Erfarenheter av Södra Storfjället från Atoklinten?

[Medon]

Jag funderar på en kort, okomplicerad tur - antagligen tre nätter - en av de sista helgerna i september och överväger just nu start från Boxfjäll och vandring upp till Atoklinten. Frågan är var jag ska gå därefter? Funderar på att vandra sydost in mot Södra Storfjället. I så fall tycker jag att de två små tvillingsjöarna mellan Rijstjahke (1243 möh) och Guevtelestjahke (1267 möh), inte långt från rengärdet, verkar sympatiska med möjlig toppbestigning på båda topparna.

Känner någon till området? Är det någon som vet om det är överlag lättvandrat eller stora partier videsnår och blockterräng? Är det någon som har varit upp på Rijstjahke och Guevtelestjahke och kan berätta om det? Det finns förvånansvärt lite skrivet om detta område överhuvudtaget.

Därifrån skulle jag eventuellt sedan vandra söderut mot Ropenkåtan och sedan vända tillbaka längs stigen mot Atostugan för att återvända till utgångspunkten Boxfjäll. Några kommentarer kring detta eller allmänna kommentarer kring vandringsförslaget?

Tacksam för alla tips som er som gått inåt i Södra Storfjället från väster!

 

[Medon]

I avvaktan på andra svar, så tar jag mig friheten att besvara mitt eget inlägg. Det är inte mycket skrivet om Södra Storfjället i forumet, men i en tråd säger i alla fall Thomas (tjonsson) att de västra delarna av Södra Storfjället ska vara relativt lättvandrade. "[...] vandra över Södra Storfjällets västra delar. Här visar sig fjället från sin trevliga sida med en lättvandrad fjällhed under fötterna." http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=28537

Jag skulle fortfarande vara tacksam för mer information och andra intryck från området.

 

[tbergman]

I avvaktan på andra svar, så tar jag mig friheten att besvara mitt eget inlägg. Det är inte mycket skrivet om Södra Storfjället i forumet, men i en tråd säger i alla fall Thomas (tjonsson) att de västra delarna av Södra Storfjället ska vara relativt lättvandrade. "[...] vandra över Södra Storfjällets västra delar. Här visar sig fjället från sin trevliga sida med en lättvandrad fjällhed under fötterna." http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=28537

Jag skulle fortfarande vara tacksam för mer information och andra intryck från området.

Hej!

Jo, jag gick för många herrans år sedan (det var på den tiden jag vandrade med stövlar ) från Tärnamo via Ropen, Mårtotjåkke för att avsluta turen i Atostugan.

Jag kan inte annat än att stämma in i vad jag tidigare sagt om området, dvs att det är lättvandrat. Sträckan från Ropenkåtan, via Ropendurre och fjällplatån vid Sierkkevajja var spännande och det kulliga platålandskapet har jag svårt att glömma; känslan av att vandra i ett ursprungligt landskap (vad det nu än betyder) var påträngande.

Det finns inte så mycket att säga om jag ska hålla mig till en allmän bedömning, annat än att jag inte träffade på en enda människa förutom två fiskare i Ropen (som hade slut på kaffe och var lätt desperata). Och det är väl en av fördelarna med området: man får vara för sig själv. Allfartsstråken lyser helt enkelt med sin frånvaro.

Då det gäller dina frågor om toppbestigningar har jag inte varit uppe på någon av de topparna du frågar om, men väl Mårtotjåkke som jag misstänker att du tänkt passera väster om på din färd mot Ropenkåtan. Det var en relativt bekväm topp att bestiga och även om blocken tilltog efter 1000 meter, var det inget som skapade några problem. Jag misstänker att de topparna du diskuterar är konstituerade på samma sätt.

Terrängen söder om Mårtotjåkke mot Ropenkåtan vill jag minnas erbjöd en del vide och var stundtals snårig, särskilt nere vid själva kåtan.

Du får gärna komma med fler frågor, så ska jag försöka besvara dem. Sammanfattningsvis kan jag emellertid konstatera att om du är ute efter, som du skriver, en omkomplicerad tur har du valt ett bra område. Men trots dess okomplicerade karaktär erbjuder ändå Södra Storfjället på fina fjällupplevelser, där ödsligheten är en stor tillgång. I slutet av september bör dessutom färgerna vara av de slag som rör en vandrare till tårar och jag inbillar mig att en fjällbjörkskog I höstskrud, vid Ropens steniga strand och med Mårtotjåkke i fonden även tillfredsställer fjällfolk av mer garvat snitt.

