Funderingar efter min första fjällvandring...

[niklaz]

Håller med men nog är det skönare ju mindre man bär på. Har provat 8-dagars med 32 och 22 i startvikt och skillnaden var ganska stor. Med stigande ålder och sämre fysik kanske det kommer naturligt att man vill lätta bördan.

Jag har själv lite svårt att förstå den allmänt förekommande rädslan att ha lite vikt på ryggen. Om man är normaltränad och normalstark är det väl inga problem att bära 25 kilo på ryggen (under förutsättning att man har en ryggsäck som sitter bra och avlastar på rätt punkter)?

 

[joanna]

Jag har själv lite svårt att förstå den allmänt förekommande rädslan att ha lite vikt på ryggen. Om man är normaltränad och normalstark är det väl inga problem att bära 25 kilo på ryggen (under förutsättning att man har en ryggsäck som sitter bra och avlastar på rätt punkter)?

Hmmm. Jag är inte det klenaste som går på jorden, men kan försäkra att i stort sett varje kilo mindre på ryggen upplevs som ökad livskvalitet, om man skall knata någon kilometer (och mer) upp och ner varje dag. Mina knän är också av den bestämda åsikten. För att inte tala om säkerhetsaspekten i lite svårare terräng. I horisontalled går jag gärna hur länge som helst med valfri vikt... .

 

[monokrom]

Till OP. Skynda långsamt. Som tidigare nämnts så tar det ett tag att hitta rätt. Rätt beror dessutom på en mängd variabler, årstid, plats o.s.v. Att vilja minska vikten är sunt men vänta inte tills nästa fjälltur. Gå ut i skogarna där du bor och testa dig fram. Jag törs garantera att det om inte annat finns låglandsleder mer eller mindre i närheten av dig. Tweaka packningen, ut och gör en övernattning, dra lärdomar. Jag tog en weekendvandring i somras på Sörmlandsleden mellan Huddinge och Handen. Känns galet att det finns så fin natur "mitt" i Stockholm.

Vad gäller viktminskning så är oftast de största förbättringarna kopplat till hyfsade utgifter. Bära, bo och sova står i många fall för de stora viktbesparningarna (kg i stället för gram) men det kostar en del.

Klockrent inlägg. Jag kan själv inte understryka nog det där med variabler. Det är framförallt skillnad på att gå ledat och o-ledat. Det är särskilt vid det senare som den robusta och enkla kängan visar sin kvalitet.
I skogslandskap behöver man inget tält o s v. I min erfarenhet är utrustning optimerad för vandringsled (mycket amerikansk utrustning i o m trail-trenden) ofta ganska olämplig för annat uteliv, t ex att gå över/igenom ett risigt och slyigt kalhygge.

Jag tycker det är viktigt att bestämma sig för på ett tidigt stadium om man verkligen behöver ha optimal utrustning till alla tänkbara förhållanden? Det är oekonomiskt på alla vis.

 

[UteMats]

Håller med men nog är det skönare ju mindre man bär på. Har provat 8-dagars med 32 och 22 i startvikt och skillnaden var ganska stor. Med stigande ålder och sämre fysik kanske det kommer naturligt att man vill lätta bördan.

Hmmm. Jag är inte det klenaste som går på jorden, men kan försäkra att i stort sett varje kilo mindre på ryggen upplevs som ökad livskvalitet, om man skall knata någon kilometer (och mer) upp och ner varje dag. Mina knän är också av den bestämda åsikten. För att inte tala om säkerhetsaspekten i lite svårare terräng. I horisontalled går jag gärna hur länge som helst med valfri vikt... .

Jovisst, självklart finns en poäng med det ni skriver, men jag tycker inte att problemet är proportionerligt till den den rädsla som många verkar ha för att bära lite. Trots allt är ju den fysiska ansträngningen en stor del av själva turen. Självklart förstår jag (och respekterar) att svaga punkter i knän och ryggar kan påverka upplevelsen. Men jag har svårt att tro att så många unga människor verkligen har såna problem.
Men visst, så sent som i slutet av augusti gick jag upp på Keb med full packning (23 kilo senare invägd) över Durlings led upp och Västra leden ned. Förbannade mig själv att vi inte lämnade packningen nere i Kaffedalen. Men det är å andra sidan en ruggigt brant stigning som inte förekommer på "vanliga turer".

