Het potatis: bultning
- Trådstartare annakask
- Start datum
Hmm, vet inte om jag tycker det var ett svar jag var nöjd med. Liknelsen var som du skrev, halvgod. Ett skyddsnät nedanför om du går på lina ska vara användbart så går du utan säkringslina, och de var ju inte friklättring ni prata om?
Vet att det är en härlig känsla att on-sighta, var nära att klara en 6+ nyligen men föll innan sista bulten. Blev introducerad till klättring med sportklättring och att vänja mig vid att leda och känslan av falla. Är givetvis sugen att ge mig hän trad- då det ser väldigt härligt ut, vad som skrämmer mig är attityden många trad- klättrare har mot andra former av klättring. Vad beror det på? Stött på det utomlands också att bouldrare hånas som fejk climbers (gapers) etc. Tråkigt inslag när jag annars tycker klätterkulturen är/har varit himla trevlig hitils.
Sport vs trad
Bejjan, det där känner jag inte riktigt igen?!?
Alla tradklättrare jag känner klättrar också sport och buldrar. Själv stortrivs jag på relativt tätbultade leder på Kalymnos ... och hade skitkul med buldring innan knäna sa ifrån. Ju mer man satsar desto mer får man tillbaka. Är det inte så? Det gäller ju sport,bulder och trad.
... satsar man på ett äventyr så minns man ofta ett äventyr. En kilsäkrad nybestigning onsajt med tveksam utgång slår nog det mesta för min del. Som upplevelse alltså.
Stora väggar, ja det är ytterligare något annat ... men det där hör väl hemma i en annan tråd.
Problemet jag har med en del rena sportklättrare är att de tror att det är en människorätt att få LEDA allting. De verkar så främmande inför möjligheten att topprepa tradleder. ... och då var vi tillbaka på tråden igen.
Lämnar man en linje bultfri så är den öppen för många sätt att njuta den.
Bejjan, det där känner jag inte riktigt igen?!?
Alla tradklättrare jag känner klättrar också sport och buldrar. Själv stortrivs jag på relativt tätbultade leder på Kalymnos ... och hade skitkul med buldring innan knäna sa ifrån. Ju mer man satsar desto mer får man tillbaka. Är det inte så? Det gäller ju sport,bulder och trad.
... satsar man på ett äventyr så minns man ofta ett äventyr. En kilsäkrad nybestigning onsajt med tveksam utgång slår nog det mesta för min del. Som upplevelse alltså.
Stora väggar, ja det är ytterligare något annat ... men det där hör väl hemma i en annan tråd.
Problemet jag har med en del rena sportklättrare är att de tror att det är en människorätt att få LEDA allting. De verkar så främmande inför möjligheten att topprepa tradleder. ... och då var vi tillbaka på tråden igen.
Lämnar man en linje bultfri så är den öppen för många sätt att njuta den.
Bejjan, du fäster dig vid fel del av analogin. Poänget var att upplevelsen av att gå på lina blir helt annorlunda om man har skyddsnät oavsett hur god man är. Jag kan inte tänka bort borrbultar när jag leder en led. Ta en annan analogi. Om jag borrar ett tvåfingerhål i kruxet på en led och säger: "du behöver inte använda det om du inte vill" skulle du nog tycka att upplevelsen blev annorlunda.
Helt enig i att det finns dogmatiska kilklättrare. Det finns dogmatiska sportklättrare också som tycker att sportklättring är det nya och andra former är gamla. I skidåkning accepterar man att det finns olika sätt att utöva sporten (i pisten, off-pist, slalom, störtlopp,...). Ingen påstår att off-pist är gammaldags eller borde försvinna bara för att de flesta åker i preparerade backar. Klättring på kilar är vår motsvarighet till off-pist.
Helt enig i att det finns dogmatiska kilklättrare. Det finns dogmatiska sportklättrare också som tycker att sportklättring är det nya och andra former är gamla. I skidåkning accepterar man att det finns olika sätt att utöva sporten (i pisten, off-pist, slalom, störtlopp,...). Ingen påstår att off-pist är gammaldags eller borde försvinna bara för att de flesta åker i preparerade backar. Klättring på kilar är vår motsvarighet till off-pist.
