Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en alternativ webbläsare .
Du bör uppgradera eller använda en alternativ webbläsare .
Elektronik
- Trådstartare Schneeberger
- Start datum
Tänker att detta med elektronik i friluftslivet är en ganska ny företeelse. För bara några år sedan var inte detta något man tänkte på.
Tror nog att det ligger mycket i att man anser att packningen inte är så tung så man tillåter sig en del extragrejer.
Helt OK med mig.
Jag har dock ibland mött en, låt oss säga mindre positiv, attityd till andra lite tyngre favoritgrejer som Hillebergtält, GT-absider och allt det står fjällräven på 😁
Jag brukar tänka att den vikt man framförallt vill bli av med är den som inte tillför något. Men vad det innebär är ju öppet för tolkning
Fast hur mycket är det som är "nytt" egentligen?
GPS har väl funnits i konsumentmodeller i 20 år åtminstone. Kamera hade man ju förr i tiden också.
Det enda som är någorlunda nytt för en normal konsument är nödsändare.
En smartphone är både gps, kamera (likvärdig med en kompaktkamera) och telefon, till en vikt om 200 g.
Om man verkligen behöver använda sin smartphone så mycket att man även måste packa en powerbank är dock en intressant punkt =) Som ren kamera räcker min smartphone nog hela 10 dagar.
Diskussioner om tunga hillebergtält med GT-absider och tunga fjällrävenryggsäckar handlar väl i stort sett alltid om ehuru dessa verkligen är nödvändiga.
Eller för att koppla mot ditt sista stycke - Tillför 3,5 kg fjällrävenryggsäck något, jämfört med en ryggsäck på 2,0 kg?
En stor del av lättpackning handlar ju om att minska onödig vikt på det som krävs för att överleva, alltså basutrustningen.
Puristen stannar där, men mer normalt är nog att ta med sig något "onödigt" lyx. Har man minskat basutrustningen med 5 kg och vill lyxa till det med 400 g läsplatta så är det ju inget kontroversiellt egentligen, även om läsplattan inte tillför någon "riktig" funktion.
Min mest onödiga pryl är nog vattenfiltret på 85 g.
Jag tycker också det är intressant att läsa om andra preferenser än mina egna. Tråden får mig att inse att jag nog är en avvikare (alternativt kvarleva ). Inte bara i fråga om elektronik, utan fr a behovet av att "göra något" på kvällarna. Tror vi alla är mycket olika vad gäller förmågan - och behovet! - att faktiskt "göra ingenting".
Jag tror inte det i mitt fall är en generations- utan mer en personlighetsfråga. Mitt dagliga liv är intensivt uppkopplat, mitt jobb utförs till största delen framför någon sorts skärm. Jag läser mycket - skönlitteratur, fackpress, tidningar... numera även det mest på någon sort skärm. Jag sköter mycket av mina fritidsaktiviteter, sociala kontakter etc... framför en skärm. Jag har yrkesmusiker i familjen och musik är viktig i min vardag.
När jag är ute på vandring vill jag inte ha något av detta - varken uppkoppling, läsning eller musik. På kvällen vill jag ligga och glo i tälttaket, tänka världsförbättrartankar, eller faktiskt tänka ingenting alls utan bara lyssna på vinden, regnet, en porlande bäck och alla små ljud, som jag omges av. Eller glo på flygande moln, smygande dimbankar och - om jag har tur - en klar stjärnhimmel, som jag inte kan se i stan. Det har hänt att jag legat inregnad/insnöad över flera dygn i mitt lilla tält, utan att någonsin ha tråkigt.
På en lång tältvandring tar jag med (hittills, bäst att säga):
- en minimalistisk GSM-telefon på 82 gram, vars batteri ledigt håller i två veckor (som jag egentligen inte behöver, utom ibland i början och slutet av resan, men varför inte med en vikten)
- en hyfsat avancerad kompaktkamera med 5x optisk zoom (plus extrabatteri), som jag ändå råkar äga och som IMHO tar väldigt mycket bättre bilder, än de ofta trist överprocessade från svindyra premium-mobiler i familje/vänkretsen.
För den pyreneiska kamvandring som inte blivit av p g a pandemin hade jag dock planerat för en InReach Mini (100 g), som jag i värsta fal hade behövt ladda en gång halvvägs (då hade det ändå varit läge för civilisationskontakt för att proviantera; jag kan lätt bära med mig mat för två veckor men helst inte det dubbla).
Tanken på en GPS har funnits, det kunde helt enkelt vara kul, men jag vill ju ändå ha med karta och kompass, och har hittills klarat mig alltför bra med det för att få ändan ur vagnen (och då även behöva planera för elförsörjningen).
Ingen bok, men ofta ett litet skissblock och en mjuk blyertspenna.
PS Det finns risk för att GSM-nätet avvecklas när licenserna går ut 2025, och då står jag där med min 82-gramslösning. Skulle i o f s klara mig bra med kamera + InReach, men har ändå spanat efter en riktigt kompakt, tålig, batterisnål no nonsense-mobil (med stort och ändå helst utbytbart batteri), som jag kunde tänka mig att ta med på vandring (en sådan kan säkert aldrig ersätta min separata kamera, så inga krav alls på den). Jag vill inte bränna vikt och batteritid på dagens stora, högupplösta och högfrekvent uppdaterade skärmar. De är dessutom svårhanterliga med mina storlek 6-händer, och ännu svårare med frusna händer utomhus. Men hittills har utvecklingen snarast gått åt det motsatta hållet.
Jag tror inte det i mitt fall är en generations- utan mer en personlighetsfråga. Mitt dagliga liv är intensivt uppkopplat, mitt jobb utförs till största delen framför någon sorts skärm. Jag läser mycket - skönlitteratur, fackpress, tidningar... numera även det mest på någon sort skärm. Jag sköter mycket av mina fritidsaktiviteter, sociala kontakter etc... framför en skärm. Jag har yrkesmusiker i familjen och musik är viktig i min vardag.
När jag är ute på vandring vill jag inte ha något av detta - varken uppkoppling, läsning eller musik. På kvällen vill jag ligga och glo i tälttaket, tänka världsförbättrartankar, eller faktiskt tänka ingenting alls utan bara lyssna på vinden, regnet, en porlande bäck och alla små ljud, som jag omges av. Eller glo på flygande moln, smygande dimbankar och - om jag har tur - en klar stjärnhimmel, som jag inte kan se i stan. Det har hänt att jag legat inregnad/insnöad över flera dygn i mitt lilla tält, utan att någonsin ha tråkigt.
På en lång tältvandring tar jag med (hittills, bäst att säga):
- en minimalistisk GSM-telefon på 82 gram, vars batteri ledigt håller i två veckor (som jag egentligen inte behöver, utom ibland i början och slutet av resan, men varför inte med en vikten)
- en hyfsat avancerad kompaktkamera med 5x optisk zoom (plus extrabatteri), som jag ändå råkar äga och som IMHO tar väldigt mycket bättre bilder, än de ofta trist överprocessade från svindyra premium-mobiler i familje/vänkretsen.
För den pyreneiska kamvandring som inte blivit av p g a pandemin hade jag dock planerat för en InReach Mini (100 g), som jag i värsta fal hade behövt ladda en gång halvvägs (då hade det ändå varit läge för civilisationskontakt för att proviantera; jag kan lätt bära med mig mat för två veckor men helst inte det dubbla).
Tanken på en GPS har funnits, det kunde helt enkelt vara kul, men jag vill ju ändå ha med karta och kompass, och har hittills klarat mig alltför bra med det för att få ändan ur vagnen (och då även behöva planera för elförsörjningen).
Ingen bok, men ofta ett litet skissblock och en mjuk blyertspenna.
PS Det finns risk för att GSM-nätet avvecklas när licenserna går ut 2025, och då står jag där med min 82-gramslösning. Skulle i o f s klara mig bra med kamera + InReach, men har ändå spanat efter en riktigt kompakt, tålig, batterisnål no nonsense-mobil (med stort och ändå helst utbytbart batteri), som jag kunde tänka mig att ta med på vandring (en sådan kan säkert aldrig ersätta min separata kamera, så inga krav alls på den). Jag vill inte bränna vikt och batteritid på dagens stora, högupplösta och högfrekvent uppdaterade skärmar. De är dessutom svårhanterliga med mina storlek 6-händer, och ännu svårare med frusna händer utomhus. Men hittills har utvecklingen snarast gått åt det motsatta hållet.
Fast hur mycket är det som är "nytt" egentligen?
GPS har väl funnits i konsumentmodeller i 20 år åtminstone. Kamera hade man ju förr i tiden också.
Det enda som är någorlunda nytt för en normal konsument är nödsändare.
En smartphone är både gps, kamera (likvärdig med en kompaktkamera) och telefon, till en vikt om 200 g.
Om man verkligen behöver använda sin smartphone så mycket att man även måste packa en powerbank är dock en intressant punkt =) Som ren kamera räcker min smartphone nog hela 10 dagar.
Diskussioner om tunga hillebergtält med GT-absider och tunga fjällrävenryggsäckar handlar väl i stort sett alltid om ehuru dessa verkligen är nödvändiga.
Eller för att koppla mot ditt sista stycke - Tillför 3,5 kg fjällrävenryggsäck något, jämfört med en ryggsäck på 2,0 kg?
En stor del av lättpackning handlar ju om att minska onödig vikt på det som krävs för att överleva, alltså basutrustningen.
Puristen stannar där, men mer normalt är nog att ta med sig något "onödigt" lyx. Har man minskat basutrustningen med 5 kg och vill lyxa till det med 400 g läsplatta så är det ju inget kontroversiellt egentligen, även om läsplattan inte tillför någon "riktig" funktion.
Min mest onödiga pryl är nog vattenfiltret på 85 g.
Visst har mobiler och GPS funnits ett tag, men jag tror (och menar verkligen tror) att elektroniken kommit in i friluftslivet mer och mer på senare år. Detta hänger i mina ögon ihop med att man helt enkelt använder elektroniken så mycket mer i vardagen nu än för 20 år sedan.
Tycker precis som du att det inte är särskilt kontroversiellt att ha med sig 400g läsplatta om man så önskar.
Däremot väger ju 400g elektronik exakt lika mycket som 400g Hillebergtält
Personligen väljer jag hellre att spendera min "viktbudget" på den rena friluftsutrustningen än på elektronik.
Jag har också, precis som man varit inne på tidigare i tråden, "nöjt mig" med en viss basvikt och gjort bedömningen att ytterligare viktminskningar av ena eller andra skälet inte är värt det.
Det är dock som alltid värdefullt att ta del av andras resonemang och prioriteringar.
Uffe
Tappade nästan hakan när jag stötte på ett par som hade en portabel projektor med sig, så att de kunde se film projicerad på tältduken. Det var ändå lite kul trots allt.
För mig som vistas mest i skogen är ju annars elden (skogs-tv) och ljuden från skogen den underhållning man håller sig med. Speciellt nu när det blir tidigt mörkt. Kan sitta i timmar och bara stirra in i lågorna. Att granska kartan, planera och memorera nästa dags etapp är annars något som håller mig sysselsatt. En pannlampa och en god bok är också trevligt.
För mig som vistas mest i skogen är ju annars elden (skogs-tv) och ljuden från skogen den underhållning man håller sig med. Speciellt nu när det blir tidigt mörkt. Kan sitta i timmar och bara stirra in i lågorna. Att granska kartan, planera och memorera nästa dags etapp är annars något som håller mig sysselsatt. En pannlampa och en god bok är också trevligt.
Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!
Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.
Få Utsidans nyhetsbrev
- Redaktionens lästips
- Populära trådar
- Aktuella pristävlingar
- Direkt i din inkorg