Fall i tradsäkringar tråd!!!

Finns det någon samlingstråd där vi berättar om fall i traditionella säkringar?

Annars skulle jag tycka det borde vara en mycket välbehövlig tråd att starta upp!

I korthet alltså , En tråd där du berättar om ditt förstemansfall,

*Hur långt du föll, hur mycket rep ute,= ungefärlig fallfaktor
*vilken typ av säkring som tog fallet
*Hur du upplevde att säkringen var placerad (osäker/bomber)
*vad hände? , höll den? ,, rycktes den ur?
* ev trolig orsak till att den rycktes ur.
*annan relevant info?

Iden till denna tråd fick jag i helgen när jag gjorde min traddebut på häggsta ,när jag fick praktisera neråtklättring lika mycket som uppåtklättring , när jag som allmänt leder 6:eek:r vid sportklätter,och 7:eek:r med topprep fick vända på 5:eek:r med parkinsson i hela kroppen

vände på flera leder så högt som 15 meter upp när jag inte längre ansåg mig hitta tillförlitliga säkringssprickor!

Än så länge har jag inte själv något fall att bidra med!

Vad tror ni , kan inte detta bli en intressant tråd?
 
Hehe, nu var det ju inte goda råd tråden skulle handla om... men ändå: Häggsta är som gjort för att skrämma skiten ur nyblivna traddare, bara en massa nästan-placeringar som såg bra ut nerifrån. Åk till Tunaberg i stället, där kan du frossa i bombersäkringar. Det är värt resan!
 
Åk till Tunaberg i stället, där kan du frossa i bombersäkringar. Det är värt resan!

Och ska man vara mer specifik är det förmodligen Simonsberget som menas! Inte nog med att det är fullt med bombersäkringar, berget är riktigt fint också. Var dock beredd på att dela vägg med rejält många andra klättrare.
 
säkrade ett förstamansfall här om dagen faktiskt. Dock ett ganska milt sådant. Fallet var kanske 2 m totalt och hade kanske 10 m rep ute, så en faktor på typ 0.2 vilket inte är så mycket alls!

Säkringen var en metolius mastercam storlek 5 och den satt som en bomb i en för övrigt svårsäkrad vägg. Graden på leden var 7 som dock var svårigheten på cruxet resten var väl bara 6/6- :)

Det var alltså ett mycket skonsamt fall som kanske inte hjälper på att tänja gränserna på vad man vågar egentligen. men det var intressant att se!
 
Citat från tråden om microkammar:

Ville bara komplettera min tidigare tråd med en liten incident vid Grönbrink i söndags. Kompisen klättrade upp till de tunna fingersprickorna en bit upp på Klart spänt och lägger min svarta Alien (minsta, med ett spann på ca 9-12mm). Han kliver upp en bra bit på denna eftersom det inte finns fler lägg på ett bra tag. Han kommer upp till hyllan där det lättar, men är pumpad. Det finns heller inga lägg där... Han faller kanske 6m innan repet spänns och jag dras upp en meter, dvs han blir hängande ca 7m nedanför där han föll. Placeringen kommenterades som "inte den bästa", men tydligen höll den ändå. Svårt att räkna fallfaktor när andreman lyfts upp, men det var max 13m rep ute. Axeln fick en liten böj, och den mjuka metallen i en av loberna fick en rejäl bula. Strax under den kam som fick ta smällen satt en Camalot C4 stl 0.3.

Hellre en ytte-pyttekam än ingen säkring alls...
 
Inget fall men när jag som andreman skulle sätta fast en jättelik kamsäkring i utrustninshängaren halkade den på något magiskt sätt ur karbinen och landade mjukt i gräset på en liten klipphylla en bit ner. Bestämde mig för att bärga den men eftersom det var första säkringen (dummy) på replängden räckte inte repet för att nå den. Jag hoppade ut och tog upp den mellan fötterna. Det fanns nog med repflex för att få den sista lilla bit som behövdes. Försteman var lättad då han kände att jag var på väg uppåt igen. :)
 
Jag har fallit några gånger, det brukar gå bra, har aldrig gjort mig illa. Som längst kanske 5 meter. Någon gång på kil, men flest gånger på camalots. De har hållit fint. Fallfaktorn har iallafall aldrig varit över 1. Så kör på bara så vänjer du dig!
 
Jag faller rätt ofta, om det beror på att jag är en kass klättrare eller ej låter vi vara osagt,
men det har gått bra alla gånger utom den då jag gick i backen från 6 meter när jag fick för mig att scrambla upp för en orensad led för att "kolla". Hade lagt min gröna C3 i en placering jag visste var sisådär, steg upp och la den minsta blå dmmoffseten. Bomber neråt och utåt, men...inte uppåt.
Jag drog mig nämligen upp i QD:n för att kolla status på en hylla ovanför, och kilen rycktes upp.

Fall i C3:an, som rippade, och pang i backen. Bra landning på rygg i en liten "skål" i marken med mjukt gräs. Änglavakt, tror jag det kallas, inte en skråma.

Var rätt grön på trad då, (fortfarande grön, men inte lika).

Andra läbbefallet, som gick bra, men kunde slutat illa, var på en flakig led på hemmaklippan som var felritad i föraren. Hade satt en C4 0,5 bakom ett flak (gick ej att lägga kil där!), och gick åt fel håll, hamnade frihängande i armarna. Försökte klippa ett bultat ankare som fanns nära i panik, men det sket sig och jag föll. Camaloten sa " Schrhshchrhshchr" när den vred sig bakom flaket.
Brr. Fick fira av från den sen, och var mycket lycklig att komma ner i en bit.

Den kammen är fortfarande min älskling, har den att tacka för mitt liv, och är mycket glad att jag igår lyckades pilla tillbaka fjädern i ena loben som hade hoppat ut. Den har förhoppningsvis många år av tjänstgöring kvar innan pension.


Skäms inte nämnvärt för att dela med mig av dessa yberklanterier, kanske någon kan lära sig nåt av det..Sedan dess väljer jag iallafall mina leder med större omsorg.
 
Fick några flygare på leden Carlsberg 7+ på Ölväggen i Utby förra veckan. Hade topprepsövat och provlagt placeringar, annars skulle jag aldrig vågat leda den graden...

Åkte först av precis i den bouldriga starten. En halvmeter över min andra säkring, minsta DMM offseten, uppbackad med en microcam. Hade väl tre meter rep ute. Det blev förvånansvärt mjukt. Jag hade inte alls tänkt ta ett fall där med tanke på att det kunde bli ganska stumt med så lite rep.

Sedan rök jag av igen, ca 15 meter upp, denna gång i en blå DMM offset. Den satt ytligt men förvånansvärt bra i en spricka som såg ut som att den bara borde rymt en Wallnut #1. Jag var nog ca 1,5-2 meter över säkringen och föll väl kanske 5-6 meter i vertikal terräng. Tog det fallet ett par gånger.

Försöker i sådana här lägen ge mig själv en mental klapp på axeln för att jag vågade gå på. Mitt vanligaste misstag är att låta psyket sätta stopp även när säkringarna är bra. Måste bli bättre på att våga gå på, och våga ta fall då och då. Med en fallfaktor i båda fallen kanske 0,2 så blev det mjukt och lugnt.
 
Jag är långt ifrån så bra som jag tror, så jag tenderar att falla snart sätt varje dag jag är ute, fast några långa hårda fall vet jag inte om jag någonsin tagit. Över fallfaktor 0,7 har jag nog aldrig vart och för det mesta mycket mindre än så. Jag slösar hellre bort det sista av mina energireserver på att lägga en säkring till i stället för att stöta uppåt.

Till trådskapare: Anektodisk evidens åsida, litar du inte på dina säkringar så solar du. Då är det klokt att backa ner till marken om du står inför ett flytt som inte har 100% utfall. Jag vet inte varför du inte litar på dina säkringar, kanske lägger du skräp, kanske inte.

I första läget måste du ta reda på om dina säkringar är bra eller dåliga. När du känner dig säker på att säkringarna är bra så försök hitta en brant led som går att bomba med säkringar och förplacera hela racket på topp och kör fallträning i säkringarna sedan.
 
Mitt vanligaste misstag är att låta psyket sätta stopp även när säkringarna är bra. Måste bli bättre på att våga gå på, och våga ta fall då och då.
Då och då när jag klättrar på någon välsäkrad tradled jag gjort förrut så släpper jag bara och faller, utan att förvarna säkraren. Jag ska väll erkänna att jag inte gör detta med vem som helst, men med en pålitlig säkrare så ska man kunna göra så här. Det här måste jag göra då och då om jag inte fallit av på länge, underhåller jag inte mitt ledpsyke så försvagas den med tiden. Den här obefogade rädslan att falla på bomber säkringar är jag så trött på, så jag jobbar aktivt med att minska den.

Jag har aldrig gett upp på ett ledförsök. Jag försöker altid leta känt välsäkrade leder om det är på gränsen gradmässigt och har altid gått på, oavsett om jag varit vettskrämd. Klarar jag mig genom så har jag vunnit, faller jag och säkringarna var bra så har jag iallafall gått på och vunnit lite fallträning, så det är en "win win situation". Under första försöket på alla leder ger jag inte upp, jag faller hellre...

Det sjuka är att jag ser folk hela tiden som ger upp trots att de är på topprep... Så fort det blir lite svårt så hör man "ta", och detta är klättrare som traddar... Jag ställer mig lite frågande till varför man leder överhuvudtaget om man inte ens vågar gå på på topprep... Är det för 8a.nu ticklistan tro?
 
Det sjuka är att jag ser folk hela tiden som ger upp trots att de är på topprep... Så fort det blir lite svårt så hör man "ta", och detta är klättrare som traddar... Jag ställer mig lite frågande till varför man leder överhuvudtaget om man inte ens vågar gå på på topprep... Är det för 8a.nu ticklistan tro?

Lite Off topic. Men det kan ju handla om att man bara vill känna lite på sekvenserna men inte ödsla för mycket energi.
 

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg