Glappskridsko Generation 4, Löshäl.

[ThGa]

Re: Re: Sidoinställning av Glappskridskor

Tittade mig omkring litet under loppet och såg att de allra flesta körde med höga, vriststabila kängor. Allt från slalomskor till skateracingpjäxor. Men hur många hade perfekt balanserade skridskor? Kan det vara så att höga stabila kängor "förlåter" mer och ger en upplevd större balanszon än om man har låglästade skodon? Att man inte märker att man står litet fel på skridskorna. Fast man egentligen åker lite med offline-balans. Bo?

Ja, du har helt rätt Bengt. Det har visat sig att med höga vriststabila skor kan man stå flera centimetrar "fel". Att man står "fel" behöver inte ens kännas, de överstabila pjäxorna bygger upp en effektiv broms för åkningen. De tillåter inte att man "känner efter". Finger(tå)tops känslan finns inte där med de höga pjäxorna. Men iom att man har ett inbyggd fel i systemet kommer man inte utvecklas i den takten man egentligen skulle kunna, man utnyttjar inte sin egen potential.

Och så till filosofin:
-Om man inte märker att man står fel, står man då fel?
-Laga inte det som inte är trasigt.

Vill man trassla runt med sin skidutrustning och åka på andras dikterade villkor är det ju perfekt att åka med SNS eller Pilot eller NNN bindningar monterade i fabriken.

Men den vane åkaren märker snart att det går att utvecklas, att målet inte är nått, att göra långfärder på is inte är något som låter sig tämjas av vem som helst, att förståelsen för skridskor hela tiden kan fördjupas.

Den vane åkaren börjar då exprimentera med sin utrustning och vågar även ändra på det som tidigare upplevts som bra eller rätt inställt. Han inser att det inte går att röra sig i de rörelsemönster som den nu aktiva åkningen kräver, skorna är för låsta och tillåter inte de fria rörelser som behövs. De överstabila pjäxorna byts ut skodon som tillåter rörelser i alla leder.

Man märker då snart att det går att åka ÄNNU bättre än man tidigare trott. Jag menar bara att även ni som står rätt på era överstabila skor, våga undersöka hur er egen inställning ska vara.

/Bo

- Ja jag håller med Dig att man kan alltid utvecklas till det bättre; jag kan dock inte riktigt hålla med om att alla fabriksgjorda "racingskor" är "överstabila". Dock är jag beredd på att testa egna lösningar för att nå det optimala läget. Jag har ett par Meindl Island vandrarkängor som jag är mycket nöjd med både vad gäller just vandring (i obanad terräng) och som skridskoskor. Jag har en fast bindning till dessa som jag kan ställa "steglöst" horisontellt (tvärs åkriktning) och i längdriktningen.
Mitt nästa steg blir att testa någon hällös variant; således vill jag gärna pröva någon av Dina i ord och mening allt mer övertygande varianter; Jag ber att få återkomma när jag har något att presentera.
Än en gång tack för alla fina uppslag!

 

[dabac]

Jag förmodar att det var Almgrens löshälsskridskor som kunde testas då det var Slipspecialisten som stod för utlåningen?

Det kan nog tänkas. Jag såg ett anslag på dörren till slipspecialisten, tog mig till isen på utsatt tid och där stod ett par glada gossar omgivna av skor och skridskor som man fick låna mot deposition av valfritt ID-kort eller liknande...

 

[dabac]

[QUOTE
Jag har kapat Skyllermarks skenorna till 47cm. Jag har dock aldrig slipat upp en skridsko förut. Hur pass svårt är det? Kan någon beskriva kortfattat hur man går till väga? Eller är det bättre att lämna över det jobbet till en firma?
[/QUOTE]

Jag to en vanlig fil + bågfil för att skava bort aluminiet, sedan tog jag en vinkelslip, satte i en smal kapskiva och skar av skenan. Om man är lätt på hand och gör lite pauser så blir skenan inte mer än fingervarm förutom i själva snittet. Sedan bytte jag till slipskiva på maskinen och putsade till uppslipningen. En vanlig bänk- eller pelarslip funkar också och gör det lite lättare att hålla reda på vinkeln på "åkytan". Enligt min erfarenhet är inte skärpan så viktig så snart man kommer upp 5-10 mm från isen. Den delen av skenan åker man ändå inte på, den skall bara klättra över större ojämnheter.

 

[kr-val]

Mina glapp4

Har äntligen kommit på is med mina glapp4. Har kört c:a 15 mil med dem. Kör med ovanstånde kombination + shockkord i hälen (se nedanstående bild). Några erfarenheter:

* Har gått hårt på Bo G:s tips och erfarenheter. Började med den låga Montrail Storm-skon. Trots många försök och ivrigt tränande fick jag aldrig önskvärd stabilitet. Även om jag tycker jag hittade ett bra balansläge så hjälpte inte det. Jag upplever att jag behöver arbeta med foten för att kompensera dåliga isättningar i isen och ojämnheter i isen och mina vrister orkade inte det med Montrail Storm. Gick därför över till Montrail Traverse som jag är mycket nöjd med. Vilken skillnad en sko kan göra! Jag står som gjuten på skridskon och kan hantera även sämre fören.

* Stoppkammen som skall sitta i spåret som man sågar i sulmönstret fick jag göra lite högre än Bo. Mina kammar är 6 mm höga (sulmöntret 4 mm djupt). Skon står på skruvarna som stick upp någon mm. Jag behövde dem så höga för att inte skon skulle släppa från kammen i vissa lägen.

* Upplevde att jag inte fick att bra stöd underifrån i tån vid frånskjutet. Därför monterade jag en liten platta under tån.

* Upplever det som svårt att få foten i rätt läge när man spänner på sig skridskorna. Har satt tejp på skon för att lättare hitta rätt läge.

* Är inte nöjd med att ha rem över foten. Känns inte helt säkert. Funderar på om man skulle montera typ pumpspänne med den tandade platsremmen formad efter foten. Kanske skulle det då t.o.m. gå att ta på sig skridskorna stående. Har vant mig vid det med mina tidigare Almgrens snabb och Rottefella NNN BC.

* Finns viss instabilitet i skon som beror på platsen där jag sågade i skons sulmönster. Kammen låser inte för vridning åt ena hållet. Dock inget stort problem. Funderar ändå på dubbla kammar och sågade mönster i sulan.

Här på Sommens fina isar för två veckor sedan: