Det finns dom dom roterar vatten...

Mitt förråd av vatten hemma har använts skarpt ett par gånger det senaste året, gott att kunna släcka törsten, borsta tänderna och spola på toaletten på morgonen även om vattnet är borta. Strömmen har gått fyra gånger och då har ficklampor och värmeljus varit en välkommen trygghet för mina barn. De har även egna ficklampor vid sina sängar efter detta.

Som alltid finns det de som andra tycker går för långt. På dessa forum brukar det oftast vara rätt mycket hetsiga debatter mellan tungpackarna och lättpackarna när det gäller utrustning. Precis så blir det också mellan "normalt folk" och survivalister trots att alla logiska argument pekar till fördel för survivalisterna. Skrattade när jag läste wallyvirginias inlägg för det innehöll de knasigaste motargumenten hittills.
 
Underskatta inte överlevnadsfaktorn i kontokort och närbutik.

en del har inte tex ens middagsmaten hemma utan kommer på att dom är hungriga och kastar sig i bilen o köper något färdigt....det är en total överaskning att äta tre- fyra mål mat om dagen...

men säkert väldigt bekymmerslöst liv mellan varven....

De flesta som någonsin har levt på den här planeten skulle gladeligen ge bort en arm och ett barn för möjligheten att i 20 obrutna år ha tillgång till just möjligheten att när som helst kunna skaffa i princip vilken föda som helst.

Ibland kan jag tycka att diskussionen om "vårt sårbara samhälle" är både naiv och historielös. Det är inte omöjligt att vi lever i ett av de minst sårbara samhällen som någonsin har existerat. Vi har undanröjt de flesta risker som skulle ha tagit livet av oss för bara 150 år sen. Att byns, eller till och med landets, skörd går fel vart tionde år får oss inte att svälta ihjäl. Att träden i skogen blåser ner rör oss knappt. Krig slipper vi eftersom vi har slutat anfalla våra grannländer. Skulle jag förlora min högerarm skulle familjen överleva ändå. Dör gör vi för att våra kroppar blir för gamla.
Jag tror det är rätt unikt i världshistorien.

Men visst, det skadar ju inte att ha ett Trangiakök och en veckas konserver i skafferiet.
 
Det är unikt i världshistorien.

Men häromsistens förbannade jag min dumhet när jag vaknade på morgonen och skulle koka kaffe. Strömmen hade gått. Eftersom jag suttit uppe halva natten och druckit alldeles för mycket rödtjut var jag gråtfärdig när jag insåg att alla mina friluftskök låg uppe i stugan.
 
Det krävs ju inte mycket om det bara gäller att få en kopp kaffe. Det brukar finnas olika varianter på "plåtburk med veke"-värmare som brukar kallas saker som "Magic Stove" och kostar typ en tia på ÖB. Jag köpte ett helt lass på Cheapy som sålde ut dem för något år sedan.
Visst, det kräver ju också en kaffepanna eftersom jag är skeptisk till att det går att använda glasbubblan till kaffebryggaren.

En Esbit-brännare är ju annars en enkel lösning som man kan ha liggandes bara sådär. De är dock inte så vanliga här i trangia-land. Klart stabilare än rödsprit.
 
Ibland kan jag tycka att diskussionen om "vårt sårbara samhälle" är både naiv och historielös. Det är inte omöjligt att vi lever i ett av de minst sårbara samhällen som någonsin har existerat. Vi har undanröjt de flesta risker som skulle ha tagit livet av oss för bara 150 år sen. Att byns, eller till och med landets, skörd går fel vart tionde år får oss inte att svälta ihjäl. Att träden i skogen blåser ner rör oss knappt. Krig slipper vi eftersom vi har slutat anfalla våra grannländer. Skulle jag förlora min högerarm skulle familjen överleva ändå. Dör gör vi för att våra kroppar blir för gamla.
Jag tror det är rätt unikt i världshistorien..
Snarare är det ditt resonemang som är naivt och historielöst så det förslår. Vi behöver inte ens gå ett sekel bakåt i tiden för att inse att några hårdingar överlevde utan vare sig elektricitet, olja eller snabbköp och några hann leva till dagens pensionsålder under de villkoren! Säg den västerlänning som klarar ens ett halvår utan något av ovan nämnda... att påstå att ett samhälle baserat på elektricitet och olja är det minst sårbara samhälle "någonsin" är verkligen historielöst. Vårt samhälle med elektricitet och olja är mycket tryggt det håller jag med om, men utan elektricitet och olja är det kanske det mest sårbara samhället någonsin! Det är liksom den springande punkten.
 
Snarare är det ditt resonemang som är naivt och historielöst så det förslår. Vi behöver inte ens gå ett sekel bakåt i tiden för att inse att några hårdingar överlevde utan vare sig elektricitet, olja eller snabbköp och några hann leva till dagens pensionsålder under de villkoren! Säg den västerlänning som klarar ens ett halvår utan något av ovan nämnda... att påstå att ett samhälle baserat på elektricitet och olja är det minst sårbara samhälle "någonsin" är verkligen historielöst. Vårt samhälle med elektricitet och olja är mycket tryggt det håller jag med om, men utan elektricitet och olja är det kanske det mest sårbara samhället någonsin! Det är liksom den springande punkten.

Medellivslängden är idag 30 år längre än för de hårdingarna du snackar om. Det är en förlängning med ett halvt liv. Och det är ju de där "hårdingarna" som har kämpat hårt för att bygga det trygga samhälle som vi har idag. Tycker du att de är svikare?

Att det skulle skita sig om det sket sig är ju bara cirkelargument. Inte minst då det betydligt oftare sket sig på min farfars fars tid. Med eller utan olja. Med eller utan den ädla vildens bushcraft skills.

Det bästa en människa någonsin har kunnat göra för att överleva (och det är ju det som det handlar om) är alltså att ha turen att bo i Sverige 2010. Det är den springande punkten.
 
Om det oftare sket sig vande man sig vid det. Man utgick inte från att varje år få en finfin skörd utan var väl medveten om risken för missväxt. Några svalt ihjäl när sådant inträffade men för de som hade möjlighet fanns andra sätt att få i sig någon form av föda från skog och vatten, utan el eller olja. För att inte vara historielösa kan vi bara ta Sverige under andra världskriget, 70 år sedan som jämförelse. Jag har nyligen pratat med människor med alla hästar ännu kvar i hagen som var i min ålder vid den tiden! Då var det ransonering eller också fanns det helt inget att få tag i detta mycket pga. importhindren eller importstoppen. Importen av basala varor, varor som behövs för mångas överlevnad, som skedde före kriget är en fis i världsrymden jämfört med dagens importberoende. Sverige behöver ingen anfalla, hindra importen och vänta några år sen plundra bland liken.
 
Om det oftare sket sig vande man sig vid det. Man utgick inte från att varje år få en finfin skörd utan var väl medveten om risken för missväxt. Några svalt ihjäl när sådant inträffade men för de som hade möjlighet fanns andra sätt att få i sig någon form av föda från skog och vatten, utan el eller olja.

Det där behöver du inte docera om - det är ju precis det jag grundar mitt resonemang på. Det du nästan får att låta som en dans på rosor bara man visste hur man bakade barkbröd och saltade in sill var ju inte sällan en livstid (minus trettio år, alltså) av umbäranden.
Att man "vande sig" är ju en rätt grov förenkling. Man slet eller dog. Eller slet och dog. Eller lämnade landet.

Det var en tämligen värdelös taktik jämfört med kontokort, närbutik och fred. Om sånt hade funnits i USA på 1800-talets slut hade inte en fjärdedel av Sveriges befolkning flytt landet (Va? Hade de inte vant sig, klenisarna?) , utan antagligen varenda kotte.
 
Ja slitet är något som har stor betydelse för överlevnad som tyvärr är främmande för dagens västerlänningar. Då lärde man sig slita från unga år. Idag anser sig folk ha slitit när de har varit på jobbet i 8 timmar och surrat bort 2 av dessa med arbetskamrater eller surfat på nätet om oväsentligheter. Folk dog också som du säger vilket beror mycket på att alla ärver inte en smedja av sina föräldrar där de sedan kan vara sin egen lyckas smed. Jag vill inte romantisera livet före elen utan jag tycker bara att det vore dumt att ta den för givet. Bortskämda är nog rätt ord att använda för dagens västerlänningar mig själv inkluderad. Vi (allmänheten) har idag resurser att skapa oss beredskap för katastrofer som t.ex. världskrig, kris i EU eller 5 cm snö i södra Sverige men vi väljer inte beredskapen utan lägger istället resurser på tjaffs.
 
Är tveksam till om anledning till att genomsnittslivslängden var lägre förr berodde på att man "slet ihjäl sig".

Tänker att det är ganska hälsosamt att arbeta hårt med kroppen och utsättas för kyla mm. Och en del blev över 90 och 100 också även för 100 år sedan (även om de var mycket få).

Tror mer på att snittskillnaden beror på saker som kolmonoxidförgiftningar (av all eldrök, inne och ute) och andra sjukdomar som man sedan andra världskriget relativt enkelt botar med antibiotika.

Det var sånt som tog kål på den stora massan vid en, idag, tidig ålder.
 

Liknande trådar


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg