ärgar å andra sidan inte fast helt som rost och kan därför sägas vara funktionellt. Finns t ex också i nipplarna till cykelekrar.
Mässing är traditionellt det som sitter i delar av mekaniken och chassit i fällknivar. Eller vad säger du Paul?
En nackdel med EKAs mässingskruvar som jag kan leva med är att de lätt repas om man drar åt eller lättar på dem med skruvmejsel. Ofta bättre om det går att justera med en tumnagel IMHO
Thure
Precis. Mässing ärgar visserligen men beläggningen är lätt att få bort. Antingen genom att gnugga med adekvat duk (av lämplig strävhet) eller med diverse hjälpmedel såsom slippastor eller aerosoler på mättat läderbälte. Det vill säga: Exakt samma material som man använder till att polera blad.
Personligen brukar jag börja med diamantpasta på under 1 µ. Om det inte funkar så går jag över till grövre strävhet, t ex Tormeks 3 µ pasta. När jag är färdig på den grovleken så går jag tillbaka till diamantpastan.
Om mässingsskruvarna är ännu mer skadade så kör man på slippapper på mjukt underlag, t ex musmatta. Man kör på roterande rörelser tills man avlägsnar alla repor. Därefter är det återigen att kör på den tidigare nämnda metoden med pastor och strigel.
För att endast avlägsna ärg så funkar det med diverse reagenter, som t ex ättika, Häxan, soda och liknande.
Ibland råkar man sabba själva spåret i skruven. Tekniken för att återställa den är genom att försiktigt rikta tillbaka den med en liten hobbyhammare/guldsmedshammare för att därpå fila till spåret och avsluta på de redan nämnda metoderna. För att vara säker på att inte sabba spåret i första taget så bör man använda ett s k
"fiskben", dvs ett mjukare ämne än själva mässingen. Det finns fiskben i plast och i äkta ben. Jag använder det sistnämnda: