Samma gamla inlägg om KAP...
Detta är en lite uppdaterad version av ett inlägg som jag gjorde i detta forum för tre år sedan. Det har numera försvunnit från listan, MEN SÅ LÄTT BLIR NI INTE AV MED DET!
Jag har använt KAP-Arctic i 9 år under de mest skiftande förhållanden under alla årstider. Jag vill påstå att jag har skaffat mig en ganska gedigen erfarenhet av köket, även om mina åsikter ofta är färgade av min preferens för just detta kök. Det senare verkar dock vara mer regel än undantag i dessa sammanhang.
Först vill jag passa på att avliva några myter:
1. KAP- Arctic går bara att köra på fotogen. Fel! Jag har kört mitt kök på snart sagt alla petroleumbränslen (fotogen, tändvätska, flygbränsle, diesel, lacknafta, bilbensin, ren bensin). Allt fungerar utom sprit. Munstycket är dock inte avpassat för bensin, men det enda som händer är att effekten blir sämre. I en nödsituation går det alldeles utmärkt. Skaffar man ett Optimus bensinmunstycke (från ett 111 eller ett Explorer; kan behöva filas av lite för att passa perfekt) går köket lika bra på bensin som på fotogen.
2. Fotogenkök går inte att använda över 1800 möh. Fel! Jag har själv kört mitt kök på fotogen upp till 2300 m utan några som helst problem. Jag har även kört på högre höjder, men då använt bensin (eftersom det var det enda bränsle som fanns att tillgå). Gunnar Finn (som tillverkar köken) hävdar att de fungerar upp till 7000 m!
Nu till några kommentarer:
Effekt: KAP-Arctic har högst effekt av alla tryckkök på marknaden (eller rättare sagt de som fanns 1996. Sedan dess har det ju tillkommit bl a Primus MFS och MSR Dragonfly). Detta är ett djärvt påstående, men jag har faktiskt jämfört med flera andra kök. Med effekt menas i det här fallet kortast möjliga tid att koka upp en liter vatten när köket går för fullt. Jag har "duellerat" mot MSR Whisperlite, MSR XGK, Coleman Peak1 Component Stove, och Optimus Explorer. Inget av dessa kök kom i närheten av Arctics koktider. För tydlighetens skull kan jag påpeka att båda köken gick samtidigt under likadana förhållanden, och att de andra köken hanterades av sina ägare som har rutin på dem. Man kan dock fråga sig om det har någon praktisk betydelse om koktiden är 3,5 eller 4,5 minuter. Att köra på absoluta max drar förmodligen onödigt mycket bränsle.
Driftsäkerhet: Under mina 9 år med Arctic-köket har det ALLTID fungerat! Från +30 till -25, från höghöjd till havsstänk, i ur och skur. Jag har hört talas om att andra har haft problem, men jag har aldrig haft det. Det enda som har hänt är att brännaren under en fjälltur plötsligt inte gick att stänga av helt. Följden blev att jag fick släppa ut trycket ur tanken direkt efter varje användning. Väl hemma skickade jag brännaren till Gunnar, som konstaterade att någon lödning någonstans hade gått sönder. Jag fick en ny brännare. Arctic-kökets tolerans mot orena bränslen kan illustreras med följande berättelse: Under en månadslång expedition till Grönland använde vi flygbränsle av tvivelaktig kvalitet till köken. Kompisen som hade ett XGK hade stora problem med att munstycket sattes igen. Nästan varje dag fick han sitta och rensa det med lösa rensnålar. Mitt Arctic brann orent två gånger under hela månaden, och då var det bara att vrida upp den inbyggda rensnålen under gång.
Reservdelar: I stort sett alla delar kan köpas från KAP. Jag har dock aldrig under 9 år behövt reparera köket i fält. Det enda jag har fått byta är packningen i pumpens bottenventil (det började läcka in bränsle i pumpen), samt bränsleslangen som blev uppäten av elaka ekorrar i Alaska.
Förvärmning: Arctic måste förvärmas ordentligt, eftersom brännaren är ganska tung. Jag använder alltid sprit. Är man van vid att förvärma går det på rutin. Man kan dock bli avundsjuk på Coleman-ägaren som bara kranar på och tänder.
Stabilitet: KAP-Arctic står mycket stabilt, något som inte är fallet med många andra kök (jag tänker närmast på XGK och Explorer med trebenstödet). Dessutom är kastrullen fixerad i sidled, och kan inte glida av som på de flesta tryckkök.
Bränsleförbrukning: Detta är svårt att mäta, och jag har (ännu) inte gjort något seriöst test. Jämförelser med Whisperlite under vinterturer har dock inte visat några större skillnader.
Reglering: Arctic har ypperliga möjligheter att reglera lågan. Detta har stor betydelse om man skall laga till något mer avancerat än frystorkat, och är dessutom bra för bränsleekonomin. Reglerratten är stor så att man kan använda den även med vantar på. Explorer har samma regleringsmöjligheter, medan jag tycker att Coleman Peak 1 är något sämre i detta avseende. På MSR XGK och Whisperlite -köken är regleringen usel. Dock har ju MSR tagit sitt förnuft till fånga och skapat bättre regleringsmöjligheter på sitt Dragonfly.
Pump: Pumpen på Arctic har längre slaglängd än på de flesta andra kök, vilket gör den effektivare. Dessutom tar den väldigt bra. Optimus har plagierat pumpen på sitt Explorer, men inte gjort den lika bra.
Vikt: Arctic är tungt. Det beror på tung brännare, pump i aluminium, samt stora, tunga vindskydd. Jag tycker dock att dess fördelar i de flesta fall mer än väl uppväger den höga vikten.
Ljudnivå: Arctic susar hemtrevligt. Det är långt ifrån XGK:s mopedknatter.
Kökdebatten är oändlig. Jag hoppas att jag med detta inlägg skapat ytterligare förvirring bland prylentusiasterna i diskussionen om vilket kök som är bäst.
Peter Ask