 

[Gregorius]

Jovisst, självklart finns en poäng med det ni skriver, men jag tycker inte att problemet är proportionerligt till den den rädsla som många verkar ha för att bära lite. Trots allt är ju den fysiska ansträngningen en stor del av själva turen. Självklart förstår jag (och respekterar) att svaga punkter i knän och ryggar kan påverka upplevelsen. Men jag har svårt att tro att så många unga människor verkligen har såna problem.
Men visst, så sent som i slutet av augusti gick jag upp på Keb med full packning (23 kilo senare invägd) över Durlings led upp och Västra leden ned. Förbannade mig själv att vi inte lämnade packningen nere i Kaffedalen. Men det är å andra sidan en ruggigt brant stigning som inte förekommer på "vanliga turer".

Det är väl inget självändamål att packningen ska vara tung (om man inte är ute i träningssyfte). Strävan måste väl ändå vara att ha så lätt packning som möjligt, så ansträngningen blir mindre eller möjliggöra att man kan ta med annan utrustning, typ fotoutrustning, jakt- och fiskegrejer eller en flaska vin.

Men precis som du har jag inte heller någon "viktpanik". Man har de grejerna man har, det är bättre att komma ut med dem än inte alls. Men efterhand som man byter ut och köper nytt, köper man saker som är lättare successivt och minskar packningen genom att lära sig vad man kan skippa, utan att knäcka plånboken.

 

[graylingman]

Det är väl inget självändamål att packningen ska vara tung (om man inte är ute i träningssyfte). Strävan måste väl ändå vara att ha så lätt packning som möjligt, så ansträngningen blir mindre eller möjliggöra att man kan ta med annan utrustning, typ fotoutrustning, jakt- och fiskegrejer eller en flaska vin.

Men precis som du har jag inte heller någon "viktpanik". Man har de grejerna man har, det är bättre att komma ut med dem än inte alls. Men efterhand som man byter ut och köper nytt, köper man saker som är lättare successivt och minskar packningen genom att lära sig vad man kan skippa, utan att knäcka plånboken.

Kan det sägas bättre? Tror banne mig inte det!

 

[Bora]

hur man än vrider och vänder på det så går man längre med lättare utrustning. Hur lätt är mer än fråga för plånboken.

Jag är vältränad men jag försöker inte har mer än max 14 kg, helst mindre, på en tur. Jag har gått med 25+ kg, och visst, första kilometern känns det inte så farligt men efter 10 h börjar det kännas överallt mer eller mindre. Och ja, jag hade en väldigt bra ryggsäck, men det hjälper bara till en viss punkt, det var fortfarande 25+ kg som skulle släpas omkring. Sedan måste ju allt ha sina proportioner, några gram hit eller dit spelar mindre roll och om det är 14 eller 12 kg kanske inte heller. Det är mer tankesättet som är viktigt.

 

[SeñorCaca]

Måste tillägga att om man planerar att skaffa barn så är det en fördel att i tid försöka skaffa så lätt utrustning som möjligt. Barn är inget hinder för fjällturen, snarare en morot (gäller kanske mer efter 2-3 år åldern då de kan leka och skutta i naturen). När man då även måste bära barnens grejer är det inte kul att lägga till några kilon på de ursprungliga 25 bara för att man kände sig ung o stark (o envis ;-)).
Med barn i blöjålder så får man inte glömma att fulla blöjor måste med tills man kan göra sig av med dom i en papperskorg och de väger nästan lika mycket som barnet ätit och druckit under dagarna som gått.

 

[seobserver]

Det är väl inget självändamål att packningen ska vara tung (om man inte är ute i träningssyfte). Strävan måste väl ändå vara att ha så lätt packning som möjligt, så ansträngningen blir mindre eller möjliggöra att man kan ta med annan utrustning, typ fotoutrustning, jakt- och fiskegrejer eller en flaska vin.

Men precis som du har jag inte heller någon "viktpanik". Man har de grejerna man har, det är bättre att komma ut med dem än inte alls. Men efterhand som man byter ut och köper nytt, köper man saker som är lättare successivt och minskar packningen genom att lära sig vad man kan skippa, utan att knäcka plånboken.

Ett klokt inlägg med point, hurra!
go tur