Grundtanken är väl att man får stå ut med att samsas, men i ett i övrigt glesbefolkat naturområde har jag svårt att se behovet. Jag tänker olika vid olika situationer, och jämförelsen med en buss är talande. Man drar sig ju inte för att be någon ta bort sin väska så man kan sitta på en i övrigt fullsatt buss.
Vid en tätbesökt badsjö ska man vara glad om man får ha en liten buske mellan sig och grannen när man badar, och kan inte gnälla över att någon kommer så nära, förutsatt att det är just tätt med folk. Annorlunda när det är folktomt.
Exempel på brott mot vad jag anser vara vanlig hyfs:
För en tid sen vid ett vindskydd i Paradiset söder om stockholm.
Jag hade tagit en lunchpaus på dagsvandringen, och lagt lillpysen att sova middag i ett vindskydd.
Två damer dyker upp. Högljutt snattrande genom skogen. Jag går dem till mötes och säger.
-"Hej! Jag sitter och äter lunch här och min 1-åring sover middag, så det vore snällt om ni kunde ta det lite tyst när ni går förbi."
-Nja går förbi vet jag inte, vi hade tänkt fika här svarar den ena.
Jag: -Jaha, ni har inte lust att ta grillplatsen istället då? (menar en grillplats utan vindskydd som ligger kanske 50m bort, som damerna just passerat.)
Hon: -Det vet jag inte om vi har lust med!
Jag: -Mja ni får såklart fika här men då får ni dras med sällskap, plus att jag gärna vill att ni inte väcker grabben.
Vid det här laget hade damens kompis som hela tiden försökt få en syl i vädret börjat handgripligen dra dam nr1 därifrån...
Jag tror ingen om ont, och jag tänker mig att besvikelsen att att inte vara "först" till sitt favoritställe kan få vissa att handla lite överilat.