Just det där med dubbla trekrokar och den allmänna meckigheten är orsakerna till att jag aldrig nappade på Bursells idé. Jag är mera inne på enkelkrok, gärna med inklämd hulling. Releasetackel med en liten trekrok skulle jag kunna tänka mig, men då är man ju väldigt nära ett genomlöpsdrag med liten trekrok. Sedan kan man ju alltid diskutera vad det är som har störst betydelse för krokningsprocenten; att kroken är liten och vass eller att den sitter på ett releasetackel.
Havsöring - utrustning och teknik
- Trådstartare Ahvenet
- Start datum
Jag får skaffa mig några lämpliga enkelkrokar och testa det med.
En liten vass krok har ju lätt för att fastna. Men som Bursells varianter där den monteras med lite offset mot kroppen verkar för mig vara en bra idé. Det ser ju nästan ut som man gjort något liknande på den här gamla spinnaren, även om jag fått en annan förklaring till krokfästet.
Bilagor
Jag hör gärna mer om bombarda. Speciellt varianter som inte verkar vara så populära i Sverige som naturligt agn och mikrobeten.
Fångade 3 havsöringar idag och tappade en.
Började fiska med en genomlöpare som var väldigt lik småfisken jag såg vid kanterna. Fick tidigt en följare och snart efter det en makrill.
Fiskade vidare men hände inget mer på ett tag.
Sedan ville det sig så illa att en ögla/vindknut nere i lagren av lina snodde sig runt linan i kastet. Min grönvita genomlöpare fortsatte ut till havs.
Så knyta ny tafs och bete. Den här gången satte jag på en liten genomlöpare i silver. Rätt snart så högg en liten öring. Hade ju också förflyttat mig så om färgbytet var avgörande går inte säga. Fortsätter på samma plats får en stöt och senare en stor följare. Provar att byta bete men inget händer.
Byter plats, får en stöt i ett kast och en liten öring i nästa kast. Något kast senare högg en vild öring som lossnade lika snabbt som den dykt upp. Även här verkade silver populärast. Provade lite andra färger utan intresse.
Verkade hitta deras ståndplats när jag gick förbi sen. En sten i vattnet såg ut att ligga där huggen kom.
Sedan när jag börjat fiska mig tillbaka så var det något som såg lovande ut med en plats jag prövat tidigare under dagen. Såg att det verkade lämpligt att knyta nu tafs innan jag fiskade vidare. Första kastet, fiskar av strax utanför tångkanten mot ett djup. Ett pet tyckte jag känna innan det small på rätt bra. Tunga knyckar som bara ville dra emot botten. Fick springa lite fram och tillbaka för att följa efter och försöka styra fisken mot en bra plats att landa den.
Var aldrig säker på storleken på den. Inte förrän jag fått in den på grunt vatten och lyckats lyfta den i en pöl och måttbandet kom fram. 40 cm var rätt långt bakom huvudet så det var ju lätt att konstatera att den var lovlig. 52 cm visade det sig senare vid mer noggrann mätning.
Så det där jag aldrig blir klok på, färgen. Var det den som påverkade något? Eller var det storleken? Eller bara det jag tror mest på rätt plats och rätt tid?
Började fiska med en genomlöpare som var väldigt lik småfisken jag såg vid kanterna. Fick tidigt en följare och snart efter det en makrill.
Fiskade vidare men hände inget mer på ett tag.
Sedan ville det sig så illa att en ögla/vindknut nere i lagren av lina snodde sig runt linan i kastet. Min grönvita genomlöpare fortsatte ut till havs.
Så knyta ny tafs och bete. Den här gången satte jag på en liten genomlöpare i silver. Rätt snart så högg en liten öring. Hade ju också förflyttat mig så om färgbytet var avgörande går inte säga. Fortsätter på samma plats får en stöt och senare en stor följare. Provar att byta bete men inget händer.
Byter plats, får en stöt i ett kast och en liten öring i nästa kast. Något kast senare högg en vild öring som lossnade lika snabbt som den dykt upp. Även här verkade silver populärast. Provade lite andra färger utan intresse.
Verkade hitta deras ståndplats när jag gick förbi sen. En sten i vattnet såg ut att ligga där huggen kom.
