Kom hem idag från första riktiga turen med min fyraåring...
...och det var bara postitivt. Då han var tre sov vi i tält på tomten första gångerna för att han skulle få prova på detta.
Vad jag tänkte på innan var bla;
- fördelningen av packning. I hans säck skulle hans regnkläder och kudde få plats + alla de leksaker som han ville ha med sig. Detta då jag anser det viktigt att barnen får vara med "på riktigt" och därmed uppleva även de jobbiga bitarna som att det kan vara tungt att bära ryggsäcken. Vikten var i detta fall ca 3,5 kg (till grabbens egna vikt på ca 23 kg). Jag bar resten.
- distansen vi var tvungen att förflytta oss. I detta fall 2,5 + 2,5 km. Jag hade innan start berättat om hur sträckan skulle se ut. "Först går vi förbi ängen med hästarna, sedan genom granskogen, därefter kommer den stora uppförsbacken, sedan sträckan med spängerna" etc etc.
- lägerplatsen. Jag valde en för mig välkänd plats vid en sjö och iordningställd rastplats med befintligt vedförråd. På utflyktsdistans (750 m) från tältet fanns ett vindskydd, stora grävda gropar att titta på och en timrad övernattningskoja vilket alltihop gav bra ursäkter till att inte bara vara vid tältet. Att platsen är känd hade också gjort att vi snabbt kunnat evakuera i mörkret om olyckan varit framme.
- vädret. Som ni vet finns det inga dåliga kläder... Detta stämmer bra då det regnade ungefär halva den tiden vi var ute. Detta var bara ett problem för morföräldrar och övriga bekanta - inte för sonen. Däremot tog det ett par försök innan han klarade entrén till tältet + avklädning av regnkläder i absiden utan att dra in vatten och smuts. Därefter klarade han det exemplariskt.
- förberedelserna. Ska man göra något ska man helst ha förberett det hela med att läsa boken, se filmen, lyssna på ljudbandet etc för att sonen ska vara helt på banan. Vi förberedde äventyret genom att prata om det varje dag i en dryg vecka innan. Dessutom har vi berört det varje gång under hösten-vintern-våren då jag stuckit ut själv med lilla tältet.
- tältet. En fyraåring tar stor plats och har inte riktigt koll på vart kroppsdelarna tar vägen. Vi använde ett Keron 3 vilket var perfekt för att kunna både leka, byta om, äta och sova i.
- tiden. Planerna för vad vi skulle göra var extremt diffusa, utan vi tog dagarna som de kom. Det enda som var sagt innan var att vi skulle tälta, elda och laga mat, och kika på djur. Lätt enkla önskemål att uppfylla som förälder. Sedan fick det bli i den ordning det blev. Ville han leka gjorde vi det, ville han fotografera eller kika med kikaren så gjorde vi det. Oavsett vad vi såg (träd, grodor etc) så fanns det något att prata om.
- extrakläder. Barn geggar ned sig. Speciellt utomhus.
- riskerna. Det kan hända saker utomhus då man handskas med eld, knivar, yxor och steniga sjöstränder. Detta är läget att ta med den stora sjukvårdslådan och ha koll på hur innehållet ska användas. Jag upptäckte att min mobil saknade täckning på lägerplatsen (Telia, 25 km från Stockholm C..!) vilket hade betytt att jag var den enda omedelbara livräddaren att räkna med om något allvarligt hade inträffat.
I övrigt upplever jag att en god egenkännedom om sin egen utrustning, säkerhet och de egna reaktionerna räcker långt. Som det var nu om vi hem idag med endast ett nytt plåster, några mygbett och rejält med ketchupfläckar på oss. Och massvis med historier att berätta för resten av familjen.
Lycka till!
och det är inte nåt sådär speciellt man behöver tänka på. Men det finns ju en del småsaker som man kanske inte tänker på.
