Equalette?

[peblin]

I nya utgåvan av Rock Climbing Anchors gör författaren ett ganska så starkt case för ankartekniken "Equalette" (bild).

Har testat den några veckor som topprepsankare med en förknuten 120-slinga, och en förknuten 240-slinga för trad-ankare. Måste säga att den är helt otroligt smidig att använda och snabbriggad (givet att knutarna finns på plats redan innan man sätter igång att klättra!). Alltid perfekt jämviktad, med enda "nackdelen" att man måste ha med sig en extra skruvis.

Hur kommer det sig att man på kurser fortfarande jiddrar om Cordelette eller Sliding-X när Equaletten är så totalt överlägsen båda formerna? I synnerhet när det är visat utom rimligt tvivel att man aldrig kan uppnå ens i närheten av jämvikt med cordeletten.

(Cordelette här är alltså standardmodellen "ta ihop slingan/slingorna och knyt av i förväntad belastningsriktning")

 

[mellpat]

Finns lite diskussion kring equaletten i länken http://www.supertopo.com/climbing/thread.html?topic_id=314475

Tydligen kan också en åttaknut på huvudrepet användas för att jämvikta tre punkter. Det kräver varken extra slingor eller karbiner, men jämviktningen blir väl å andra sidan inte helt optimal.

 

[johnliungman]

Kul idé!

Hej Per!

Det här var lite nytt för mig. Kul med nya idéer! Har inte testat den än, men några funderingar kan man ju ha:

* På vilket sätt blev den snabbare än en vanlig cordellette? Cordeletten kräver ju bara en enda (iofs klumpig) knop. Detta är ju också en fördel vad gäller hållfasthet. Equaletten har åtminstone 5 knutar!
* När du säger att cordeletten är svår att jämvikta, vad menar du då? Syftar du på att den bara blir jämviktad i en riktning (dvs inte som equaletten som ju blir lite som en sliding-x)? Men hur ofta behöver vi egentligen jämvikta för mer än en riktning, dvs neråt eller mot sista punkten?
* För topprep, blir inte hela ankaret väldigt begränsat i sin längd? Det benet som är sas låst (biten mellan den ena förknutna överhandsknopen och åttan på bilden du länkar till) bestämmer ju hur långt det får vara till närmsta punkten? Eller har jag missat nåt?

Ska sanningen fram så är jag ingen jättevän av cordellette heller. Det är helt enkelt väldigt sällan man behöver tre punkter på stand, och med två punkter är det oslagbart med en 180-slinga. Eller varför inte repet? Men jag lär ju pliktskyldigt ut cordellette, så jag ska väl ta mig en titt på equaletten, och förevisa även den på kurs!

EDIT: Oops, ser nu att du pratade om topprep, och då kan ju denna "självjämviktande" lösning vara ganska juste. Och självklart tre punkter...

Nu ska jag testknyta lite...



John

 

[peblin]

Bilden jag länkade till visar Equaletten ur nån form av "flexibilitetsperspektiv", eller The Full Monty om man så vill. Hittade ingen bättre.

Men i dess enklaste form, med tvåsäkringars ankare på samma höjd;
* Ta en 240-slinga. Knyt två knutar ca 10-15 cm vardera från mitten (tänk power-point i bilden), så att slingan nu består av tre loopar. Häng på selen, ready to go,
* Väl uppe vid ankaret, dra varsin skruvis i säkringarna, klipp i slingan. Nu har du vad man normalt har om man kör avknuten sliding-x.
* Där du i sliding-x gör en liten twist och klipper i skruvisen, klipper du istället två skruvisar i varsin "slingdel" av power-pointen.

Done. Jämviktat och fint, men bara lite bättre än Sliding-X (de dubbla karbinerna tar bort friktionen som annars uppstår i Xet).

Nu uppar vi insatsen och tänker två säkringar på olika höjd/avstånd från pp. Easy peasy - knyt upp slingan på skruvisen närmast pp med ett dubbelt halvslag. Jämviktat igen, med en del slinga över som slack.

Tre säkringar? Easy-peasy igen - fäst "slacket" du fick över förut i säkring nr 3 med ett dubbelt halvslag och du har 3 jämviktade säkringar. (och nu är vi nånstans vid den variant som bilden försöker visa, fast utan åttaknut på vänster ben och mindre slack mellan högerbenssäkringarna)... och förstås funkar det med 4 säkringar också.

Så med förknuten Equalette har du (n-1) knutar där n är antalet säkringar. Typ.

När det gäller jämvikt och Cordelette så finns det mycket övertygande argument/bevis för att det helt enkelt inte existerar annat än i teorin för annat än perfekt symmetriska ankare med säkringarna på samma avstånd från pp... Så den är inte "svår" att jämvikta, den är omöjlig.

(vad fasen heter "power point" på svenska?)

 

[achtminus]

När jag ser alla sådana dära fräsiga ankarpunkter brukar jag tänka: vem har tid att hålla på så där när ovädret är på väg in, magen tom, vattnet slut och man fortfarande är nio replängder från toppen?

 

[Mezzner]

(Power point brukar väl kallas för centralpunkt om inte Microsoft är inblandade...)

Håller med Achtminus lite sådär i allmänhet. Problemet är väl att hitta en lösning som är bäst alltid. Samtidigt gillar jag inte min egen modell, där jag är nöjt med cordelette på stand, men gör annorlunda där det "passar bättre" eller där slingan inte räcker till cordelette. Ett sätt att jämvikta en cordellette vore om den vore lite mindre statisk - men utifrån att så inte är fallet så kan jag väl bara hålla med om att nån jämviktning i egentlig mening handlar det inte om - utan det är väl mer en fråga om att respektiv säkring kan vara inknuten utan slack. En viss jämviktning får man nog trots allt genom att centralpunkten vid belastning rör sig i sidled, vilket även gäller vid tre säkringar. (Ökad vinkel minskar förvisso skillnaden i last mellan punkterna, men ökar ju lasten i absoluta mått vilket är värdelöst.)

Jag gillar ju t ex att knyta in mig med repet i många sammanhang, men om det är jag som leder både före stand och efter stand så är det ingen bra lösning.

Det brukar sluta med att jag gör lite olika vid olika tillfällen - men visst, equaletten i tillräcklig längd kanske gör att den väldigt ofta går att använda.

 

[johnliungman]

Tre säkringar? Easy-peasy igen - fäst "slacket" du fick över förut i säkring nr 3 med ett dubbelt halvslag och du har 3 jämviktade säkringar. (och nu är vi nånstans vid den variant som bilden försöker visa, fast utan åttaknut på vänster ben och mindre slack mellan högerbenssäkringarna)... och förstås funkar det med 4 säkringar också.

Ok, jag fattar! Vad vi jagar är alltså en ankare som jämviktar sig självt maximalt, och dessutom i flera olika dragriktningar. För nykomlingar till diskussionen, se denna google-sökning

När det gäller jämvikt och Cordelette så finns det mycket övertygande argument/bevis för att det helt enkelt inte existerar annat än i teorin för annat än perfekt symmetriska ankare med säkringarna på samma avstånd från pp... Så den är inte "svår" att jämvikta, den är omöjlig.

Detta fattar jag inte alls! Länka gärna till bevisen du talar om!

För övrigt kan man ju för nästan alla ankare (utom sliding-x) ifrågasätta om perfekt jämviktning går att åstadkomma. Jag tror inte att det är det viktigaste. Viss spridning i sidled mellan säkringarna, visst töj i materialet, och viss åtdragning i knopar, borde ge dig hyfsad jämvikt om du inte slarvat väldigt med ankaret. Eller?

Därutöver ska man komma ihåg att jämviktning, förutom lastfördelning mellan ankarpunkterna, till stor del handlar om att undvika chockbelastning om en punkt lossar. Och den delen missar ju equaletten helt, eller hur? Jag menar, för att den ska vara hyfsat användbar måste ju PP vara som du säger ett par decimeter lång, men detta ger ju också motsvarande chockbelastning om en punkt lossnar?

John

 

[johnliungman]

Alltid perfekt jämviktad, med enda "nackdelen" att man måste ha med sig en extra skruvis.

Ett tillägg: Inte blir den perfekt jämviktad? Den vänstra säkringen (i din länkade bild) kommer ju alltid att ta halva lasten, medan de två andra får en fjärdedel var (förutsatt att de jämviktats perfekt manuellt - här finns ingen genväg).

John (med lunchsovande bebisar och ovanligt mycket tid att surfa...)

 

[peblin]

Inte blir den perfekt jämviktad? Den vänstra säkringen (i din länkade bild) kommer ju alltid att ta halva lasten, medan de två andra får en fjärdedel var (förutsatt att de jämviktats perfekt manuellt - här finns ingen genväg).

Slarvigt uttryckt av mig - "Perfekt jämviktad mellan sina två ben" borde det ha stått. Jämviktningen för ett enskilt ben om du har två säkringar i det blir inte bättre än för cordelette.

För övrigt kan man ju för nästan alla ankare (utom sliding-x) ifrågasätta om perfekt jämviktning går att åstadkomma. Jag tror inte att det är det viktigaste. Viss spridning i sidled mellan säkringarna, visst töj i materialet, och viss åtdragning i knopar, borde ge dig hyfsad jämvikt om du inte slarvat väldigt med ankaret. Eller?

Nej. Du kan bara ha jämvikt när benen är lika långa. Anta två ben. Det är 0.5m till ena säkringen, 1m till den andra och att dom sitter vertikalt i förhållande till varandra. Anta vidare att allt slingmaterial har viss konstant töjning per längdenhet. Eftersom det långa benet inte töjer sig mer (i cm) än det korta så är det ganska lätt att inse att kraften på det långa benets säkring kommer vara halverad (eftersom den töjt sig hälften så lite vid belastning!). Alltså en kraftfördelning på typ 66% mot 33%. Inte så jämviktat, TROTS att vi i resonemanget ovan kan förutsätta att vi vet dragriktningen perfekt. Så fort den ändrar sig det minsta så, tja, då försvinner "jämviktningen" (66-33) i princip helt.

