Ända sedan jag som liten läste i Kalle Anka om Äventyrsklubben som Farbror Joakim och andra excentriska miljonärer var med i, har jag velat gå med i någon liknande förening som arrangerar spännande upptäcksfärder. Då jag inte är någon idrottsman, är jag mindre intresserad av idrottsprestationer (typ bergsbestigningar) vilket jag upplever som självplågeri. Utan mer intresserad av geografisk exotism. Det finns många platser med storslagna och unika naturscenerier, men för mig tappar en plats sin exotism så fort turismen hittar dit. En EXOTISK plats är för mig en plats som är avlägsen från Sverige, och oupptäckt av oss resenärer, eller åtminstone oupptäckt av "massturismen".
Den perfekta expeditionen sker i anknytning till sådana "exotiska platser". Hur sedan expeditionen går till är sekundärt - det kan vara ett fotouppdrag, forsränning, en skattjakt, skärmflygning eller en jeepexpedition. För att det ska bli en expedition krävs absolut ett bestämt "syfte", såsom att fotografera en sällsynt växt, nå en viss plats eller färdas en bestämd sträcka (t.ex. att gå i en historisk persons fotspår). Fast detta syfte är ju å andra sidan inte den egentliga orsaken till att man ger sig ut. "Målet med resan är vägen dit", som det heter. Och när man bestämmer en expeditions syfte, får man inte bara låsa sig till teman med rationella syften, t.ex. att dyka efter vrakgods eller transportera kläder till hjälpbehövande. För då riskerar man lurar sig att uppfylla uppdraget på ett effektivt sätt, som riskerar att förstöra äventyrarromantiken. Efter för mycket resonerande kanske man finner att bästa sättet att uppfylla det rationella syftet är ett annat sätt än expeditionen! Utan man bör nog skräddarsy en expedition på ett sådant sätt att man kan räkna med att få så härliga upplevelser som möjligt. Personligen anser jag att "hitta skärningspunkten för två meridianer" är ett acceptabelt syfte för en expedition, om det visar sig att platsen förmodligen är obefolkad och övriga förhållanden tyder på att en expedition dit kan bli spännande. (Jämför Degree Confluence Project).
Kanske kan någon läsare tipsa om det finns någon liknande äventyrarförening eller expeditionsarrangör? Annars, om flera har samma syn på exotiska äventyr som jag, vore det kul om ni hörde av er... Kanske vi kan starta ett "Expeditionssällskap"?
Maila glenn@unikteknik.com!
Den perfekta expeditionen sker i anknytning till sådana "exotiska platser". Hur sedan expeditionen går till är sekundärt - det kan vara ett fotouppdrag, forsränning, en skattjakt, skärmflygning eller en jeepexpedition. För att det ska bli en expedition krävs absolut ett bestämt "syfte", såsom att fotografera en sällsynt växt, nå en viss plats eller färdas en bestämd sträcka (t.ex. att gå i en historisk persons fotspår). Fast detta syfte är ju å andra sidan inte den egentliga orsaken till att man ger sig ut. "Målet med resan är vägen dit", som det heter. Och när man bestämmer en expeditions syfte, får man inte bara låsa sig till teman med rationella syften, t.ex. att dyka efter vrakgods eller transportera kläder till hjälpbehövande. För då riskerar man lurar sig att uppfylla uppdraget på ett effektivt sätt, som riskerar att förstöra äventyrarromantiken. Efter för mycket resonerande kanske man finner att bästa sättet att uppfylla det rationella syftet är ett annat sätt än expeditionen! Utan man bör nog skräddarsy en expedition på ett sådant sätt att man kan räkna med att få så härliga upplevelser som möjligt. Personligen anser jag att "hitta skärningspunkten för två meridianer" är ett acceptabelt syfte för en expedition, om det visar sig att platsen förmodligen är obefolkad och övriga förhållanden tyder på att en expedition dit kan bli spännande. (Jämför Degree Confluence Project).
Kanske kan någon läsare tipsa om det finns någon liknande äventyrarförening eller expeditionsarrangör? Annars, om flera har samma syn på exotiska äventyr som jag, vore det kul om ni hörde av er... Kanske vi kan starta ett "Expeditionssällskap"?
Maila glenn@unikteknik.com!
