Gör prylarna oss dumma?

[The Trooper]

Att ha en telefon som ersättare för GPS och kamera är inget vidare praktiskt.

Mobiltelefoner är nämligen inte ett dugg optimerade med avseende på batteritid (vilket dedikerade GPS:er och kameror normalt är).

Om jag har GPSen i min mobil påslagen så räcker batteriet i bästa fall fem timmar. Och även om jag bara har mobilen påslagen (d.v.s. inte använder den) så klarar den sig knappt en dag. Och eftersom det tar närmare 2 minuter för den att "boota" så är det inte så lockande att stänga av den när den inte behövs heller...

Då har jag hellre med mig min gamla mobil (som utan problem klarar en vecka standby om jag stänger av den på nätterna) och den vanliga digitalkameran som klarar sig en vecka och ett par hundra bilder på ett par vanliga R6.

Tror det har lite att göra med hur man är som person, om man är intresserad av var man gått eller ser framåt. Fem timmars GPS'ande håller mig gående i veckor, enstaka kollar så att man är på rätt kurs när och om det känns dumt räcker gott. I huvudsak går jag efter papperskartan.

Fotande likaså, ska till nåt särskilt för att det ska vara värt att förevigas.

Telefon, påslagen mellan 8-10 morgon och kväll om det finns täckning, övrig tid och annars av.

 

[GustavOh]

Som jag ser det så är GPS utmärkt hjälpmedel att ha i stadsmiljö men att använda det i naturen är ju bara tråkigt och ganska onödigt.

Så tyckte jag också tills några täta dimmoln fick mig på andra tankar...

OK, nog reder jag ut en dimma analogt också men det är onekligen lättare att få lite satellithjälp i såna lägen.

 

[dag.lunden_telia.com]

GPS underlättar vid mörkerpaddling också...

En sen kvällstur häromdagen underlättades definitivt iom att GPS-en visade oss rätt när vi irrade lite mellan öarna. Men visst, Det är lätt att fokusera på fel saker ju mer leksaker man anser sig "behöva" ta med...

Mina "måsten" är eg bara karta och kompass i obanad terräng.
Allt annat är bonus.

//Dag.

 

[Kal-P-Dal]

Tror det har lite att göra med hur man är som person, om man är intresserad av var man gått eller ser framåt. Fem timmars GPS'ande håller mig gående i veckor, enstaka kollar så att man är på rätt kurs när och om det känns dumt räcker gott. I huvudsak går jag efter papperskartan.

Fotande likaså, ska till nåt särskilt för att det ska vara värt att förevigas.

Telefon, påslagen mellan 8-10 morgon och kväll om det finns täckning, övrig tid och annars av.

Jag fick ut 34timmars driftid innan batteribyte (2st AA lithium) på en Garmin 76CSx. Stängde bara av den vid färdstopp (pauser och nätter). Jag vill gärna ha kvar spåret efter kanotfärder bla därför är GPS på hela tiden. Mobiltelefonen är på HELA tiden. Det är en Sonim XP3 Pro och det klarar den med marginal över en vecka. Om man ska navigera efter karta och kompass eller GPS är väl upp till var och en. Vad man tycker är kul eller beroende på omständigheter (dimma tex).

Tråden handlar ju om vi blir dumma av att använda "nya" prylar. Jag tycker inte det. Jag skulle känna mig mera dum om något händer och jag INTE har en mobiltelefon med. Det kanske inte finns någon mottagning där jag befinner mig så jag måste hitta på något annat än att ringa efter hjälp. Men det ÄR dumt att inte ha mobilen MED.
Motsvarande resonemang med GPS. Men det ska vara en bra och tillförlitlig GPS om den ska försvara sin plats/vikt. Det är definitivt inte alla mobiler och GPS:er som är byggda för att vara ute i vanligt svenskt väder.

Självklart måste en karta med oxå. Och det är DUMT att inte ha kompass med.
Men det är oxå dumt att inte ens ha med driftsäkra "nya" prylar som överkomliga i både pris och inlärning.

 

[GustavOh]

Mina "måsten" är eg bara karta och kompass i obanad terräng.
Allt annat är bonus.

//Dag.

Definitivt. Och om jag måste välja ettdera: kompass där det är obanat, karta där det finns vägar.

 

[Teknikern]

Tråden handlar ju om vi blir dumma av att använda "nya" prylar. Jag tycker inte det. Jag skulle känna mig mera dum om något händer och jag INTE har en mobiltelefon med. Det kanske inte finns någon mottagning där jag befinner mig så jag måste hitta på något annat än att ringa efter hjälp. Men det ÄR dumt att inte ha mobilen MED.
.

