Har nån annan den här känslan?

[-Fredrik-]

Tycker inte det att komma bort från vardagen har speciellt mycket med telefonzombies att göra.

För i tiden satt folk och läste, lyssnade på musik, tittade ut, sov, några få kanske pratade med någon på tåget. Tycker inte det är värre att se på en telefon för att få tiden att gå.

Dagens samhälle har en del problem med telefoner etc men tycker inte man by default ska anta att folk använder telefonen för att få likes eller synas. Tycker man lite väl ofta gör det antagandet i dag i många sammanhang.

 

[Jazzy]

Det låter som en "modern" hållning.

Själv är jag intresserad av och nyfiken på samhällsutvecklingen, politik, andra människor, natur och djur. Bland annat.

Den är inte speciellt modern. Men det finns säkert en och annan som tycker att min synsätt är modernt. Dock har jag haft detta synsätt sedan sjuttio-talet.

 

[Totteman]

Jag sitter i tåget från skolan till min by. Efter att ha softball 2 timmar långt.
Tåget är helt fullt med tiktok-användare och fatbikes. Alla sitter på sina telefoner och stirrar. En unge äter en macka när hennes mamma håller hennes (mackätarens !) telefon före henne.

Bilerna rasar över vägarna.

Jag vill bort!
Bort till bergen. Bort till Sverige.

Iväg från människorna. Bort från telefonzombies. Bort från onödiga sportlektioner.
Bort från civilisationen.

2015 kände jag att jag var tvungen att komma bort från ekorrhjulet.
Jag bestämde mig för att gå Roslagsleden till Norrtälje.
Jag tittade lite på nätet om leden och packade ihop tält, mat mm. Sedan åkte jag en lördag i juli till Stockholm för att börja vandra. Från att jag bestämde mig till lördagen gick det kanske två dagar…inte längre.
Jag insåg i alla fall att jag behövde lite mer info om leden, så jag gick in på Kartbutiken och köpte ett häfte med karta över leden.
Sedan fortsatte jag till Mörby och började vandra.
De fem dagar jag vandrade till Norrtälje var väldigt avkopplande. Kan skriva mer om det senare. En sak var att jag inte mötte andra svenskar som vandrade förrän i vindskyddet sent på kvällen/natten mellan dag fyra till fem. Inga andra svenskar på fyra dagar…jag tyckte att det var surrealistiskt med att så få gick leden. Övriga jag mötte var två tyskar och två holländare. Det var alla jag mötte på fem dagar, sex vandrare.
Alla dagarna hade sin charm…och ekorrhjulet klev jag ur…

 

[HPT]

Den är inte speciellt modern. Men det finns säkert en och annan som tycker att min synsätt är modernt. Dock har jag haft detta synsätt sedan sjuttio-talet.

Ja, och det var ju på 70-80 talet som nuvarande, individualismorienterade samhälle (politiskt, tankemässigt, ekonomiskt, osv), tog fart. Något som i princip alla i vårt samhälle/del av världen är en del av. Men det är förmodligen en annan diskussion.

Jag vill hävda att devisen "sköt dig själv, skit i andra" är en del av problemet. Människor existerar nämligen inte i vakum. Allt vi gör och inte gör påverkar andra människor (och såklart även djur och natur som dessutom har svårare att freda sig). Man kan tänka sig att många som är aktiva här på Utsidan har blivit det iaf delvis av en önskan att i alla fall då och då bryta sig ur de monotona aspekterna av vardagslunken/ekorrhjulet. Mobiltelefoner är i mångt och mycket en symbol för den typen av liv. Alltid uppkopplad, sällan avkopplad. Ofta härvarande, sällan närvarande. Sen är det kanske inte så för just Dig.

Inom humanekologin brukar man tala om olika "filter" som kommer mellan oss som individer och naturen/upplevelsen. Mobiltelefoner är i hög utsträckning själva definitionen av ett sådant filter/hinder. Därmed inte sagt att man kan ha trevligt, fina och meningsfulla upplevelser i naturen även med en mobiltelefon i handen. Det gäller här att hålla olika tankar i huvudet samtidigt. Individnivå, gruppnivå, strukturer, normer, politik med mera.

 

[GenomsnittligSarekLängtare]

För att lyfta diskussionen lite så kan man påminna om att denna känsla av att vilja fly från civilisationen är äldre än mobiltelefonerna. Jag kommer spontant att tänka på Thoreau, Skogsliv vid Walden, men det finns förstås massor av exempel, förmodligen så långt bak i historien som det går att nå. Eremiter har väl alltid funnits?

Absolut

 

[GenomsnittligSarekLängtare]

Vilka onödiga sportlektioner är det som avses? Jag tycker generellt det är bra att folk sportar.

Själv älskar jag civilisationen. Har aldrig känt behov av att fly från den.

Jag sportar själv mycket, och jag HATAR att inte kunna välja vad jag gör.

(PS: onödigt+skola= förskräckligt)

 

[GenomsnittligSarekLängtare]

Tycker inte det att komma bort från vardagen har speciellt mycket med telefonzombies att göra.