 

[Medon]

Tack för det utförliga svaret, Thomas! Det ger ytterligare inspiration att välja just detta område för en kort septembertur. Just detta som du nämner, att området verkar ligga utanför de stora allfarastråken är nog det som lockar mest. Jag var tidigare i år på uppe Artfjället (Strimasund - Gertrudstjärnarna - Satteviera - Snjåkka - och tillbaka), några mycket vackra dagar, där man också hade precis den där känslan av en god ödslighet. Bara nere vid Blå vägen och Sotbäcksgrottan mötte man några enstaka människor, sedan hade man fjället helt för sig själv.

Med en okomplicerad tur syftade jag mest på att ledigheten som är avsatt för vandringen är ganska knapp, med busstider att passa på ditresan och på hemvägen, så sträckan bör inte vara allt för lång och helst inte bjuda på några alltför överraskande svårforcerade partier. Syftet med denna vandring är ett par stilla, sköna höstdagar på fjället och efter att ha läst din vackert målande beskrivning, så tycker jag att den västra delen av Södra Storfjället verkar passa detta syfte alldeles utmärkt!

Om vandringen blir av som jag hoppas, så lovar jag att återkomma med en rapport.

 

[tbergman]

[...] Jag var tidigare i år på uppe Artfjället (Strimasund - Gertrudstjärnarna - Satteviera - Snjåkka - och tillbaka), några mycket vackra dagar, där man också hade precis den där känslan av en god ödslighet. Bara nere vid Blå vägen och Sotbäcksgrottan mötte man några enstaka människor, sedan hade man fjället helt för sig själv.

[...] Om vandringen blir av som jag hoppas, så lovar jag att återkomma med en rapport.

Vad intressant att du nämner Artfjället - i fallet med Södra Storfjället är parallellerna till det massivet talande.

En av Vindelfjällens stora kännare - Tore Abrahamsson (som också hade ett särskilt öga till Artfjället) - nämner faktiskt Atoklinten i sin utomordentliga bok "Ökanda Fjäll". Berget var tydligen en offerplats och den sideslånga texten handlar mest om äldre föreställningar gällande just detta. Hans beskrivning av toppen då man närmar sig den från söder är emellertid särskilt inspirerande: "Närmar man sig berget [...] möter man en långsträckt och taggig profil som skiftar i färg från grått och grönt till rödviolett, gråbrunt och svart". Tydligen är det mineralet serpentin som skapar alla färgerna på berget.

Lycka till med vandringen! Jag ser framemot en rapport!

 

[Medon]

Det var just precis Abrahamssons Okända fjäll som gjorde att jag fick upp ögonen för Artfjället. Verkligen en fjällbok som varmt rekommenderas. Såväl informativ som inspirerande.

Och Artfjället gjorde mig som sagt inte besviken! Planerar redan att återvända dit. Blomsterfjället Mieseken vill jag definitivt se och sedan skulle jag också vilja vandra österut genom Artfjället från Satevierra. Nästa sommar...

 

[Medon]

Södra Storfjället får vänta. Sommarens sista vandring blev fyra sköna septemberdagar ovanför Hemavan. Viterskalet - Norra Sytertoppen - Dalåive. På vägen hem gjorde vi emellertid en liten avstickare och tältade en natt intill den lilla sjön vid foten av Atoklinten och då vi tidigt på morgonen dagen därpå gick upp på toppen, så kunde jag blicka ut över Södra Storfjällets böljande och inbjudande landskap. Kanske nästa sommar?

 

[Medon]

Ett exemplar av Tore Abrahamssons eftersökta bok Okända fjäll finns nu till försäljning på Svenska antikvariatföreningens hemsida: antikvariat.net. Smakar det så kostar det.

ABRAHAMSSON, TORE. OKÄNDA FJÄLL. Svenska Turistföreningen, Stockholm 1992. 239 [1] s. Illustrerad. Förlagets klotband med skyddsomslag (24,5x23cm). Nyskick. SEK 500.

http://www.antikvariat.net/get/search.cgi?id=zak1cktmtlpv,1,0,0&qe=NBO31074