Jag håller definitivt med dig. Jag har en gammal hajfenamobil som pallar det mesta och en GPS, Garmin 60 CX som alltid är med. Trots detta så använder jag dom sällan eller aldrig ute i terränglådan, dom är bara ett sätt att ev. kunna nå omvärlden och exakt tala om var jag befinner mig om jag fått hjärtinfarkt, ev. kunna låna ut till bortåkta båtmänniskor så dom kan ringa hem och säga att "nu vet vi var vi är och vi är välbehållna" så anhöriga slipper ringa räddningstjänsten.

Jag har nyligen kommit hem från en tur i ytterskärgården och just det sista, att låna ut mobilen, gjorde jag på en liten ö när bortåkta motorbåtsmänniskor med död Ifåne och varken kompass eller sjökort puttrade in bland grynnorna i viken i tjockan. Dom var så fel så det finns inte, och hade dom fortsatt som dom tänkte hade dom fått soppatorsk halvvägs till Finland.

Nu fick jag dom att ankra upp trots paniken och ligga kvar tills dimman lättade, och ju mera jag resonerade med killen, ju lugnare blev dom allihop. Nästa gång kommer dom garanterat att ha både sjökort, bestick och kompass med sig ut,,,,,,,,plus en mobil som aldrig används utan ligger nedpackad och fulladdad tills, eller OM den behövs.

Navigation i dimma och mörker har jag gjort hur många gånger som helst, och det skrämmer mig inte det minsta för kommer jag nära farleder och måste korsa dom i mörker-dimma så övernattar jag på nån mysig liten kobbe närmast farleden, och mat finns alltid med för minst en vecka extra och vatten finns i havet.

 

[bananmannen]

Vad jag tycker saknas (eller bara delvis kommit fram i ala fall) i den här diskusionen om (karta+kompass)/(gps+mobil) är att det hänger på terängen och karttypen.

När jag är ute och navigerar använder jag oftast lantmäteriets "gröna" kartor. Där jag går finns det alltid ett landmärke inom några hundra meter. Med landmärke menar jag vad som helst i terrängen som kan lokaliseras på kartan. I det läget nehöver jag bara en sak; veta norrut så jag kan vrida kartan på rätt håll. Så jag använder mig av en liten knappkompas som hänger i ryggsäcken, och själva kartan. Karta tar jag med i vilket fall som helst, och behöver aldrig GPS. Därför är GPS onödig dödvikt. Den kommer med endast när jag faktiskt vill antekna GPS-koordinater eller om jag en kort tid rör mig utanför kartan. (Att gissa när och var man kommit in på en karta igen är besvärligt).

I den andra extremen finner vi transoceana segelturer. Där skulle jag behöva en fullutrustad kompass, kronometer för X-koordinaten och sextant för y-koordinaten. Dessa följer självklart med, men en GPS skulle göra stor skilnad.

Enkelt uttrykt; desto mer landmärken det finns i verkligheten och på kartan, desto simplare utrustning kan man komma undan med. Skulle jag fjällvandra skulle jag inte nöja mig med en knappkompass, då kommer en riktig kompass med vridbart kompashus och kompassskiva fram.

 

[Teknikern]

Du har så rätt så. Landmärken finns ju ofta på sjön också även i ytterskärgårdarna i form av alla dessa master, fyrar, sund, små hus mm. och använder man dessutom Eniros eller Googles satellit-flygfoton får man ju ett hum om ifall ön man ser och ska passera är den högra eller vänstra om man kollat av och är lite van att läsa höjder-skogspartier-annat från flygfoton.

Jag brukar på kul skriva ut flygfoton över områden jag ska "leka" i och sen jämföra dom med verkligheten. Ett hett tips: lär er leta efter fd. militära och numera plomberade värn, jag kan lova att det finns ganska gott om såna och dom är underbara landmärken. Vet ni inte på vilken ö ni befinner er men vet hur många värn det finns, och ungefär hur stor kobben är så är det bara att ta en promenad och räkna dom och kolla i vilka väderstreck dom ligger..

 

[Kal-P-Dal]

Ska GPS-användning undvikas?

I den andra extremen finner vi transoceana segelturer. Där skulle jag behöva en fullutrustad kompass, kronometer för X-koordinaten och sextant för y-koordinaten. Dessa följer självklart med, men en GPS skulle göra stor skilnad.