Sedan när jag börjat fiska mig tillbaka så var det något som såg lovande ut med en plats jag prövat tidigare under dagen. Såg att det verkade lämpligt att knyta nu tafs innan jag fiskade vidare. Första kastet, fiskar av strax utanför tångkanten mot ett djup. Ett pet tyckte jag känna innan det small på rätt bra. Tunga knyckar som bara ville dra emot botten. Fick springa lite fram och tillbaka för att följa efter och försöka styra fisken mot en bra plats att landa den.
Var aldrig säker på storleken på den. Inte förrän jag fått in den på grunt vatten och lyckats lyfta den i en pöl och måttbandet kom fram. 40 cm var rätt långt bakom huvudet så det var ju lätt att konstatera att den var lovlig. 52 cm visade det sig senare vid mer noggrann mätning.
Så det där jag aldrig blir klok på, färgen. Var det den som påverkade något? Eller var det storleken? Eller bara det jag tror mest på rätt plats och rätt tid?
Bilagor
Att vara på rätt plats i rätt tid så att man kan presentera sitt bete inom räckhåll för en jagande öring är alltid det viktigaste. I annat fall blir det helt enkelt ingen fisk. Vad gäller betet och dess färg så är det korta svaret att det kan man aldrig så noga veta. Silver är dock sällan eller aldrig helt fel när man är ute efter havsöring.
Jo rätt tid och plats, utan det kommer man ju få lika lite fisk som utan krok och lina ungefär.
Inte ens samma fisk ett kast ifrån ett annat går ju avgöra om det var bara mer tid fisken behövde eller om det var ett färgbyte som var avgörande.
Men det leder in på en annan fundering. Det där med storlek på betet. Argumentet att fisk inte skulle lägga energi på ett för litet bete, inom rimliga gränser så klart. Blir inte det lite konstigt eftersom fiskar lägger energi på att simma efter beten utan att hugga? Så i de flesta fall är det kanske bättre att tänka på om betet är tillräckligt litet?
För rovfiskar verkar ju ha ganska dålig koll på deras egen storlek. Jag vet nog ingen rovfisk som verkar ha något problem med att ge sig på ett byte i sin egen storlek eller strax där under.
(Retorisk) motfråga: Hur bedömer fisken bytets storlek? Efter långd, vikt, volym, de tryckvågor det genererar eller något annat? För övrigt tar ju stora öringar byten som tex tångräkor (och jag som väger tresiffrigt ödar också energi på att skala räkor). Stämde den premissen (att fisk inte skulle lägga energi på ett för litet bete) så skulle varken flugfiske eller UL fungera.
Mycket bra fråga och intressant fråga.
Jag följer upp den med att redovisa litet av mina funderingar/teorier. En fisk gör så litet väsen som möjligt. Den är kamouflerad, extremt strömlinjeformad och ödar inte energi när den förflyttar sig. Alltså är dess avtryck eller signatur minimal. Jämför det med ett drag.
Igår så var det spinnstopp som gällde. Hårda hugg men bara vid stopp. Ett av huggen kom några meter ifrån fötterna. Fick syn på en följare, gjorde ett stopp och då kom hugget direkt.
Jag fiskade även lite med vanligt skeddrag. Tafsen hade fått lite stryk precis vid draget och istället för att knyta på ett nytt release tackel så klippte jag linan och knöt på ett Salar 15 gram.
En tanke jag har är att vanliga skeddrag med sin aningens yvigare gång på grund av bockningen skulle kunna vara lite mer lockande.
Jag fiskade även lite med vanligt skeddrag. Tafsen hade fått lite stryk precis vid draget och istället för att knyta på ett nytt release tackel så klippte jag linan och knöt på ett Salar 15 gram.
En tanke jag har är att vanliga skeddrag med sin aningens yvigare gång på grund av bockningen skulle kunna vara lite mer lockande.
Bilagor
Liknande trådar
Liknande trådar
Njutvandringar att längta till
Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.
Få Utsidans nyhetsbrev
- Redaktionens lästips
- Populära trådar
- Aktuella pristävlingar
- Direkt i din inkorg