Här om dagen gick jag in i en av stockholms friluftsbutiker. Jag såg ett par byxor som jag bara kände att jag måste ha. Dock blev jag lite butter (men knappast förvånad) över att de kostade ca 2495:-. Då det var lite bekymmersamt bad jag vänligen butiksföreståndaren att lägga undan byxorna ett dygn så jag kunde gå hem och fundera.
Lite senare på kvällen fick jag tid över på jobbet och kollade en annan välkänd firma på nätet. I sortimentet fanns även de byxorna jag sökte. Jag ringde omedelbart till firman som sa, "javisst har vi dem hemma". Tyvärr fanns inte small-storleken i det önskade plagget, men med lite tur gick det att lösa. Det intressanta med historien är att priset för byxorna i affär nummer två var 1995:- dvs 500 kr LÄGRE än i affären mitt i stan (avståndsmässig skilnad ca 3km).
Är friluftslivet i innerstan till för de som har pengar, eller är vi för dåliga på att kräva konkurrenskraftiga priser?
Lite senare på kvällen fick jag tid över på jobbet och kollade en annan välkänd firma på nätet. I sortimentet fanns även de byxorna jag sökte. Jag ringde omedelbart till firman som sa, "javisst har vi dem hemma". Tyvärr fanns inte small-storleken i det önskade plagget, men med lite tur gick det att lösa. Det intressanta med historien är att priset för byxorna i affär nummer två var 1995:- dvs 500 kr LÄGRE än i affären mitt i stan (avståndsmässig skilnad ca 3km).
Är friluftslivet i innerstan till för de som har pengar, eller är vi för dåliga på att kräva konkurrenskraftiga priser?