Allt handlar om grader av farlighet och acceptabla risker. Om man ska se bara riskerna är det slut med skidåkning i dalar med branta fjällsidor. Laviner går ju och en sådan bör man ju undvika.
Att ens gå in i Sarek där telefontäcking är ickeexisterande känns ju meningslöst då det finns fjällområden där man betydligt snabbare kan få hjälp i och med att telefonen fungerar.
Vet inte varför just vattnet får folk att gå i spinn så. det är en risk till javisst. Och i tråden gör vi helt uppenbarligen olika riskbedömningar. Vi är jus trots allt olika människor så det är ganska naturligt.
Konsumtionssamhället ger alltid en enkel utväg i de flesta situationer, köp en ny pryl och använd den så "försvinner´"risken eller ökar effektiviteten, eller något annat som vi "behöver". Själv har jag inget emot att dämpa eller eliminera risker och gör så i de flesta avseenden. men frågan är när risken börjar bli så liten att det inte längre är intressant...hur agerar man då..?
Just vattenrenare är typiska prylar som används på marginalen minst sagt i fjällen (en helt annan situation är det såklart om man vandrar i områden där vatten är stillastående eller påverkas av bebyggelse, diken m.m.. Som framgått verkar de flesta vana vandrare klara sig alldeles utan att bli magsjuka. En och annan har något enstaka exempel på motsatsen.
Å andra sidan lockar den fina friluftsbutiken med en glänsande pryl - denna "pryl" kan kanske anses vara "nödvändig"..?...inte samma ihåliga känsla som när man köper ännu en ryggsäck eller ännu ett kök ...
Lockande...
//J