Fjällvana?

[greenjuice]

Orealistiska förväntningar/drömmar

Jag försöker hänga med i tråden. Olika aspekter på fjällvanan. En sak är klar - folk idag, särskilt ungdomar har mindre kontakt med naturen och även vanan med att utöva friluftslivet.

Ibland får jag frågor om vandring i Pyrenéerna och dylikt. Det visar sig ofta att de som ställer frågan har väldigt liten erfarenhet av fjällvandring. Ibland har jag läst på andra sajter om nybörjare som åker till Korsika för att vandra GR20 bara för att leden betraktas som en av Europas tuffaste vandringsled. Även har jag läst här på Utsidan (om mitt minne är rätt) att det har funnits många nybörjare som första gången ska vandra i fjällen åker till...Sarek! Jag häpnar...

Tillgängligheten på många sköna naturbilder på nätet är väldigt enkel och det gör att folk skapar drömmar och åker till dessa platser som de har sett bilder oavsett deras erfarenhet av friluftsliv. En kompis (Stockholm) till mig drömmer om att åka till Korsika och vandra trots kompisen har ringa erfarenhet av vandring eller friluftsliv allmänt... Det verkar vara få som börjar på hemmaplan numera....Det finns ofta ju fina skogar och låglandsleder i närheten....

 

[-Patric-]

folk har alltid åkt på idiotgrejer, det är inget nytt.. ni har bara glömt..

 

[peklund42]

Möjligt att jag rycker detta påstående ur sitt sammanhang, men efter att ha följt många diskussioner här på utsidan tycker jag att det kan vara på sin plats att påpeka att man med fördel kan skaffa sig behövlig erfarenhet på annat håll än fjället. En vintertur längs skåneleden är oftast tuffare och ger mer erfarenhet än en sommartur längs kungsleden. Jag får intrycket av att många bara vandrar en fjällvandring om året och sen ställer kängorna i garderoben till nästa sommar.

Jag har nog lite svårt för ordet fjällvan kontra friluftsvan. Fördelen med att bygga upp sin erfarenhet runt knuten är att man har betydligt fler turer per år och att man i säkrare omgivningar kan tänja mer på gränserna och testa mer, vilket ger en snabbare erfarenhetsuppbyggnad. De få saker som skiljer fjällen från skogslandet vållar då sannolikt inget problem. Själv gick min och polarens första fjälltur genom Sarek, vilket trots riktigt tjurigt väder inte ställde till några problem tack vare god friluftsvana.

Jag får intrycket av att friluftsvanan numera är sämre hos förstagångsfjällvandraren.

Jag räknar nog mig själv till dom "oerfarna", i många saker...jag gillar att prova på nya saker och skåneleden(el bohusleden i mitt fall), hur tuff och erfarenhetsgivande den än må vara, lockar inte speciellt mycket.

När jag jämför kostnaden för 1v vecka i Sälen med 1v i Chamonix med guide, off-pist åkning etc och sedan kollar vad jag får för behållning så blir det Chamonix varje gång...1v surfing i Apelviken eller 1v i Portugal? Portugal, tack...Dykning i röda havet eller Florida vs. Bohuslän? Vi ses när jag kommer tillbaka...

rätt eller fel....

För mig så är "poängen" med att fjällvandra just ensamheten(förutom medhavt sällskap) och naturupplevelsen, att då välja "motorvägen" känns ju helt galet...jag kommer dock hålla mig på en sådan nivå att vi kan ta oss både ut och tillbaka utan fjällräddningens hjälp(hoppas jag) men attityden att nybörjarna "skall hålla sig i den blå backen" som jag läser mellan raderna här och oviljan att ge nyanserade svar "för att skydda dom okunniga" tror jag är minst sagt kontraproduktiv...

(inte direkt riktat till dig Anders)

 

[Dest]

Fundering

Hej,

Kastar mig in i tråden mitt i, efter att ha skummat igenom den.

Jag ska under vecka 33 upp till Björkliden för 3-4 dagars vandring på lämplig led. Jag har stor friluftsvana i skog men ingen fjällvana. Karta och kompass kan jag, likaså utstå skitväder i dagar på alla ledder, bredder och kanter. Jag har även en herrejösses massa prylar, men jag inbillar mig att jag kan använda dem. Anledning till vandringen är att jag ville göra något skoj innan BAMM, som går av stapeln där uppe.

Jag har också funderat om det är att ta sig vatten över huvudet med att ta vandringen där uppe och inte exempelvis Jämtlandstriangeln (som rankas som enklare?), men resonerade som så att det är skoj när det är lite tuffare. Upplevelsen blir lite större på något sätt.

Jag tror utifrån diskussionens ursprungsfråga att fjällen har blivit mer tillgänglig för alla. Inte bara oss friluftstöntar, utan även de som sörplar latte på stureplan emellanåt (undertecknad) och de som bor i förorterna till storstäderna (som också kan sörpla latte och vara friluftstöntar såklart). På hemsidorna för dessa fjällparadis så skyltas det inte med att ett dygn på fjället kan gå från horisontalregn till snö och is. Jag tror inte heller att det skulle avskräcka äventyrarna.

Men, hur bedömer jag min förmåga att klara mig på fjället? Vem kan tala om för mig vad jag klarar och inte, och vilka situationer man kan hamna i som skiljer fjället från Hälsinge- eller andra skogar?

mvh Dennis

 

[The Trooper]

Hej,


Men, hur bedömer jag min förmåga att klara mig på fjället? Vem kan tala om för mig vad jag klarar och inte, och vilka situationer man kan hamna i som skiljer fjället från Hälsinge- eller andra skogar?

mvh Dennis

Det är inte upp till dig att bedöma, utan låt några 25-åriga fjortisar avgöra genom omröstning. Har du pissat på nån med veto är det kört, finns mycket brådmodig stolthet i späda kroppar. Tidigare erfarenheter kan raderas genom önsketänkande, kan man inte så kan man inte.

 

[Picea]

"De få saker" som skiljer Skåneleden från fjällen är väl just vädret, eller? Så tät dimma att man inte kan se marken eller snöstorm mitt i sommaren är sånt som knappast är sannolikt i Skåne, men däremot i fjällen, på Jämtlandstriangeln var det faktiskt, båda gångerna, så det är inte så harmlöst det heller. Promenera i skogen kan alla, våra "strapatser" på Upplandsleden här runt vår knut känns rätt långt ifrån fjällen, vi brukar inte ens bry oss om att ha en riktig karta. Men visst, vi vet hur utrustningen fungerar och om vi lyckas hålla humöret uppe i regn och med packning.

Mina föräldrar gjorde sin första och enda fjällvandring tillsammans i Sarek på 60-talet. De hade varit scouter båda två och pappa hade gjort lumpen. Var de förberedda nog då, tycker ni? När de var små på 40-talet var väl gemene man inte ute i naturen och friluftade lika mycket som folk var på 70-talet heller?

Dessutom tycker jag det är rätt lätt att få sig en uppfattning om ledernas svårighetsgrad med litet googlande, eller litet sökande på utsidan. Och de riktiga gröngölingarna ger sig inte på Jojoleden eller Sareks otillgängligaste delar. De flesta som föroyckas p.g.a. bristande erfarenhet är nog de som har en del fjällvana men blivit kaxiga för att det har gått bra förr.

 

[Anders262]

Hej,

Kastar mig in i tråden mitt i, efter att ha skummat igenom den.

Jag ska under vecka 33 upp till Björkliden för 3-4 dagars vandring på lämplig led. Jag har stor friluftsvana i skog men ingen fjällvana. Karta och kompass kan jag, likaså utstå skitväder i dagar på alla ledder, bredder och kanter. Jag har även en herrejösses massa prylar, men jag inbillar mig att jag kan använda dem. Anledning till vandringen är att jag ville göra något skoj innan BAMM, som går av stapeln där uppe.

Jag har också funderat om det är att ta sig vatten över huvudet med att ta vandringen där uppe och inte exempelvis Jämtlandstriangeln (som rankas som enklare?), men resonerade som så att det är skoj när det är lite tuffare. Upplevelsen blir lite större på något sätt.

Jag tror utifrån diskussionens ursprungsfråga att fjällen har blivit mer tillgänglig för alla. Inte bara oss friluftstöntar, utan även de som sörplar latte på stureplan emellanåt (undertecknad) och de som bor i förorterna till storstäderna (som också kan sörpla latte och vara friluftstöntar såklart). På hemsidorna för dessa fjällparadis så skyltas det inte med att ett dygn på fjället kan gå från horisontalregn till snö och is. Jag tror inte heller att det skulle avskräcka äventyrarna.

Men, hur bedömer jag min förmåga att klara mig på fjället? Vem kan tala om för mig vad jag klarar och inte, och vilka situationer man kan hamna i som skiljer fjället från Hälsinge- eller andra skogar?

mvh Dennis

Har du vana av tältturer i skogen året om är skillnaderna mot sommarfjället inte så stora: Fjället är mycket mer vindutsatt än skogen och vädret slår om snabbare. Vid alla tider på året finns det risk för nån enstaka frostgrad och snö. Hjälpen är längre bort på fjället och mobiltäckningen är obefintlig. Sommarfjället är oftast mer lättorienterat, lättare att hitta dricksvatten på och man överraskas inte av mörkret.

Hur du klarar detta avgör du bäst själv.

Faror som större vad, klättring och glaciärer slipper du så länge du vandrar markerad led.

 

[Dest]

Har du vana av tältturer i skogen året om är skillnaderna mot sommarfjället inte så stora: Fjället är mycket mer vindutsatt än skogen och vädret slår om snabbare. Vid alla tider på året finns det risk för nån enstaka frostgrad och snö. Hjälpen är längre bort på fjället och mobiltäckningen är obefintlig. Sommarfjället är oftast mer lättorienterat, lättare att hitta dricksvatten på och man överraskas inte av mörkret.

Hur du klarar detta avgör du bäst själv.

Faror som större vad, klättring och glaciärer slipper du så länge du vandrar markerad led.

Jag hade tänkt undvika större vad, klättring och glaciärer denna gång:.. Tack för tips.

mvh Dennis

 

[avslutat 73229]

En fråga till Karl-Erik (Jokkmokk)

Finns det någon sammanställning av fjällräddningens uppdrag från år till år. Sker det någon incidentrapportering för varje uppdrag? Det vore ju rätt intressant och lärorikt att se om man kan skönja några trender med avseende på typ av incident/skadetyp etc. Det närmaste jag läst var någon C-uppsats som en student i Luleå skrivit för några år sedan.

I Norge finns ju t ex incidentrapporter avseende lavinolyckor från år till år tillgängligt på nätet (lärorika och ger tankeställare..):
http://www.ngi.no/no/snoskred/Ulykker/

 

[thureb]

Kul tråd

även om vi inte har så mycket fakta att luta oss mot.

Jag upplever inte skillnaderna i svenska fjäll under de 5 decennier jag kan överblicka som så stora.

Mobiltelefoner med GSM fanns inte före 1990 och de har idag bra täckning endast i södra Jämtland och Härjedalen. Därmed är utsikterna att få hjälp utifrån fortsatt rätt dåliga om man är utanför frekventerade leder.

Jag tycker att man skall uppmana till att ge sig ut i fjällen och att ha en plan B och C tillhands. Respekt för vad, väder, glaciärer, halka och ras sommartid och snöstorm, whiteout och laviner vintertid.

Topografin i svensk fjäll är oftast snällare än i alperna och Norge. Så mycket olyckor och incidenter har vi väl inte om man undantar fulla skoteråkare.

Mycket av incidenterna och olyckorna på Kebnekaise tror jag beror på att det är just Sveriges högsta punkt. Inte många skulle komma på att ta sig fram där i skitväder om det inte var prestige i att ha varit uppe på Kebnekaise.
Jag har vänt 3 gånger på väg upp mot toppen och tycker att det är något att vara lite stolt för.

Thure

 

[Almgren]

Visst, sånt kostar pengar men jag upplever det som att den officiella informationen som tillhandahålls är väldigt knapphändig. Vad finns egentligen mer specifikt? Fjällen.nu? Som svensk finns ju en del böcker att läsa men en novis kanske inte ens vet vem Grundsten eller Abrahamsson är.

Nu gissar jag. men en anledning till att vi har ont om officiell information är att svensken tar sån info så bokstavligt. Står en led markerad som lätt så är den ju det, oavsett om det blåser orkan. kan vara så att man inte vill vara som ansvarig för sådan information då man "vet" att den kommer misstolkas förr eller senare av någon blåögd svensk.

Christian
något desillusionerad och cynisk idag

 

[avslut1008]

Statistiken

Ja, det finns sammanställningar t.ex hos RPS centalt, men tyvärr är oftast dessa väldigt otydliga och innehåller ingen direkt "berättelse" om vad som hänt och varför. Handlar mer om varför fjäll-räddningen drabbades och kostnaderna.
Sedan allting hos polisen centraliserades till några få personer är det svårt att få tag i några djupare analyser.
Generellt kan man dock säga, utifrån den erfarenhet jag har från 85 och framåt i norrbottensfjällen, så är ju tex Kebnekajseomr hårt drabbat då det gäller svårare olyckor, helt naturligt. Sen är det ju relativt få olyckor i norrbottensfjällen jmf med södra fjällområdet. Säkerligen beroende på tillgängligheten. Södra delen får ta emot fler "blåbär" osv....
Relativt få olyckor i Sarek genom åren eftersom det oftast är mera "proffs" eller mer vana som väljer det området. Men varje år sker det incidenter som hade kunnat undvikas med bättre planering och förberedelser av den drabbade.

Alla uppdrag som genomförs som rena ambulanstransporter redovisas inte hos polisen och det var bla den statistiken som den nämnda C-uppsatsen handlade om. Det var några studenter som på uppdrag av Jokkmokksfjällsäkerhetskommitté försökte ta reda på lite mera om de olyckor som skett. Tyvärr var inte de drabbade så intresserade av att lämna upplysningar......kanske lite skam trots allt hos en del.

Men den somvill kan säkert få reda på det mesta via RPS centralt som kommer att hänvisa till någon ansv i länen...