För i tiden satt folk och läste, lyssnade på musik, tittade ut, sov, några få kanske pratade med någon på tåget. Tycker inte det är värre att se på en telefon för att få tiden att gå.

Dagens samhälle har en del problem med telefoner etc men tycker inte man by default ska anta att folk använder telefonen för att få likes eller synas. Tycker man lite väl ofta gör det antagandet i dag i många sammanhang.

Jo, jag tycker det är ett problem att få tiden att gå med (bara!) telefoner. I hele vagnen var de 2 (!!) personer som inte tittade på telefonen hela tiden.
Jag och en gammal tant.

Prata och titta ut är så mycke mer värdefullt.

 

[tango]

Om jag reser/pendlar ensam utna planerat sällskap vill jag kunna läsa bok eller mobilsurfa eller sova om jag vill. När jag kommer hem eller fram, är jag social med de vänner, kollegor eller familj jag är på väg till.

Jag varken vill eller orkar vara social med alla främlingar varje gång jag åker buss eller tåg ensam, då vill jag ha egentid. Reser jag med sällskap väljer vi tillsammans om vi vill socialisera eller ha egentid.

Jag tycker det är lite märkligt och på gränsen till egoistiskt att ha synpunkter på andras egentid. Jag har mycket social interaktion på mitt jobb och på min fritid och önskar därför lite egentid också som jag lämpligen får under resor på väg till eller från. Jag finner inte detta vara egoism.

Att inte prata med främlingar på resa är inte samma som att vara en zoombie i min värld.

/Patrik

 

[GenomsnittligSarekLängtare]

Om jag reser/pendlar ensam utna planerat sällskap vill jag kunna läsa bok eller mobilsurfa eller sova om jag vill. När jag kommer hem eller fram, är jag social med de vänner, kollegor eller familj jag är på väg till.

Jag varken vill eller orkar vara social med alla främlingar varje gång jag åker buss eller tåg ensam, då vill jag ha egentid. Reser jag med sällskap väljer vi tillsammans om vi vill socialisera eller ha egentid.

Jag tycker det är lite märkligt och på gränsen till egoistiskt att ha synpunkter på andras egentid. Jag har mycket social interaktion på mitt jobb och på min fritid och önskar därför lite egentid också som jag lämpligen får under resor på väg till eller från. Jag finner inte detta vara egoism.

Att inte prata med främlingar på resa är inte samma som att vara en zoombie i min värld.

/Patrik

Jag säger inte att man måste socialisera med främlingar! Det gör jag också aldrig! Jag är för introvert. Men jag tror man kan göra nånting bättre för din kropp.

 

[GustavOh]

I min skalle handlar det inte om ifall folk (eller jag själv) stirrar ned i en mobil eller inte, utan om vad folk (eller jag själv) går miste om.
Går jag miste om att prata med en annan människa på tåget fär att jag dumscrollar i en app? Kanske, kanske inte. Det beror väl på om jag hade vågat prata med en främmande männsika annars eller bara skärmat av mig påett annat sätt.
Går jag miste om att leva mitt eget liv för att jag istället tittar på andras (kraftigt redigerade bild av sina) liv i mobilen? Ja det är en risk.
Går jag miste om att uppleva den verkliga naturen runt knuten för att jag istället tittar på ett youtubeklipp om en annan natur någonannanstans dit jag aldrig kommer bege mig själv? Ja kanske.
Går jag miste om att lösa verkliga problem för att jag fokuserar på de saker som en algoritm slänger upp på min skärm? Usch ja.

 

[GenomsnittligSarekLängtare]

I min skalle handlar det inte om ifall folk (eller jag själv) stirrar ned i en mobil eller inte, utan om vad folk (eller jag själv) går miste om.
Går jag miste om att prata med en annan människa på tåget fär att jag dumscrollar i en app? Kanske, kanske inte. Det beror väl på om jag hade vågat prata med en främmande männsika annars eller bara skärmat av mig påett annat sätt.
Går jag miste om att leva mitt eget liv för att jag istället tittar på andras (kraftigt redigerade bild av sina) liv i mobilen? Ja det är en risk.
Går jag miste om att uppleva den verkliga naturen runt knuten för att jag istället tittar på ett youtubeklipp om en annan natur någonannanstans dit jag aldrig kommer bege mig själv? Ja kanske.
Går jag miste om att lösa verkliga problem för att jag fokuserar på de saker som en algoritm slänger upp på min skärm? Usch ja.

Det här är de största problemet.

 

[-Fredrik-]

Jo, jag tycker det är ett problem att få tiden att gå med (bara!) telefoner. I hele vagnen var de 2 (!!) personer som inte tittade på telefonen hela tiden.
Jag och en gammal tant.

Prata och titta ut är så mycke mer värdefullt.

Folk kanske har pendlat i det där eller andra tog "några" fler år än vad du har gjort?

Förstår verkligen inte varför folk bryr sig om vad andra gör på tex en tågresa.