Vårt samhälle har byggts med en (kanske outtalad) förutsättning att det ska vara någorlunda stabilt och förutsägbart, inte minst ekonomiskt. Vidare har det ansetts självklart att man ska kunna bosätta sig i staden eller på landet, vilket man önskar. Exempelvis skatter och annat har utformats efter denna stabilitet, och skattesatsen har kunnat göras hög.
Nu händer saker som inte många på allvar räknade med för bara 10 år sedan - först insikten om en klimatkris och sedan en energikris (för att inte tala om mer våldsamma händelser i vår närhet). Att då överlämna ansvaret till individen - som alltså förväntas lösa problemen med egna val - är för mig obegripligt. Om nu hela samhället står inför drastiska förändringar måste ju ansvaret vara kollektivt ända upp i högsta ledningen. Hittills har politiken i stor utsträckning ägnat sig åt ett slags utökat bunus-malussystem, där oönskat beteende straffbeskattas och önskat beteende erhåller ekonomiska lättnader eller bidrag. Detta ska då få människor att göra individuella val i önskad riktning. Men i många fall finns inget alternativ som fungerar. Då ökar bara kostnaderna på gräsrotsnivå och inget vettigt har uppnåtts.
Som jag ser det är det är samhällets gemensamma ansvar att bearbeta problemen så att utvägar och lösningar blir till. Inte bara överlämna allt åt individerna. Fast detta ansvar ser man alldeles för lite av. Våra politiker, departement, osv är inte tillräckligt kreativa. De tycks istället förvänta sig att individer och privata företag ska vara det - om bara dessa pressas tillräckligt hårt.
www.svt.se
