Hjälp men köp havskajak!

[Veon]

Typiska engelskinspirerade havskajaker har ju en sittbrunn som är lite mindre och där avsikten är att man med relativt raka ben sitter med knäna under däck.

Det är knappast en ergonomisk sittställning för den som är intresserad av att paddla annat än korta sträckor långsamt.

Inte för att starta någon religös strid, men detta är direkt felaktigt. De enda kajaker som paddlas med i stort sett helt raka ben är kopior av rena eskimåkajaker byggda efter kroppsmått. Dessa finns både dukade och som stripbyggen, t.ex. ritade av B. Thomasson. Det kräver lite träning i smidighet att paddla dessa längre sträckor, och de har en lite annorlunda paddelteknik, men de har deltagit i tävlingar över långa sträckor med bra resultat, och har paddlats av Inuiterna i långa tider, så att säga att de bara duger till korta sträckor långsamt är naivt.

De engelskinspirerade havskjakerna har antingen liten sittbrunn, eller idag den vanligare nyckelhålssittbrunnen. Typiskt paddlas dessa med böjda knän, där knäna vilar mot kajakens sidor eller mot insidan av vingarna i nyckelhålet. (Med en liten sittbrunn så saknas vingarna, men man kan istället vila knäna mot däcket på kajaken.) Fotstödet skall vara placerat så att benen även kan sträckas ut så att man kan cykla med dem under paddeltaget. Om nyckelhålet är stort tillräckligt, så kan även dessa kajaker paddlas på "tävlingssätt" med knäna ihop och stora tydliga cykeltag med benen. Denna typ av kajka och sittbrunn har använts vid i stort sett alla längre paddlingar runt världen, och är även inte ovanlig vid långlopp. Jag satt själv i en sådan i fyra timmar i sträck häromdagen utan att benen somnade eller att jag hade några problem med att stå upp på bryggan efteråt.

Men om man tycker detta är obekvämt, och vill ha en rejält stor sittbrunn som påminner om en motions/tävlingskajak, eller är så lång att man annars känner sig instängd, så kan jag rekommendera VKVs kajaker: Seagull är en mycket duglig havskajak med en av de största sittbrunnar jag sett på en sådan! Det kan dock vara lite klurigt att hitta ett bra kapell till den. http://www.vitudden.com/seagull_se.htm

 

[tiddelipom]

Veon skrev:

Typiska engelskinspirerade havskajaker har ju en sittbrunn som är lite mindre ....

De engelskinspirerade havskjakerna har antingen liten sittbrunn, eller idag den vanligare nyckelhålssittbrunnen. ...

För att ytterligare krängla till det .. eller förtydliga ... så är sittbrunnsöppning och storleken på sttbrunnen inte alls alltid densamma. Min Inuk har en av marknadens minsta sittbrunnsöppningar men en ganska rymlig sittbrunn med gott om plats för knän och ben. Min andra "balja" en Pideraq har en betydligt större sittbrunnsöppning men något mindre utrymme i sittbrunnen. Skim Distance tycker jag är ett exempel på en relativt stor sittbrunnsöppning men tight volym i själva sittbrunnen.

Liten sittbrunnsöpping fordrar lite träning och vana att komma i och ur men känns ombonad och bra när man väl sitter där. En stor öppning kan kännas bekväm och säker för andra.

Det är med andra ord två olika val ... ett om du vill ha en stor eller liten öppning och en annan om storleken/volymen/formen på själva sittbrunnen passar.

 

[Frilufsa]

Lång paddlare

Min särbo är 190 lång med 45 i skor och har just köpt sig en Trapper Barraquda där han har gott om plats i sittbrunnen.

 

[Mezzner]

Till att börja med är det ganska gott om kajaker där man får plats även om man är storväxt.

För det andra så är det naturligtvis i någon mån subjektivt vad som är den bästa sittställningen vid paddling.

De som äger klassiska eskimåkajaker brukar vara duktiga på att rolla, och de tillbringar säkert mycket tid i sina kajaker, men jag vidhåller min uppfattning om att den sittställningen inte är den optimala för effektiv paddling framåt. Den blir inte optimal bara för att den fanns för länge sedan eller att det finns de som faktiskt paddlat långt i den.

Beträffande "engelska" havskajakmodeller så har jag även jag ägt en sådan (P65 XP*). I den får man nog något mer plats än i flera andra med lägre däck framför sittbrunnen. Den har även nyckelhålssittbrunn, men jag konstaterar att om man är 191 så sitter man inte i den position som ovan beskrivits med böjda ben, centrerade och med möjlighet till viss kroppsrotation osv. Hur liten man behöver vara för att göra det vill jag inte gissa, jag konstaterade bara att jag med mycket god marginal var för stor.
Det finns dock flera beskrivningar av hur man bör sitta i en sådan kajak, och bl a kontakten mellan däck/skrovsidor och knän brukar framhållas som viktig. Sedan påstod jag ju inte ens att problemet var att man satt spikrakt med benen, vilket jag tror är både ovanligt och uthärdligt, men inte optimalt.

Det finns dock kajaker såsom jag skrev och som det även påpekats senare med utrymme under däck för det jag menar med ergonomisk position. Jag har inte paddlat en Inuk, men kan tänka mig att man sitter bra i en sådan, om sitsen passar och man inte är för stor. En Ocean-X, är möjligen också en sån kajak, men jag minns inte säkert.

Sedan reservererar jag mig för att det alltid kommer att stå var och en fritt att anse att eskimåpaddel är en optimal paddel för effektiv och snabb paddling, eller att andra kanske tycker att det är viktigare att rolla än att förflytta sig framåt.

Personligen anser jag att vingpaddel, en sittposition som åtminstone inspirerats av sprintkanotisternas, samt roder, är ett bra koncept om man vill tillryggalägga lite transportsträckor i sin kajak.

F ö; Den som har roligast i sin kajak är förstås därmed den som kommit på det bästa sättet att paddla.


*OK, den såg inte ut som en banan, men ändå...

 

[Björn T]

Sittställningars (o)lämplighet är ett återkommande diskussionstema och det finns ingen anledning att missionera för den ena eller andra – var och en får bli salig på sin fason, och den som är fäst vid sina (van)föreställningar må leva lycklig med dem.

Men för att ändå få väderstrecken någorlunda rätt i debatten tar jag mig som konvertit rätten att hävda att Anders påpekande: <i>”om att den sittställningen inte är den optimala för effektiv paddling framåt. Den blir inte optimal bara för att den fanns för länge sedan eller att det finns de som faktiskt paddlat långt i den”</i> – inte är relevant utanför ett mycket snävt perspektiv.

Om vi lämnar historien och individuella bedrifter därhän och fokuserar på ämnet, handlar det i grunden om varifrån man hämtar kraften till paddeltagen. Den som bara är bekant med nuvarande tävlingsteknik med kraftigt fotarbete mot fotstödet, för att vrida höftpartiet och vars synliga konsekvens är vertikalt pumpande knän, må vara förlåten misstaget att tro att det är enda sättet. Annorlunda men lika effektivt är att vrida överkroppen med hjälp av en situps-liknande rörelse med knäna mot ett lågt däck. Att sedan grönlandskajaker har låg toppfart (byggda för att smyga sig på bytet, inte spurta ifatt det) och att grönlandspaddlar fokuserar mer på mångsidighet än på enbart fart är en helt annan diskussion.

En gammal etnologisk sanning är att ingen kultur kan bedömas inifrån en annan kultur. För ett tag sedan gav Gordon Brown (skotsk paddlingsguru – inte Labours nye ledare!) ut en bok (<a href=”http://www.thomassondesign.com/post.aspx?id=1168453504”>Sea Kayak</a>) där han dogmatiskt påstod, utifrån egen mångårig erfarenhet, att grönlandspaddlar wobblar. Eftersom alla vana grönlandspaddlare vet att detta är en klassisk nybörjarmarkör, hade den gode Gordon därmed förbrukat det mesta av sitt förtroendekapital. Detsamma gäller, utifrån liknande resonemang, den som påstår att låg sittställning är olämpligt för effektiv framåtpaddling.

För att återkomma till sittställning: det är förmodligen lättare att enas om att alltför många havskajaker har sitsar med för hög framkant – ett fel som sällan vidlåter tävlings- eller grönlandskajaker. Det innebär att den som sitter med knäna lägre än konstruktören tänkt sig (vilket är väldigt många) riskerar att klämma åt blodkärlen på lårets undersida, med välkänt resultat – ben som somnar, och kramp (låter det bekant?). Konstruktörerna måste acceptera att sittställningen är individuell och sluta tvinga på köparna sin egen.

 

[srpp]

Både-och... Sittbrunnssnacket.

Det beror väl på vem man är helt enkelt.
Mången termosflyttande, fågelskådande, fikafokuserande, eller rollande paddlare orkar inte eller vill inte ens tänka på rimlig paddlingsteknik... De kan inte ens höra ditt argument Mezzner, det går förbi. Andra är mer av "performancenatur", de är motionärer, de bryr sig definitivt om både skrovet, paddeln, sätet och paddeltag. Och sittbrunnsdesignen.

- Med sällskap och med packning väljer jag mitt vackra engelska skrov (som förvisso har snäppet högre säte än många andra sånna - SKÖNT!) med pytteliten underbar sittbrunn. Även då det är lek och bus.