Därutöver ska man komma ihåg att jämviktning, förutom lastfördelning mellan ankarpunkterna, till stor del handlar om att undvika chockbelastning om en punkt lossar. Och den delen missar ju equaletten helt, eller hur? Jag menar, för att den ska vara hyfsat användbar måste ju PP vara som du säger ett par decimeter lång, men detta ger ju också motsvarande chockbelastning om en punkt lossnar?

Labtester med avknuten sliding-x och equalette visar att den fruktade chocklasten i princip inte existerar eller är försumbar. Det visas både i boken, och skrevs om i en artikel i Bergsport för några nummer sedan.

(disclaimer: eftersom jag lider av lunch-koma kan matematiken hamnat på sniskan ovan, men principen är iallafall rätt. ingenjör mezzner lär säkert vara kvickare i huvudet och rätta eventuella felaktigheter :-D)

 

[Mezzner]

Nja, jag är inte kvickare i huvet utan tänker nog mer att de där siffrorna kan kvitta.
Jag tror att töjningen är lite positiv så tillvida att det utjämnar för de fel i avknytningen man alltid gör. Med statiska slingor (jag menar helt töjningsfria) så blir det lite mer binär fördelning eller alltså ingen fördelning av krafterna om man har lite otur. Eftersom säkringarna sitter lite isär så kommer dock det V som bildas mellan två slingor ändå att göra att båda säkringarna blir belastade... Om benen faktiskt råkar vara lika så ger f ö töjningen ingen snedfördelning - men jag tror inte det är huvudproblemet.

Jag tror f ö att det är väldigt sällan man gör ett ankare där man behöver jämvikt mellan tre säkringar för att de ska hålla. Om jag sätter så marginella säkringar blir det fler (annars är jag på ett ställe där jag önskar att jag inte hamnat...), och då kanske det är två marginella samt en + en mer pålitlig... I den bästa av världar eller nåt i alla fall.

Med andra ord ser jag kanske antalet säkringar som ren backup, eller redundans, för att kompensera för mina felaktiga bedömningar.

När det gäller jämviktning i Cordelette eller liknande virkmönster så tror jag man sällan ska inveckla sig i matematiken - man har inte tillräckliga indata för detta. Att veta att vinkeln mellan två "ben" har en viss betydelse, och kanske t o m vara medveten om den matematiska betydelsen, är dock en bra sak.

I Bergsport kom man väl fram till att en icke avknuten sliding-x var ganska brutal, medan en ganska mediokert avknuten var väsentligen bättre - eller minns jag fel?
Sensmoralen skulle då ha varit att sliding-x är bra på att jämvikta och med avknytning är chocklasten inte ett stort problem.

Själv är jag väl mer osäker när det gäller dyneema och knutarna (t ex i cordeletter av sydda dyneemaslingor), men det är en annan diskussion.

Tyckte equaletten såg stökig ut, men kanske är den inte så tokig vid närmare skärskådande. Gillar dock inte att det blir uppdelat på två karbiner - fast å andra sidan gillar jag att även skruvkarbiner är redundanta så det har ju sin poäng.

 

[peblin]

I Bergsport kom man väl fram till att en icke avknuten sliding-x var ganska brutal, medan en ganska mediokert avknuten var väsentligen bättre - eller minns jag fel?

Precis det jag skrev - i en avknuten sX/Equalette är chocklasten försumbar.

Gillar dock inte att det blir uppdelat på två karbiner - fast å andra sidan gillar jag att även skruvkarbiner är redundanta så det har ju sin poäng.

PPn kan sättas som ett sX om man vill. De dubbla skruvisarna är dels till för redundans, dels för att man vid falltester med sX sett att själva "X:et" ibland låser sig på sig självt, och sXet tappar den jämviktande förmågan helt. Med två skruvisar så försvinner den risken, plus att det går snabbare för andreman att klippa in sig i PP än med motsvarande sX-variant.

Kom igen nu, knyt ihop en equalette mellan två stolar enligt den enklaste varianten som jag torftigt beskrev.... så jag får höra lite åsikter som inte bara grundar sig på old-school skepsism och allmän aversion mot nymodigheter utan också att faktiskt ha sett en i hemmalabbmiljö

 

[johnliungman]

Lägger ner vapnen

Med argumenten sålunda uppradade återstår bara för mig att köpa boken. Och ta ett snack med förbundets säkerhets och utbildningspojkar så att vi kan uppdatera vårt material.

För övrigt var detta en spännande diskussion som belyst en del intressanta saker i periferin. Bland annat varför det är bra att ha lite spridning i sidled på ett tvåpunktsankare - det hade jag inte reflekterat över förut.

Hoppas equaletten kommer till användning på många fina turer!



John