Bra att du orkade läsa, jag klickade men började aldrig läsa på riktigt...
Kanske är det så, att principen istället ska vara att de kilar man placerar var och en ska kunna ta hela lasten själv, men med ugångspunkt från att man inte alltid kan vara säker på denna bedömning så flerfaldigar man punkterna. Det viktiga då är ju inte att punkterna delar på lasten så lika som möjligt, utan att rörelsen (chockbelastningen) blir så liten som möjligt om någon punkt ändå rippar.
Det är väl den klassiska principen - troligen beskriven i Stora klippklättringsboken - och i diverse instruktörskompendier?
Kanske en bra princip. Jag håller med t ex Achtminus om att det är viktigt att kunna värdera sina placeringar, men egentligen är det väl så att de som inte bomber helst inte ska placeras. Börjar man med sånt finlir (microkilar, ruttna sprickor) är troligen kvalifiecerad jämviktning mer motiverad.
(Sen är det förstås ganska gott om halvtaskiga placeringar och inte så himla jättevanligt med solida bombers... beroende på var man befinner sig förstås.)
Kanske är det så, att principen istället ska vara att de kilar man placerar var och en ska kunna ta hela lasten själv, men med ugångspunkt från att man inte alltid kan vara säker på denna bedömning så flerfaldigar man punkterna. Det viktiga då är ju inte att punkterna delar på lasten så lika som möjligt, utan att rörelsen (chockbelastningen) blir så liten som möjligt om någon punkt ändå rippar.
Det är väl den klassiska principen - troligen beskriven i Stora klippklättringsboken - och i diverse instruktörskompendier?
Kanske en bra princip. Jag håller med t ex Achtminus om att det är viktigt att kunna värdera sina placeringar, men egentligen är det väl så att de som inte bomber helst inte ska placeras. Börjar man med sånt finlir (microkilar, ruttna sprickor) är troligen kvalifiecerad jämviktning mer motiverad.
(Sen är det förstås ganska gott om halvtaskiga placeringar och inte så himla jättevanligt med solida bombers... beroende på var man befinner sig förstås.)