- För motion väljer jag min danska turbåt (smalt, rankt, hög säte, ingen packning, STOR sittbrunn).

- Just nu är jag sugen på mellantinget; ett lättdrivet skrov, snäppet högre säte och med plats för min packning. Lämplig för mitt egna långturstempo där mitt engelska skrov "sätter sig", men mindre lämplig för lek och för att hålla strandlinjen på en halvmeters avstånd. Jag tittar här på Inuk, och på de längre från Epic, kanske QCC... kanske fler. Alla tre med plats för knän i "motionsställning".

1) Folk är himla olika.
2) Sittbrunnstorlek är en grej. Skrov, och framför allt säteshöjden är frågorna som känns viktigare för just mig och min kropp. Just nu.

Om trådstartaren verkligen blir tacksam för dessa utvikningar är ju en stilla och helt ödmjuk undran. Jag tror att han kan sitta oerhört skönt och helt lämpligt i olika sittbrunnsdesigner, givet att kajaken är lämplig för hans längd.

Det hela beror kort sagt på blandade grejer.

 

[Mezzner]

Men för att ändå få väderstrecken någorlunda rätt i debatten tar jag mig som konvertit rätten att hävda att Anders påpekande: <i>”om att den sittställningen inte är den optimala för effektiv paddling framåt. Den blir inte optimal bara för att den fanns för länge sedan eller att det finns de som faktiskt paddlat långt i den”</i> – inte är relevant utanför ett mycket snävt perspektiv.

Vad besviken jag blev; efter att ha fått läsa att mitt påstående var ovidkommande, fick jag ingen vederhäftig förklaring i skallen till varför saker och ting egentligen förhöll sig annorlunda.

Att det skulle ge särkild tyngd åt ett resonemang att den som för det, har ändrat sig från en tidigare annorlunda ståndpunkt kan ju antagligen av olika människor anses både som rimligt resp tramsigt, men därvidlag framgår ju redan i mitt inlägg att även jag har sett ljuset efter att först famlat i (ett engelskt) mörker. Konstaterar bara att vi verkar ha dragit olika slutsatser efter att ha gjort våra erfarenheter. Jag påstår naturligtvis inte att mina erfarenheter i år kan mäta sig med min opponents, men det finns å andra sidan många exempel på hur folk både olika snabbt drar kloka slutsatser, respektive att folk även tar olika lång tid på sig för att dra mindre kloka slutsatser.

I grunden tror jag dock inte att det är pudelns kärna, utan det handlar nog snarare om att vi har olika syften med vår paddling, att vi paddlar i olika vatten osv, och där får jag nog uppfattningen att vi kan vara överens om graden av subjektivitet i det hela.

Jag ska starta en särskild tråd för avbön från min sida den dagen en sprint- eller maratonsträcka i officiella sammanhang vinns av en kanotist i eskimåkajak och med GP - men tillstår samtidigt utan vidare att min favoritkajak vore bland de sämre valen i rockhoppingsammanhang. Att någon skulle klara att rolla i den tvivlar jag alls inte på, även om det naturligtvis inte är bevis för att den är optimal för detta.

 

[srpp]

Jag ska starta en särskild tråd för avbön från min sida den dagen en sprint- eller maratonsträcka i officiella sammanhang vinns av en kanotist i eskimåkajak och med GP.

Nä, du behöver aldrig göra avbön enligt ovanståend tankekonstruktion.

Mezzner; Frågan är väl om 'optimerad för elitidrottsmän och racing' är en bra måttstock för den genomsnittslige paddlaren?
Tycker du det?

(Men ja, Mezzner, jag personligen gillar tankar och själva arbetet kring "bättre" rörelse på havet och inspireras/utmanas därmed av racingfolket. Men jag tror inte det är intressant för de flesta.)

Det finns ju klara skillnader mellan spint/maratonskidan och fjällskidan. Likaså mellan sprint/långloppscyklar och jobbpendlings/långfärdscyklar. Behöver väl inte säga att det finns stora likheter heller, eller att jag har tre cyklar (mtb, racer, gubbhoj).

Kära trådstartare: vi skall bara "bråka" lite... Hoppas att du lyckas hitta en kajak som passar ditt intresse och din kropp.

 

[Mezzner]

Jo, det är säkert så att om man inte vill tillryggalägga så särskilt lång sträcka som dagsetapp, man kanske snarare navigerar omkring i trånga vatten osv, så kan man ju säkert sänka paddelföringen osv.