Jag kan hantera karta och kompass men inte kronometer och sextant. Vad väger sådan utrustning? Kan man använda den i en kajak? Eller skönjer jag en strävan att inte utnyttja en GPS? Jag är ingen van navigatör så jag tror jag skulle få problem om jag inte följer med på kartan var jag är. Dvs plötsligt är man osäker, och tar fram kartan och kompassen. Bara genom att bestämma var norr är räcker ju inte. Hur långt norrut är jag? Var befinner jag mig i öst-västlig riktning? Om det finns bra kännetecken kan jag ju kanske bestämma det . Annars blir det svårt.

Många inlägg handlar om att INTE använda GPS av olika skäl, tråkigt, onödigt, väger för mycket osv. Är det för att visa att man behärskar den gamla kunskapen om karta och kompass? Jag tror att alla som behärskar det gamla inte kan bli dummare av att använda det "nya" (varken GPS eller mobiltelefon är särskilt nytt längre). Snarare borde de som verkligen kan navigera vara de som lär ut det "nya". Alla nya färska rookies som vill ut och vandra, paddla, segla osv, vem ska visa dom hur man bäst hittar hem igen. Bästa lärarna måste väl vara de med lång erfarenhet som BÅDE kan det gamla och det "nya".
Om rookien tar fram sin GPS och frågar veteranen " Hur gör jag för att...?", och svaret blir "jag vet inte , jag använder inte GPS". Vem är det då som är dum?

Vad gäller transoceana expeditioner så känner jag folk som gjort sådana och dom har extra allt, både nytt och gammalt. Mobiltelefoner, VHF, komradio, digitala kort, papperskort, satelittelefon, flera GPS:er, autopilot, radar, sextant, vädermottagare och devierade kompasser. You just name it... Och allt har dom dessutom lärt sig hur det används oxå.

Men detta får ju inte riktigt plats vare sig i en kanot eller en ryggsäck...

 

[bananmannen]

Jag kan hantera karta och kompass men inte kronometer och sextant.

En kronometer kan du nog hantera. Det är bara ett finre ord för "klocka". Principen är att om man vet lokal tid och londontid kan man med tidsskilnadens hjälp räkna ut x-koordinaten. Varje timmes tidsskilnad gör 15 grader.

Min poäng var inte att argumentera mot GPS utan att visa på principen att ju mindre landmärken man har, desto bättre navigeringsutrustning behöver man. Och aldrig har man så lite landmärken som när man seglar över oceanerna.

När jag vandrar på låglandet vet jag inte vad nytta en GPS skulle göra som motiverade den extra vikten. Om jag seglade skulle jag ta med en, nej två. Vattnet bär vikten. I kajaken eller kanadensaren följer GPSen också med, liksom på en fordonsdriven tur.

 

[thureb]

Om man

springer eller vandrar i ett skogsområde där det vimlar av stigar kan det vara lätt att villa bort sig. En GPS gör det då betydligt läattare att se vilken stigkorsning man befinner sig vid på kartan.

GPS använder jag av två skäl. Dels för att det är roligt dels för att det kan underlätta i vissa situationer, speciellt värdefull är GPSen vid mörker och dimma.

Thure

 

[Teknikern]

Att jag använder uteslutande sjökort-karta-kompass är bara för att hålla kunskapen vid liv och att jag tycker det är skoj. GPS-en är också en rolig och nyttig "leksak" i terränglådan och jag behärskar den också bra. Förra sommaren fick den samverka tillsammans med en sjökortsplotter av äldre datum, plottern för översikten och GPS-en för detaljerna och i dom farvattnen jag åkte, och i den hastigheten, så hade det varit självmord att inte lita på tekniken, så mycket grynnor och så trångt som det var.

Nu handlade det om helt legal "buskörning" med grågrön vattenskoter i ytterskärgården där ingen vare sig blev störd eller kunde dyka upp och störa övningen.

Vad jag vill komma fram till är att alla sätt som fungerar är bra och det ena behöver inte utesluta det andra. Att mixa utrustningen så det finns både hängslen och livrem är både klokt och nyttigt och jag vet folk som idag klarar karta-kompass galant bara tack vare GPS-en. Utan den hade dom bara hållit till på promenadvägarna i parken men nu ger dom sig ut på avsevärt längre strövtåg, just tack vare den extra säkerhet som GPS-en ger dom om dom skulle missa var dom är på kartan.