Ordet extremsport används väl i första hand till sporter där fel utövande medför en stor risk att skadas eller dö. Men som någon nämnde ovan, epitetet sätts ofta på av ickeutövare, producenter som vill få uppmärksamhet och media som vill sälja lösnummer/skaffa tittare.
De som inte själva utövar en aktivitet (de flesta) har lätt för att bedöma den utifrån sin egna (o)förmåga, istället för att försöka sätta sig in i hur de aktiva tänker, och då blir det som är farligt för "mig" extremt för "alla". Detta exploateras friskt av media och producenter. Svensson vill sitta i TV-soffan och se på "extremsport", förfasa sig och vänta på att någon skadas. Modernt gladiatorspel, där gladiatorerna är G-tex-klädda adrenalinjunkies med uttryck som Yeah Ohh Wow!
För oss som sysslar med det andra räknar som extremsporter är ju bilden annorlunda. Vi lägger oss på en nivå vi klarar av, jobbar hårt på säkerheten och tränar. Jag solopaddlar och klättrar som "extrema" aktiviteter, men själv tycker jag inte det är extremt. Men just för att man själv sysslar med vad andra kallar extremt är det nog lättare att förstå de som håller på med andra "extremsporter" och de som är nivåerna högre än sig själv. Jag blir inte särskilt förfasad över Ueli Stecks prestationer (Hur vååågar han??) utan mer inspirerad att jobba vidare på min nivå. Om fler själva sysslade med något andra anser extremt, skulle marknaden minska för gladiatorspelen.
"Normal" klättring, topprep-sport-trad, kan knappast kallas extremt. Visst finns riskerna att skada sig, men om man sköter grejerna rätt är det större skador i hockey. Möjligen skulle isklättring och höghöjdsalpinism kvala in som extremt, där man kan göra allt rätt men ändå riskera att skadas allvarligt och dö. Fast i somras for en stor sten nära förbi mig, när jag gick på en vanlig stig i alperna. Ska trekking i berg också räknas som "extremsport"? Begreppet är inte helt lätt att definiera