Engelskt perspektiv på svensk utrustning

[gusbo]

Om man utgår från att det är samma kompetensnivå på de som konstruerar saker med olika nivå, så är det rimligen så att den som väljer tyngre material för vissa produkter gör det för att dessa material har vissa företräden, inte för att han inte förstår att vikten är något negativt.

Jag betvivlar inte detta, jag bara drömmer om att få ett par skor helt enligt mina önskemål. Problemet är nog bara att målgruppen kanske är för liten för att det ska löna sig för en mindre tillverkare. Min idé är därför att marknadsföra skon som en vandrings-/promenadsko för varmare klimat. Det har många fler behov av.

 

[lleberg]

Jag tycker det är ett lite skumt perspektiv hon (tror jag?) kommer med i artikeln, att kalla "Flallraven, Woolpower, Ecco, Light My Fire, Nanok and Tent Tipi" representativt för svenska producenter av friluftsutrustning utan att öht nämna Haglöfs, Hilleberg, Optimus, Lunghags, Primus, Klättermusen känns ju lite fel till att börja med..

Och sen är det väl tämligen självklart att en utrustning man inte väljer själv inte svarar upp till samma krav som ens egen, särskillt inte om man är lite mer insatt eller extrem. När det dessutom är satt ihop av ett företag som vill sälja, om man nu accepeterar att en tyngre sak är dyrare så kommer dom troligtvis försöka sälja tyngre saker, efterssom dom är dyrare..

Att sen mäta det till "2-3" år känns ju lite naivt och man kan ju fråga sig om nämda företag kommer bli ultralätta på 2-3 år, jag tvekar.
Även om man kanske kommer erbjuda ett par lättare alternativ, men det är ju knappast dom företag som går i bräshen för att göra lätta saker, och kanske inte heller tänkte tilltala en sån målgrupp..

Sen rent fördomsfultl från min sida så antar jag friskt att det är mer folk-nöje i sverige att vandra i fjäll och skog under längre turer än det är i England, där det kanske inte är lika vilt och storslaget, och således krävs det lägre grad av intresse för en svensk att ta sig ut än för en engelsman.

Men är det sant? Jag är inte riktigt säker..

Ett slagkraftigt argument som klättermusen framför med en mängd av sina produkter..
"Slitstyrka, lång livslängd (i motsats till lättviktsprodukter)."

 

[Cremytos]

Ett slagkraftigt argument som klättermusen framför med en mängd av sina produkter.. "Slitstyrka, lång livslängd (i motsats till lättviktsprodukter)."

Va? Kallar Klättermusen officiellt sina produkter som motsatser till lättviktsprodukter?

Klättermusen.se:

"I många situationer är vikt betydelsefullt, eftersom möjligheten att röra sig snabbt ofta innebär säkerhet. Rör du dig lätt och fort kan du ofta undvika allvarliga situationer helt och hållet. Klättermusen var en av föregångarna inom lättviktsskalplagg i början av 1990-talet och just nu arbetar vi med några nya intressanta projekt på detta område." (min fetmarkering)

 

[Martin Fjäderlätt]

Jag tror att Klättermusen kategoriserar vissa av sina produkter som icke-lättvikt, vilket ju är som det ska.

Deras kommande Hugin-säck väger under kilot för 60 liter, så de är ju inte kategoriska motståndare till lättvikt.

Jag tycker det är ett lite skumt perspektiv hon (tror jag?) kommer med i artikeln, att kalla "Flallraven, Woolpower, Ecco, Light My Fire, Nanok and Tent Tipi" representativt för svenska producenter av friluftsutrustning utan att öht nämna Haglöfs, Hilleberg, Optimus, Lunghags, Primus, Klättermusen känns ju lite fel till att börja med..

Helt klart. Att sen exemplifiera dem brittiska lätt. Trots sin mindre storlek och hemmamarknad står sig ju de svenska "mittfåretillverkarna" riktigt bra mot de brittiska.

 

[Malindo]

Här måste jag protestera lite. Jag håller med om att lätta prylar t ex skor ofta inte håller lika länge. Det är en viktigt egenskap och det gör mig irriterad att behöva byta lågskor efter bara något år eller två. Främst av miljöskäl, men också av ekonomiska skäl.

Det jag inte håller med om är att de turer Jörgen, Rose i artikeln, Ryan Jordan t ex går på skulle kunna karakteriseras som enkla. Mer än veckolånga turer i ospårad blöt terräng och kyligt väder får nog klassas som ganska avancerat för de flesta. Likaså att gå tvärs över Skottland på två veckor i maj månad (TGO challenge).

Skulle det inte gå att tillverka en lättare lågsko som också håller? Jag tänker mig något liknande en mesh-sandal med kvalitetsläder/gummi på utsatta ställen. Kravspecen skulle vara ungefär:
1. Tillräckligt lätt - OK, man får offra några hekton för hållbarheten
2. Snabbtorkande - Inget GTX och bra dränering.
3. Lagom flexibel slitstark sula med bra grepp på våta stenar

Som nâgon redan nämnt menade jag med "enklare aktiviteter"" inte att de inte gâr lângt och till viss del i obanad terräng, utan snarare att de inte har som huvud-aktivitet att bestiga i berg och röra sig i extrema terránger och váderförhâllanden. Dessutom bör tas i beaktning att en stor skillnad mellan de som klassar sig som UL-packare och de som de klassar som "vanliga" vandrare är att UL-vandrarna (sâ vitt jag förstâtt) priroterar lâg vikt som viktigaste egenskap pâ ett skodon, och att de gärna offrar andra egenskaper som mânga "vanliga" vandrare klassar som intresanta: stabilitet, skydd, vattentäthet, hâllbarhet etc.

Som nâgon annan ocksâ mycket riktigt nämnt är det inte svârare att göra en lätt som att göra en hàllbar, stabil etc. sko, snarare tvärtom. Kruxet är att göra en sko som uppfyller de krav man vanligen ställer pà en vandringssko, och att göra detta till sâ lâg vikt som möjligt. Tro mig, ingen gör en en tung sko för att de anser att skor bör vara tunga.

En modern vandringssko med gummisula som uppfyller "normala" krav pâ hâllbarhet, stabilitet, skydd etc váger ca 800 gram/paret i storlek UK8 (42), medan en liknande känga med viss skaft kanske väger ca 1000 gr/paret. . Jag använder själv denna typ av av skor bâde till vardags och till enklare vandringar, och tycker att de uppfyller en bra balans mellan vikt och övriga prestationer.

För den som anser att 400 gram per fot är för tungt finns ju nu en hel del alternativ att välja bland, men för att gà ned frân 400 gram mâste man börja prioritera andra prestationer, vilket ju som sagt är helt OK, ja tom önskvärt för en del av dagens vandrare som vill gà med öppna amfibieskor, väldigt flexibla skor utan stöd, tunna/mjuka sulor etc etc.

För din egen del: vad menar du med "tillräckligt lätt", och hur har du kommit fram att just denna vikt är den optimala? Detta är viktigt att veta för att kunna tillfredstálla dina drömsko-behov. ;-)

 

[Malindo]

Va? Kallar Klättermusen officiellt sina produkter som motsatser till lättviktsprodukter?

Som upprepats vid ett flertal tillfállen gör ingen tillverkare tunga grejer för viktens skull. KM har vál aldrig stuckit under stol med att de ofast prioriterar slitstyrka framför lâg vikt, eftersom detta motsvarar deras policy att vara ett företag som producerar säkra och ekologiska produkter. För mitt vidkommande är detta lika hedervärt som att göra exempelvis UL-prylar.

Dock, inom denna policy gör de sákert det hela sà lätt det är möjligt.

Eftersom det nu finns ettv Láttpackar-Forum där det ibland gärna raljeras över hur tunga vissa produkter är, kanske det vore pâ plats att det även inrättades ett "Säkherhets-Forum" och ett "Eko-Forum" där folk kan raljera över hur osákra resp. oekologiska vissa produkter är, eller?

Pop-corn maskinerna skulle gà för fullt ;-)

 

[Mezzner]

Slitosläng-prylar är inte bara en miljöfråga. Det bygger till stor del på att prylar är så billiga att man kan kassera dem efter kort tid och lätt köpa nya.

Det i sin tur handlar ju om att vi i västerlandet kan köpa grejer tillverkade i länder som Kina, för att pris som är så lågt att vi inte egentligen förstår hur det är möjligt - men inte funderar just i de banorna särskilt ofta.
I takt med bl a försämrad handelsbalans kommer det dock att bli så att kinesiska prylar inte sä himla billiga, förr eller senare, och då kommer det inte att vara lika lätt att köpa slit-o-släng.-prylar.

(Ja, det finns undantag, och resonemanget ska inte rakt av tillämpas på allt vad lätt utrustning heter.)

 

[Malindo]

Jag tror också att det skulle gå, men jag gissar att det skulle kräva o-ortodoxt tänkande både från producent och konsument.

Något som väger är ju dämpning av god kvalitet. Men behöver man verkligen dämpning?
Att få styvhet väger ju också. Men behöver man verkligen styvhet?

Ja, ni fattar. Mats, gå nu ner till killen som sitter i rummet mittemot receptionen och be honom ta fram en minimalistisk sko med slitstarka material. Den behöver inte vara lättare än 300-400 gram. Chop-chop!

Martin,

jag tror du skulle kunna livnära dig som sko-designer om du fixar en hàllbar sko som väger 400 gr/paret.

Behöver man dämpning och styvhet? Du kan ju frâga nân fot-ortoped eller biomekanisk expert eller liknande om det. Han/hon kanske kan ge ett objektivt svar.

Ett objektivt data är t.exs att vi en visst läge under ett vanligt steg vilar 75% av kroppens tyngd pâ en precis liten punkt strax innan stortân. Har man en sko med visst stöd (nâgorlunda stadig bindsula) hjälper skodonet till att bära upp denna tyngd, och man blir inte trött lika snabbt som om det är foten som màste klara av denna vikt sjálv. (Har jag âtmindstonde fâtt mig tillsagt av en expert i fot-ortopedi).

Behöver man detta stöd? Kanske inte, men det verkar ju vara en en fördel om man gàr mycket.. Är det värt att ha en sko som väger kanske 60-70 gram mer för att fà det stödet? Upp till var och en att válja.

 

[Mezzner]

Naturligtvis finns det två ändar att angripa problemet ifrån, och så som det nu låter så tycker jag det är rimligt att välja den ände i vilken man frågar sig: Behöver man skor?

 

[Malindo]

Behöver man skor?

Naturligtvis inte, âtmindstonde inte i alla lägen:

Kanske detta är en mer ärlig och logisk approach än att använda slit-och-släng skor som ändâ iger väldigt fâ av de prestationer man normalt tänker sig att en sko bör ge?

 

[alven]

Fantastisk evighetsdebatt detta. Man väljer välan skor utifrån vad man anser sig behöva, och ibland måste de vara rejälare (för stegjärn eller om man har tyngre packning och behöver avlastning eller av andra skäl) och ibland kan de vara mer lättviktiga. Och man får själv välja utifrån vad man har, hur man anser behovet ser ut och vad man har råd med och vad man har samvete till (miljö/etik). Sedan finns det förstås överdrifter (åt båda håll), och så tillkommer den lilla detaljen att smaken som bekant kan skilja sig åt.

Själv har jag gått Abisko - Mårmapasset - Trepassleden - Nikka (5 dagars tur med 6 dagars packning, 11 kilo på ryggen) med ett par "meshskor" (en äldre varient av Icebug, "Fors"), det gick alldeles utmärkt. Nästa sommar kommer jag gå en enklare tur, men då bära tung packning eftersom det ska med en hel drös med barn, och då kommer jag ta mina Alfa Cumulus-kängor, eftersom jag vet att mina fotsulor inte gillar trycket av stenar etc som uppstår med en massa kilon på ryggen (jag räknar med en bit över 20 kilo i startvikt).

 

[Martin Fjäderlätt]

Martin,

jag tror du skulle kunna livnära dig som sko-designer om du fixar en hàllbar sko som väger 400 gr/paret.

Nä, jag var ju generös och menade 300-400 gram per sko. Det är vad mina vandringsskor väger, och de har ju både dämpning och styvhet.

Behöver man dämpning och styvhet? Du kan ju frâga nân fot-ortoped eller biomekanisk expert eller liknande om det. Han/hon kanske kan ge ett objektivt svar. Är det värt att ha en sko som väger kanske 60-70 gram mer för att fà det stödet? Upp till var och en att válja.

Ännu så länge har jag inte gått långa stäckor med packning i mina "sportmockasiner", så jag tänker inte säga att jag inte behöver dämpning och stöd på vandring (Jörgen har gått längre och tyngre).

Men det finns uppenbarligen en växande marknad för minimalistiska skor, och man borde kunna få till en slitstark sko om man har lite moderata krav på låg vikt. Man behöver ju inte tänka så mycket på till exempel EVA som tappar spänst, utan mer på slitsula och ovanmaterial. Det var så jag tänkte.