Att bultning av klätterleder skall vara något som beslutas "i demokratisk ordning" av någon sorts sammanslutning är en rätt ny företeelse. Länge gällde "förstabestigarens tolkningsföreträde" beträffande säkringsstil vilket innebar (och innebär) att bultade leder och kilsäkrade leder kan finnas på en och samma klippa.
Att förstabestigarna av lederna i Stockholms numera populäraste klätterklippa Ryssgraven skulle vänt sig till någon "Stockholms Klätterklubbars Samordningskommitee" för att få göra sina nyturer känns världsfrånvänt.
Jag tror att man får skilja mellan helt nya områden och redan klassiska och väletablerade sådana. I områden där det klättrats länge måste hänsyn till lokal kultur och befintliga leders karaktär få ta större plats. Det är främst i sådana områden som jag menar att det behövs en rejäl broms för att stämma till eftertanke och väl förankrade beslut. Vilket inte behöver betyda totalt bultstopp. I "nya" områden kan man kanske vara friare, även om jag för min del hoppas på att sprickor generellt får förbli bulfria även här.
Värt att påpeka i sammanhanget är hur viktigt det är med en sammanhållen och allmänbildad community. Det är bara om du själv testat lite av varje, eller har kompisar inom andra discipliner, som du kanske kan förstå att det finns ett värde i att inte sätta bult på den där sprickan som klyver din nya sportvägg. Och när vi benhårt skiljer på sport- och tradområden så skapar vi bara splittring och isolerade communitys som inte har perspektiv eller kunskap nog att tänka långsiktigt.
Beträffande diskussionen i Bohuslän så kom av en händelse juninumret av Bergssport häromdagen med dels artikeln om klätterturism i Västervik, dels med min artikel om Kalymnos som ju är ett annat exempel på klätterturism. Jag tror dom flesta tycker att både Västervik och Kalymnos är positivt för klättringen.
Klätterturism tror jag KAN vara positivt. Men då måste vi också börja se och visa upp de unika värdena i våra områden. Bohuslän kommer aldrig att bli ett sportklättermecka i konkurrens med Spaniens eller Frankrikes crags. Däremot kan det konkurrera med Val di Mello, Val del´Orco, Stanage, mm som ett unikt vackert och framför allt lättillgängligt område utan bult. I en värld av konstgjorda upplevelser och överexploaterade turistmagneter så tror jag att orörd natur och genuina äventyr har en framtid. Men det är kanske svårt att förklara för en entreprenör utan förankring i klättermiljön!