdskräcken övergått i ren och skär njutning MEN lite då och då får jag återfall i akut olust. Märkligast var en incident på "Free bird" som andreman!!!
Har en känsla av att det är fallskräck snarare än höjdskräck, det märkliga är att jag fått den på relativt enkla leder.

Hur jag funkar flera 100 meter upp på en bergvägg vet jag ännu inte, måste ta reda på det.


ha de

Bengt

 

[ramones]

Vet inte om man kan kalla det höjdrädsla, men rädd är jag ofta när jag klättrar. Ibland påverkar det mig så mycket att jag inte kan prestera något klättermässigt. Gånger då jag är rädd kan jag störa mig mycket på att den som säkrar mig står och pratar med folk där nere. Är rädd att han/hon inte är med då jag faller. Jag trivs med att klättra med rätt spänt rep, då vet jag att den där nere verkligen håller i.
Försöker lära mig leda, det är svårt eftersom fallen ofta blir längre och repet måste vara slackt. Om jag känner att jag inte orkar hålla kvar medans jag klipper i måste jag klättra tillbaka till översta säkringen. Några gånger har jag gjort ordentliga fall (från ovanför säkringen) och jag kan väl erkänna att det då var superkul, men det är innan fallet jag är så otroligt rädd, kan känna mig gråtfärdig. Har börjat öva att hoppa efter grepp som sitter utom räckhåll, på så vis övar jag också fall.
Kunde man klättra utan höjd skulle jag nog välja det, men det kan man ju inte, så det är väl bara att vänja sig. Med det inte skrivet att säkerheten äventyras, jag menar det är för kul att klättra för att man aldrig mer kan göra det efter en olycka. Jag har alltför många leder att klättra.

 

[boot]

Hej!

TACK för alla svar!

Anledningen till att jag gör research är att jag funderar på att göra en dokumentärfilm om bergsklättring och att vara höjdrädd. Jag gjorde en liknande dokumentär i mitt andra år (Media Production) men filmen gjordes i England och är alldeles för kort. Därför vill jag nu göra en ny svensk dokumentär på ca: 45 minuter.

Vad tycker ni? Skulle det vara intressant?
Eftersom jag har bott utomlands i många år har jag inte sten koll på vad som har gått på svensk tv utan om ni vet att en liknande dokumentär redan har visats så håjta till!

Om någon av er eller någon ni känner kan tänka sig att bli intervjuade maila mig på: tlandstrom@home.se

Fortsätt gärna att svara på mitt inlägg…

Vänliga hälsningar
Therése Landström

 

[jonsa]

Jag är inte höjdrädd, men har en otrolig rädsla inför döden... Så jag tar inga risker (nästan iaf) när jag klättrar, säkrar alltid in mig (om det går) och klättrar inte bakfull. Firar dessutom så lite som möjligt, onödigt att riskera ngt när det inte behövs. Men sen är det bara att hålla huvet kallt och inte flippa...

 

[fjelltur]

Markkänsla

Hej, jag upplever höjdrädsla på första replängden och ju längre upp jag kommer desto mindre blir rädslan. Jag tror att det beror på den markkänsla jag har när jag är så pass nära marken att jag känner att man borde stått där nere istället för att klänga på väggen. När jag är högre upp är marken där jag står, eftersom marken där nere är så långt ner att det inte går att förhålla sig till den.

När jag leder därimot känner jag ingen direkt rädsla, det är precis som om kroppen inte tillåter sig själv att bli rädd för då skulle man inte komma nånstans.
Och enda vägen ner är oftast upp.

/Helen
PS. Bor i Lofoten i sommar, ett litet klätterparadis!!!

 

[olaka]

Symptom på höjdrädsla?

Om du forskat kring detta Therese, vet du nåt om ev. symptom en höjdrädd person uppvisar? Fradga kring munnen, rodnader, ödslig blick? Diskuterade häromdan med några klätterkursledare hur man ska hantera "patologiskt" höjdrädda kursdeltagare. Eftersom nästan alla kursare är mer el mindre höjdrädda i början kan det vara svårt att hitta de här problemfallen. Det är faktiskt inte helt ovanligt med såna som saknar sjukdomsinsikt till den grad att de anmäler sig till klätterkurser. Visst kan man uppmana folk att gå på prova på-kurser o.l. först, men det gör inte alla. Och man vill inte skrämma bort folk genom att avråda alla med lite höjdrädsla stanna hemma.

En av instruktörerna hade f.ö. en sån patologiskt höjdrädd tjej på en kurs, som väl uppe på standplatsen hälvvägs till toppen råkade i panik o blev en rejäl fara för både sig själv, instruktören o en tredje deltagare. Kunde slutat mkt illa.

 

[Anders.Appelqvist]

Tips på inspelningsplats

Är en gammal avdankad klättrare som numera säkert är väldigt höjdrädd.
Ett bra ställe att enkelt bli av med sin höjdrädsla på är i Frankrike, närmare bestämt i den otroligt vackra canyoen Verdon. Där finns bla en klassisk led som heter "wide is love". Om man tar översta repan (man börjar oftast uppifrån i Verdon) så dinglar man med 200+ meter luft under sig. Det hjälpte mig att bli av med min värsta höjdrädsla iaf. Tryggt men ändå luftigt liksom...

 

[boot]

Tack för tipset

Frankrike var en av mina inspelningsplatser jag hade "in mind"... Ska kolla upp det!
Tack till alla som har svarat!

mvh
Therése

 

[Guest]

Jag klättrar inte själv..men jag såg rubriken och blev nyfiken. Jag är höjdrädd..faktiskt så mycket att jag nu när jag läser om det börjar svettas om både händer och fötter. Så klättring är nog inget för mig skulle jag tro. Men skärmflyg har jag allt funderat på..


/Jonas (som till vardags istället paddlar)
[Ändrat av forstheim 2002-09-04 kl 17:04]