Jag gjorde åtminstone försök att fortsätta hålla nivån hyfsat hög. Men första svaret är en kommentarer om min klätterkunskap, och att jag inte skulle ha koll på vad som farligt och inte. Ett indirekt sätt att försöka falsifiera argument som endast mycket perfifiert hade någonting att göra med vad som är farligt och vad som inte är det.
Istället tycker jag det än en gång visar att det finns en väldig elitism bakomliggande i hela diskussionen. Man skall klättra hårt och helst på kil för att över huvud taget få ha någonting att säga till om i demokratin som det pratas om väldigt mycket i trådarna som diskuterar detta.
Vi kan fortsätta förutsätta att jag inte vet mitt (och vänners och framtida barns) eget bästa om det önskas, det påverkar nämligen inte alls vad jag försökte få fram. Vad jag försökte få fram var att många i diskussionen verkar vara av åsikten att det inte finns någon klättrare som vill ha lätta bultade sportleder utan att det är ren idioti som ligger bakom att det bultas då ingen ändå kommer vilja klättra på lederna. Det är det jag ställer mig mycket skeptisk till. Jag håller med de som säger att det inte är bra att det bultas av folk utan gedigen kunskap om klättring och bultning (oavsett om det är med kommersiellt intresse bakom eller inte). Jag håller INTE med om att det inte finns klättrare i Sverige (och Bohuslän) som skulle uppskatta också lätta bultade leder. Klättrare som kanske spenderar större delen av sin klättrande tid inomhus på gym och kanske inte skriker lika högt som andra om sina intressen men inte desto mindre tycker det är fantastiskt att komma ut och klättra i naturen.
Om jag har fel så är det något som skiljer oss svenskar avsevärt från klättrare i övriga Europa. Frankrike är där jag har bäst koll själv, det finns mycket vi absolut inte skall ta efter fransmännen vad det gäller (avsaknaden av) säkerhetstänk i och för sig. Men där är från min erfarenhet de klippor med just lättare bultade leder konstant bland de populäraste. Speciellt de klippor som har både lättare och svårare leder tillsammans, vilket gör klättring till en familjeaktivitet där förarna specifikt tipsar om vilka klippor som är bra för familjer. Varför skall inte den formen av klättring ha utrymme i Sverige?
Till sist, "Låt oss bortse från hur tätt bultat det är"... Varför skulle vi bortse från det? Det är ju just genom att bulta tätare det fungerar att klättra även lättare leder (med sina hyllor och svan). En bultad led som riskerar rejäla fall i hyllor är felaktigt bultad eller borde inte bultats alls. Det har inget med graden att göra.
Jag tycker Agus absolut har en poäng. Självklart finns det många som vill ha fler lätta bultade leder. Detta kan vi inte låta bli att låtsas om.
Det många av oss vänder oss mot är att denna efterfrågan skall vara styrande. Jag vill gärna undvika att vulgarisera denna hittills fina diskussion, men vill använda tankeexempel (snälla racka inte ner på tankeexempel, utan se dem för vad de är). Om det byggdes via ferratas i bohuslän, tex, så skulle vi säkert få ett uppsving både i besöksfrekvens på den klippan, och klätterturism i allmänhet. Fler skulle säkert paddla i säveån om vi byggde bort forsar. Och preparerade stigar eller tältplatser i Sarek skulle absolut vara populärt.
Det betyder inte att det måste vara en bra idé, annat än möjligen rent ekonomiskt. Det finns en poäng med att bevara reservat av oförstörd, eller mindre förstörd, natur. Både för att gynna en internationellt marginaliserad form av klättring, men också för att i grund och botten följa principen spårlös färdsel, att lämna naturen till kommande generationer i samma skick som vi fann den. Göteborg och Bohuslän är sådana reservat. I andra delar av landet, i Norge, och i hela Europa sitter miljontals bultar. De nya inomhusväggarna ger dessutom utmärkta möjligheter för barn att börja klättra i full säkerhet. Det finns helt enkelt ingen avsaknad av sådana möjligheter.
Ja det kan man kalla det! Allt naturskydd är en sorts elitism. Alla kan inte vandra i Sarek. Alla kan inte paddla säveåns forsar. Men nästan alla kan lära sig! Och idén om ekonomisk elitism (att det skulle vara så dyrt att köpa tradprylar) som man hävdar bla i Frankrike, tycker jag är löjlig. Ett tradrack är faktiskt billigt jämfört med allt som barn och vuxna ska kitta sig med i olika sporter.
