hobbes; sa:
Det bolaget som kan visa för folk att vi är helt säkra och ni behöver inte gå igenom en massa struliga säkerhetskontroller, inte fundera på om ni har något felaktigt i fickorna osv skulle ju ta alla andra bolags passagerare över natten.
Ja, för frågan är hur djupa inskränkningar i vardagen människor är beredda att gå för att få den där (falska?) säkerheten. Om det fanns alternativa företag som inte hade samma säkerhetskontroller, ja, vem vet?
Nota bene att jag inte är nån sån där DN-skribent som ylar om "förlorad frihet" så fort nån vill kolla att jag inte har plutonium i fickorna. Inte heller är det något fel på t ex nollvisionen, men man måste se det som en vision, inte som ett reellt mål. Vissa (DN-skribenter bl a) vill få det till att eftersom en vision inte kan uppfyllas, så är hela iden skräp. Så illa är det inte, men någon måtta på godtycket får det väl vara!
Jämför biltrafiken: Genom maxhastigheter, regler för bilarnas utformning och trafikregler har man på ett effektivt sätt minskat antalet trafikdödade. Nu finlirar man med t ex mitträcken, fartkameror etc (i framtiden förhoppningsvis äv alkolås).
Att förbjuda T-röd men inte chartersprit (man kan ju tanka över en liter T-doja i en tom Grants-flaska...) eller nagelfilar (brrr, shakin my boots...) men inte attachéväskor, stålpennor, nycklar etc, eller att inte tillåta MP3-spelare men samtidigt tillåta digitalklockor och pacemakers, hela detta sammelsurium av snåriga och till synes godtyckliga regler invaggar människor i en falsk tro att inget ont kan hända dem, alternativt gör dem förbannade på hela apparaten. Inte så att de flyger mindre för det, men de blir sura. Läs denna tråd t ex.
Och då ska vi inte nämna vansinnet direkt efter seveneleven eller vaddetheter. Datorer som beslagtogs pga ägarens härkomst, raderades och återlämnades raderade "med hänsyn till nationens säkerhet". En effekt av detta blev att vissa europeiska vetenskapsmän skippade forskningsmöten i USA, efter att ha suttit timvis i meningslösa förhör vid sitt senaste besök etc. Inte något jag hämtat från Michael Moore, utan från de som var där, och blev förbannade. Och från amerikaner som skämdes för hur deras land mottog sina gäster.