Alltså, jag är under 35..
Gris och fläsk har ju det omvända förhållandet, där vill man ju inte att konsumenten ska tänka på söta disneyfierade kultingar när de presumptivt ska köpa bacon.
erfarenheter från yllekläder+ membrantyg?
- Trådstartare martinskugge
- Start datum
Alltså, jag är under 35..
Gris och fläsk har ju det omvända förhållandet, där vill man ju inte att konsumenten ska tänka på söta disneyfierade kultingar när de presumptivt ska köpa bacon.
OnT
Följer tråden med stor nyfikenhet, tack gro för all kunnig info.
OT
Jag förstår faktiskt inte varför någon myndighet(?)och/eller branschlobby(?) som säger sig vara mån om konsumentupplysning skulle ha velat sudda ut åtskillnaden på råvara och dess mer förädlade uppenbarelser.
Personligen upplever jag detta som en utarmning av språket - inte bara, eller ens främst, ur rent teknisk/juridisk synvinkel. Dofterna och nyanserna stryker ju med. Vad ska "Yllet" i Lars Gustavssons roman heta? "Lukten av våt ull" tappar rytmen och poesin och väcker inte alls samma minnen och bilder som "lukten av vått ylle".
I längden är det - vad vi än tycker (och SAOL, Wikipedia, IWS... säger) -usus som fäller avgörandet om vad som är "korrekt". Men vi behöver ju inte hjälpa till, när vi märker att ord och nyanser försvinner ur språket.
/Joanna (språknörd)
Följer tråden med stor nyfikenhet, tack gro för all kunnig info.
OT
...liksom på "lin" och "linne", "silke" och "siden", och från mitt eget område t ex "träd" och "trä", "tall" men "furu", med mycket mera.
Jag förstår faktiskt inte varför någon myndighet(?)och/eller branschlobby(?) som säger sig vara mån om konsumentupplysning skulle ha velat sudda ut åtskillnaden på råvara och dess mer förädlade uppenbarelser.
Personligen upplever jag detta som en utarmning av språket - inte bara, eller ens främst, ur rent teknisk/juridisk synvinkel. Dofterna och nyanserna stryker ju med. Vad ska "Yllet" i Lars Gustavssons roman heta? "Lukten av våt ull" tappar rytmen och poesin och väcker inte alls samma minnen och bilder som "lukten av vått ylle".
I längden är det - vad vi än tycker (och SAOL, Wikipedia, IWS... säger) -usus som fäller avgörandet om vad som är "korrekt". Men vi behöver ju inte hjälpa till, när vi märker att ord och nyanser försvinner ur språket.
/Joanna (språknörd)
Som ullproducent kommer jag fortsätta använda termen som beskriver vad det de facto är. Intressant är att vi i svenskan är ganska ensamma om att skilja på varan och ursprung inom textilier. Vad det gäller träd så köper väl t.ex pappersindustrin inte på handelsnamnet inom virke? Osv.
Och nu får ni ju ändå bestämma er, utarmning av språket eller vad folk de facto säger, det är ju samma sak. Det finns ju allvarliga diskussioner om att ersätta de och dem med dom för det är vad folk sägeroch en miljard liknande exempel så den diskussionen är ju inte glasklar. Jag är för en korrekthet och tydlighet. Inte vad pöbeln anser eller vad som ligger bäst i skönlitterära böckers titlar.
Språk-OT (forts)
Men allt detta hindrar ju inte mig, som är uppvuxen med casusböjning och fortfarande rent spontant upplever skillnaden på "de" och "dem", att sörja förlusten och själv fortsätta använda bägge enligt deras ursprungliga funktion. Jag minskar ju inte begripligheten för mottagaren - oftast tvärtom.
.
PS Jag är mycket emot att peta i andra vuxnas språkbruk, men tänker göra ett undantag och meddela, att din flerfaldiga användning av den starkt känslomässigt laddade termen "pöbeln" inte känns relevant i denna tråd och riskerar att påverka diskussionen på ett sätt som du antagligen inte önskar.
I de språk jag kan någotsånär varierar detta utan någon särskild konsekvens. Beror väl mest på vad som varit meningsfullt/funktionellt/relevant i en viss miljö och materiella förhållanden.
Dock köper man furuvirke - inte tall-dito
Det är en levande process, som går åt bägge hållen. Nyansrikedomen minskar gärna på områden som få har egna erfarenheter av, men byggs upp på andra. När allt fler blir knapptryckare i stället för handverktygshanterare, försvinner de materiella och taktila nyanserna, men ersätts av t ex hela nya vokabulärer i den digitala världen. Nya subkulturer skapar ny språkpoesi. Allt starkare impulser kommer från andra språk - inte bara engelskan. Som vanligt - ingen konsekvens
Precis, och detta är ett bra exempel på att man får böja sig för usus. I talat språk är ju sammansmältningsprocessen fullbordad, så det var bara en tidsfråga innan det började accepteras i skrift. Jag skulle däremot rätta mitt barn, om det skrev "dem" i subjekt och "de" i predikat. Att inleda en bisats med "de, som..." i st f "dem, som..." är ett gränsfall, som jag fortfarande reagerar mot känslomässigt men gett upp inför, då det blivit så vanligt.
Men allt detta hindrar ju inte mig, som är uppvuxen med casusböjning och fortfarande rent spontant upplever skillnaden på "de" och "dem", att sörja förlusten och själv fortsätta använda bägge enligt deras ursprungliga funktion. Jag minskar ju inte begripligheten för mottagaren - oftast tvärtom.
Jag är för funktionalitet och nyansrikedom, samt tolerans för att språk är något levande och inkonsekvent. Som denna diskussion visar, är "korrekthet" ett både temporärt och godtyckligt kriterium
.PS Jag är mycket emot att peta i andra vuxnas språkbruk, men tänker göra ett undantag och meddela, att din flerfaldiga användning av den starkt känslomässigt laddade termen "pöbeln" inte känns relevant i denna tråd och riskerar att påverka diskussionen på ett sätt som du antagligen inte önskar.
Jag blev ju tilltalad med "Kära ungdomar" så jag kanske drog lite förhastade slutsatser om din ålder. Du avsåg säkert fler personer än mig med tilltalet men eftersom jag som du är under 35 (dvs över 30, innan jag fyllde 30 skulle jag aldrig kommit att tänka på säga att jag var under 35) så får jag ta vara på varje tillfälle jag får att räkna in mig bland ungdomarna.
Jag ställer mig nog bakom Joannas inlägg. Det är ju lite synd att ta bort användningen av ett ord som har en egen innebörd och som också har en genuin innebörd. Ulltillverkare borde ju vara fåren (
) , medan de som gör ullen till ett användbart material skulle kunna kallas ylleproducenter. Oavsett är jag som språknörd också övertygad om att det uttryck som kommer leva kvar är det som används i praktiken, och jag tror inte att "ylle" används tillräckligt ofta i vardagen för att det på sikt ska konkurrera ut "ull" om det är ett etablerat fackuttryck.I de språk jag kan någotsånär varierar detta utan någon särskild konsekvens. Beror väl mest på vad som varit meningsfullt/funktionellt/relevant i en viss miljö och materiella förhållanden.
Dock köper man furuvirke - inte tall-dito
Det är en levande process, som går åt bägge hållen. Nyansrikedomen minskar gärna på områden som få har egna erfarenheter av, men byggs upp på andra. När allt fler blir knapptryckare i stället för handverktygshanterare, försvinner de materiella och taktila nyanserna, men ersätts av t ex hela nya vokabulärer i den digitala världen. Nya subkulturer skapar ny språkpoesi. Allt starkare impulser kommer från andra språk - inte bara engelskan. Som vanligt - ingen konsekvens
Precis, och detta är ett bra exempel på att man får böja sig för usus. I talat språk är ju sammansmältningsprocessen fullbordad, så det var bara en tidsfråga innan det började accepteras i skrift. Jag skulle däremot rätta mitt barn, om det skrev "dem" i subjekt och "de" i predikat. Att inleda en bisats med "de, som..." i st f "dem, som..." är ett gränsfall, som jag fortfarande reagerar mot känslomässigt men gett upp inför, då det blivit så vanligt.
Men allt detta hindrar ju inte mig, som är uppvuxen med casusböjning och fortfarande rent spontant upplever skillnaden på "de" och "dem", att sörja förlusten och själv fortsätta använda bägge enligt deras ursprungliga funktion. Jag minskar ju inte begripligheten för mottagaren - oftast tvärtom.
Jag är för funktionalitet och nyansrikedom, samt tolerans för att språk är något levande och inkonsekvent. Som denna diskussion visar, är "korrekthet" ett både temporärt och godtyckligt kriterium
PS Jag är mycket emot att peta i andra vuxnas språkbruk, men tänker göra ett undantag och meddela, att din flerfaldiga användning av den starkt känslomässigt laddade termen "pöbeln" inte känns relevant i denna tråd och riskerar att påverka diskussionen på ett sätt som du antagligen inte önskar.
Jag håller inte med alls. Att vika sig och skriva "dom" eller "ylle" går emot varenda engram av min själ. Kommer fortsätta att hävda det jag tror på. Allt annat vore en resignation.
Du blandar nog ihop två olika material, vilka Textilteknisk ordlista och Tekniska Nomenklaturcentralen/Termcentrum utredde terminologiskt för ganska länge sedan (men senare än 1940-talet).Ylle och ull är inte synonymer.
svensk term: ylle
definition: textilvara med ull som karakteristisk beståndsdel
svensk term: ull
definition: hår från får och andra djur med likartad hårbeklädnad
Mats
Jag vore tacksam om litterära och språkformaliska diskussioner kunde hållas till sina egna forum....
Jag satt en gång och hjälpte en ung forskare med ett SPSS-program på Svensk textilindustri 1870-1950. I industristatistiken skilde man på råvaran ull och industriprodukterna i Ylle, ylle valkat, ylleshoddy. Även Ylleväveriet i Marieholm hade ju namn av färdiga produkterna. Så som jag ser det är Ylle väl förankrat i språket.
go tur
go tur
Har hittat lite ytterligare sidor att surfa på för efterföljande läsare.
Börja med http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=30192
Nått danskt överskottsbolag http://www.417.dk/shop/militaer-bukser-brugte-69s1.html
Börja med http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=30192
Nått danskt överskottsbolag http://www.417.dk/shop/militaer-bukser-brugte-69s1.html
Liknande trådar
| Trådstartare | Titel | Forum | Svar | Datum |
|---|---|---|---|---|
|
|
Abborrlim, finns det några erfarenheter ? | Gör det själv | 0 |
Liknande trådar
Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!
Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.
Få Utsidans nyhetsbrev
- Redaktionens lästips
- Populära trådar
- Aktuella pristävlingar
- Direkt i din inkorg