Det perspektivet kan ibland dyka upp, inte minst från vissa bultförespråkare. Är man "bara 7a klättrare" så får man inte tycka någonting. Så tycker inte jag att det ska vara. Bra argument är bra argument helt oavsett vem som uttalar dem!
Det många av oss vänder oss mot är att denna efterfrågan skall vara styrande. Jag vill gärna undvika att vulgarisera denna hittills fina diskussion, men vill använda tankeexempel (snälla racka inte ner på tankeexempel, utan se dem för vad de är). Om det byggdes via ferratas i bohuslän, tex, så skulle vi säkert få ett uppsving både i besöksfrekvens på den klippan, och klätterturism i allmänhet. Fler skulle säkert paddla i säveån om vi byggde bort forsar. Och preparerade stigar eller tältplatser i Sarek skulle absolut vara populärt.
Det betyder inte att det måste vara en bra idé, annat än möjligen rent ekonomiskt. Det finns en poäng med att bevara reservat av oförstörd, eller mindre förstörd, natur. Både för att gynna en internationellt marginaliserad form av klättring, men också för att i grund och botten följa principen spårlös färdsel, att lämna naturen till kommande generationer i samma skick som vi fann den. Göteborg och Bohuslän är sådana reservat. I andra delar av landet, i Norge, och i hela Europa sitter miljontals bultar. De nya inomhusväggarna ger dessutom utmärkta möjligheter för barn att börja klättra i full säkerhet. Det finns helt enkelt ingen avsaknad av sådana möjligheter.
Ja det kan man kalla det! Allt naturskydd är en sorts elitism. Alla kan inte vandra i Sarek. Alla kan inte paddla säveåns forsar. Men nästan alla kan lära sig! Och idén om ekonomisk elitism (att det skulle vara så dyrt att köpa tradprylar) som man hävdar bla i Frankrike, tycker jag är löjlig. Ett tradrack är faktiskt billigt jämfört med allt som barn och vuxna ska kitta sig med i olika sporter.
Det perspektivet kan ibland dyka upp, inte minst från vissa bultförespråkare. Är man "bara 7a klättrare" så får man inte tycka någonting. Så tycker inte jag att det ska vara. Bra argument är bra argument helt oavsett vem som uttalar dem!
Förstår lite bättre nu vad ni menar, tack för du tog dig tid att besvara mina frågor.
En undran utifrån din liknelse...
Om man preparerar en backe går det bokstavligen inte att åka offpist.
Anser du på samma sätt att det är stört omöjligt att tradklättra om det finns bultar och i så fall varför?
Till Agus,
För eller emot bult, och varför?
Ett grundläggande dilemma i diskussionen är ju att det främst handlar om känslor, vilket gör att logiska argument blir i stort sett verkningslösa redan från början. Stenmark sa ju (inga liknelser i övrigt) att det inte är lönt att förklara för den som inte begriper. Och det gäller ju åt båda hållen.
Men jag tror, för att dra ytterligare en liknelse, att det kan vara något sånt här:
Säg att du gillar att cykla. Du älskar att cykla. Ligga på rulle på landsvägen. Bomba i skogen. Och en stilla cruising längs havsbandet i solnedgången med vinden i håret är lika njutningsfullt.
Så kommer det en lag på att alla måste ha cykelhjälm. Alla. Överallt. och Stödhjul. För herregud, tänk på barnen!!
Jag har också klättrat med barn. Jag har inga egna, men jag har tagit ut en hel del av kompisars barn och visat dem hur det gått till. En del har fastnat för det, en del inte. Men en sak som jag märkt är att det är sällan barnen som har bråttom! Visst, en del är hispiga innan de kommer upp på väggen, oavsett om det är inne eller ute. Men de flesta uppskattar hela processen. Det kan ta lite tid att gå till toppen, sätta upp ankare och topprep, bara man tar sig tid och visar och förklarar vad man gör. De f lesta barn uppskattar att man tar sig tid, pratar med dem och visar vad man gör.
Och här kan jag irritera mig på att när man pratar om bultar så är det ofta man tar till barnens otålighet som ett argument för att det ska gå så fort. Men jag misstänker att det i många fall istället är föräldrarnas otålighet som det gäller att komma runt. Allt ska gå så fort, och det är så mycket annat som ska hinnas med så man vill inte lägga mer tid och engagemang än nödvändigt på varje enskild sak? Det ska gå fort att få upp barnen på väggen, och det gäller bara att de ska hinna klättra så mycket som möjligt innan de tröttnar. Men klättring handlar om så mycket mer. Och jag tror vi gör barnen en grov otjänst om vi tar bort allting runtomkring och reducerar hela upplevelsen till att bara handla om att klättra så många leder eller så många meter som möjligt under en viss tid. Då kan man väl lika gärna syssla med långdistanslöpning?
Till sist, angende nivån på debatten, så är det inte alltid det man skriver uppfattas av andra så som man själv tänker det. Och detta gäller också åt båda hållen.
För eller emot bult, och varför?
Ett grundläggande dilemma i diskussionen är ju att det främst handlar om känslor, vilket gör att logiska argument blir i stort sett verkningslösa redan från början. Stenmark sa ju (inga liknelser i övrigt) att det inte är lönt att förklara för den som inte begriper. Och det gäller ju åt båda hållen.
Men jag tror, för att dra ytterligare en liknelse, att det kan vara något sånt här:
Säg att du gillar att cykla. Du älskar att cykla. Ligga på rulle på landsvägen. Bomba i skogen. Och en stilla cruising längs havsbandet i solnedgången med vinden i håret är lika njutningsfullt.
Så kommer det en lag på att alla måste ha cykelhjälm. Alla. Överallt. och Stödhjul. För herregud, tänk på barnen!!
Jag har också klättrat med barn. Jag har inga egna, men jag har tagit ut en hel del av kompisars barn och visat dem hur det gått till. En del har fastnat för det, en del inte. Men en sak som jag märkt är att det är sällan barnen som har bråttom! Visst, en del är hispiga innan de kommer upp på väggen, oavsett om det är inne eller ute. Men de flesta uppskattar hela processen. Det kan ta lite tid att gå till toppen, sätta upp ankare och topprep, bara man tar sig tid och visar och förklarar vad man gör. De f lesta barn uppskattar att man tar sig tid, pratar med dem och visar vad man gör.
Och här kan jag irritera mig på att när man pratar om bultar så är det ofta man tar till barnens otålighet som ett argument för att det ska gå så fort. Men jag misstänker att det i många fall istället är föräldrarnas otålighet som det gäller att komma runt. Allt ska gå så fort, och det är så mycket annat som ska hinnas med så man vill inte lägga mer tid och engagemang än nödvändigt på varje enskild sak? Det ska gå fort att få upp barnen på väggen, och det gäller bara att de ska hinna klättra så mycket som möjligt innan de tröttnar. Men klättring handlar om så mycket mer. Och jag tror vi gör barnen en grov otjänst om vi tar bort allting runtomkring och reducerar hela upplevelsen till att bara handla om att klättra så många leder eller så många meter som möjligt under en viss tid. Då kan man väl lika gärna syssla med långdistanslöpning?
Till sist, angende nivån på debatten, så är det inte alltid det man skriver uppfattas av andra så som man själv tänker det. Och detta gäller också åt båda hållen.
Man kan mycket riktigt åka offpist bredvid pisten. Det är dock en helt annan sak att göra toppturer på orörda berg, utan möjlighet att ge sig in i pisten när det blir lite för brant. På samma sätt kan man mycket riktigt lägga kil bredvid en bult, men det är en helt annan sak att klättra utan möjlighet att klippa en bult när man blir lite trött.
Bra invändning.
Jag ska inte svara för bjonik, men jag skulle jämföra det med att åka i snön 2 meter vid sidan om den pistade nerfarten, jämfört med att åka nerför en orörd bergssluttning.
I grunden samma aktivitet och samma rörelsemönster, men helt olika upplevelse.
Liknande trådar
Liknande trådar
Njutvandringar att längta till
Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.
Få Utsidans nyhetsbrev
- Redaktionens lästips
- Populära trådar
- Aktuella pristävlingar
- Direkt i din inkorg