Vad jag menar är väl att även om man inte deltar i ett motionslopp, utan ska paddla från Södertälje till Mariefred t-o-r så är det ändå så att det är en hel del harvande mer eller mindre rakt fram. Jag paddlar gärna på ett sätt som tekniskt ger mig potential att hålla relativt hög hastighet, och har jag sedan inte bråttom eller om jag eller mitt sällskap känner sig lite mer upplagda för "promenadpaddling" så sänker man bara intensitetsnivån en aning men fortsätter att sitta på det sätt som jag upplevt som bekvämast även på riktigt långa sträckor.
Visst skiljer det sig mellan olika skidor för olika skiddiscipliner, men då tycker jag kanske att du jämför så skilda saker som motsvarande t ex racing, rockhopping och forspaddling.

En annan jämförelse är väl att om jag ska gräva med en spade på tomten så spelare det ingen roll om det är för att plantera ett mindre träd, större träd eller för att jag ska gräva för en pool. Jag kommer att flytta jord i alla fallen och den spade som jag orkar gräva för en pool med (Vilken spade!) är säkert den bästa även om jag bara ska gräva så att jag fyller en skottkärra. Det senare kan jag ju faktiskt klara med en enhands planteringsspade, men det är ett sämre alternativ.

Jag ber också om ursäkt för trådurspårningen, och jag håller glatt med om att enda möjligheten att klara sig med en enda kajak i garaget är att ha ett hyfsat smalt kanotintresse/utövande. Det tror jag dock att många har i praktiken.
Fikapaddling, och då och då en tur med övernattning och x antal mil under turen kanske är den typ av paddling som växer snabbast.

 

[srpp]

Fortfarande OT.

Visst skiljer det sig mellan olika skidor för olika skiddiscipliner, men då tycker jag kanske att du jämför så skilda saker som motsvarande t ex racing, rockhopping och forspaddling.

Skall vi tänka skidor igen (som jämförelse till surf/rockhopp/"forspaddlingsdisciplinerna"), eller cyklar, så är vi inne på bigmountain freeride skies, twintips i parken/hopprampen, "freestyledisciplinerna" etc. Eller MTB's av olika slag, samt andra trick- och lekhojjar. Jag tyckte att jag höll mig bra inom metaforen , men det kan ju verkligen kvitta...

Jag tror vi är överens Mezzner, vi betonar bara lite olika saker. Och om nu inte skulle vara överens; skit samma liksom, jag hoppas bara att du trivs med just ditt paddlande.

 

[VZ]

Hej
Jag är ny som kajakpaddlare och skall väl egentligen inte ge några råd.
Men jag har dock mycket stor havsvana och det har varit vägledande i mitt kajakval, vilket tagit flera år i anspråk.
Det enda alternativet för mig var en rundbottnad kajak med flacka fribordsövergångar samt roderförsedd och med relativt stor sittbrunnsöppning.
När jag till slut upptäckte VKV Lisa så blev det mitt val.
Så mitt råd är att innan Du bestämmer dig prova även en VKV kajak.

Sen ett uttryck som jag vänder mig emot är "havskajak"
Enligt mitt förmenande är det direkt farligt att som normalpaddlare ge sig till havs i en kajak.
Jag har vid några få tillfällen genom åren träffat på kajakpaddlare långt ut till havs och även i ett par fall samtalat med dessa.
Här har det rört sig om mycket kompetenta paddlare och för dem har jag inte känt någon större oro.
Det har dock skett tragiska olyckor med paddlare som gett sig ut på vatten som de inte behärskat.
Benämningen "havskajak" kan ge paddlare fel signaler om var det är lämpligt att använda kajaken.
Det vore i mitt tycke en korrektare benämning med "kustkajk"

/ Stig

 

[srpp]

Enligt mitt förmenande är det direkt farligt att som normalpaddlare ge sig till havs i en kajak.

Det där är en utsaga man definitivt kan problematisera/definiera: farligt? normalpaddlare? till havs? När, var, vem, varför, och hur är viktiga delfrågor...

Men jag släpper helst det, och konstaterar för det första att du och alla gärna får kalla det för kustkajak.

(VKV brukar annars sägas höra till den svenska skärgårdskajakstraditionen http://www.arnstrom.org/kajaktyper.php. Arnström nämner den "andra" konstruktionen som havskajak i den genomgången.)

Jag konstaterar för det andra att på sina ställen går havet hela vägen in till just kusten (ingen skärgård emellan)... Och där är det säkrare en bit ut, inte precis där havet bryter mot kustens klippor/strand

För det tredje, ditt inlägg andas god omtanke kring säkerhet, onödigt risktagande och folks förväntningar kring detta - det är ju kanontrevligt och jättebra!

[Jo, om någon bekant eller vän här på utsidan skulle undra, jag är lite frustrerad på min jobbsituation idag. Behöver lite utlopp för det... ]